2347649 GU0937 Riksdagens protokoll 2006/07:37 Måndagen den 11 december 2006/07 37 2006-12-11 00:00:00 Migration föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 3A634FCE-5C35-457B-A225-D0737220BF20 57 BODIL CEBALLOS (mp) mp Herr talman och övriga här i salen! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4 under punkt 5 i utskottets betänkande. Miljöpartiet har också lämnat ett antal särskilda yttranden där vi förklarar vidare hur vi tänker i frågorna om budgeten. Precis som flera har sagt behöver i en rättvis värld ingen människa fly. I en värld utan krig, diktatur, svält, miljöförstöring och ökenutbredning är det möjligt att stanna kvar i sitt hemland. I en sådan värld kan alla flytta dit de själva vill. De kan gifta sig med den de vill och då självklart få stanna i det land där partnern bor. De har också möjlighet att åka till ett annat land där de har erbjudits jobb eller där de själva söker ett jobb - och de får stanna utan en massa administrativa hinder. Flera har också tidigare sagt att världen inte är rättvis. Den rika världen har under århundraden skott sig på den fattiga världens bekostnad. Det har lett till rikedom för ett fåtal och fattigdom för den stora majoriteten. Kampen om naturresurserna har lett till korrupta regimer, krig och förtryck. I dag ser vi ett stort nytt problem som tornar upp sig i horisonten, nämligen klimatpåverkan. Den har redan fått konsekvenser i synnerhet i Afrika. Vi kommer att se ökade flyktingströmmar. Detta är anledningen till att vi i dag diskuterar utgiftsområde 8 Migration. Anledningen är att världen inte är rättvis och solidarisk. Jag kommer i huvudsak att utgå från skillnaderna mellan vårt budgetförslag och regeringens förslag. Men först vill jag nämna att vi också har skrivit en annan motion med rubriken Ett öppnare Sverige. Den innehåller flera förslag inom området asyl och invandring än vad vi har med i vår anslagsmotion. Bland annat har vi där med en fråga om amnesti för gömda flyktingar, som inte behandlas i socialförsäkringsutskottet i det här läget trots att ett liknande förslag från Vänsterpartiet tas upp i det här betänkandet. För mig som är ny i riksdagen är det lite märkligt hur man fördelar de olika hemställanspunkterna i olika utskott när de är snarlika. Jag vill i alla fall förtydliga - och det har Kalle tidigare tagit upp - att Miljöpartiet inte på något vis har ändrat ståndpunkt i frågan. Vi står fortfarande bakom kravet att de gömda flyktingarna ska få stanna i landet. Däremot vill jag personligen inte kalla detta för amnesti. Amnesti betyder att man har begått ett brott, att det är fråga om en kollektiv benådning för ett brott som har begåtts. Jag menar att det inte är ett brott att söka asyl och inte heller att stanna kvar i ett land där man har nekats asyl. Det finns inga illegala människor. Med den tillfälliga lagen fick nästan 18 000 personer permanent uppehållstillstånd, men många fick det ändå inte. Bland dem som inte fick stanna fanns många barnfamiljer. Det var dem lagen särskilt skulle värna. På grund av rädslan att skickas hem till hemlandet reste några av dem vidare till andra grannländer och kom sedan tillbaka till Sverige. I det läget räknas bara senaste inresedatum som tid i Sverige, vilket gör att dessa människor har fått avslagsbeslut trots att många av barnen är födda i Sverige, har vuxit upp i Sverige och kanske bara talar svenska. Jag tycker att det är ett uppenbart brott mot kravet att barnens bästa ska stå i första rummet. Många ensamstående som inte har barn, eller med vuxna barn, har också fått avslag och då åter gått under jorden i Sverige. Rädslan att återvända är större än den psykiska press det är att leva kvar här i landet som gömd. Jag vill vittna om att det är en oerhörd psykisk press som de människor som gömmer sig genomlever. I dagens betänkande välkomnar vi regeringens nya mål om ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring. Vi menar att det måste finnas flera legala vägar att flytta till Sverige och att arbetskraftsinvandring är en viktig del i det. När vi nu talar om arbetskraftsinvandring vill vi uppmana regeringen att inte glömma bort alla de papperslösa som i dag bor i Sverige. Kalle Larsson pratade tidigare om att de varit här kanske till och med i 14 år. Jag menar både de som har sökt asyl och gömt sig här och de som aldrig sökte asyl men finns här ändå. De kan språket och vårt samhälle. De är i många fall redan väl integrerade. De har barn och familj här och sociala nätverk, och många har jobb även om de är svarta. De finns här, och de kommer inte att återvända till sina hemländer. Jag tror att det är lika bra att vi inser att så är fallet och att vi måste lösa situationen så fort som möjligt. Det vi i Miljöpartiet och regeringen inte är överens om är hur vi ska fördela resurserna inom utgiftsområdet. Helst skulle vi vilja lägga ned Migrationsverket och ersätta det med en myndighet för nyanländas etablering i stället. Migrationsverkets rykte är något skamfilat, som alla vet. Men frågan är om det är mer pengar som löser de problem Migrationsverket har när det gäller prövningen av asylärenden. I budgetskrivelsen kan vi läsa att man på övriga avdelningar blivit effektivare och bättre, medan man på avdelningen för prövning av asylärenden avgör färre ärenden per handläggare än tidigare. Vi har också kunnat läsa i tidningar att 80 % av de anställda överväger att söka nya jobb och att det finns en stark kritik mot ledningen. I det läget ifrågasätter vi om det verkligen är mer pengar som löser problemen, eller om det behövs en omorganisation och personella förändringar. Jag tror att det är det som är problemet, men jag överlämnar till regeringen att titta vidare på det. Vi tar ändå inte bort alla de 50 miljoner som regeringen i år vill flytta från migrationsdomstolarna till Migrationsverket. Vi anser att det är rimligt att verket får 25 miljoner kronor som ska användas till kompetensutveckling av personalen. De resterande 25 miljonerna vill vi lämna kvar hos domstolarna. Vi menar att de behöver dem för att pröva flera ärenden i muntliga förhandlingar i stället för att avgöra dem på handlingarna. Det sker ofta i dag, trots att det inte var meningen med att avskaffa Utlänningsnämnden. Det är inte godtagbart att Migrationsverket i vissa fall fattar beslut som inte går att överklaga. Sådant händer också. Alla ärenden måste kunna överklagas, och överklagade ärenden ska naturligtvis nå domstolen. Det är också viktigt att de sökande får tillgång till kvalificerade tolkar. Att ta medel från migrationsdomstolarna tror vi leder till att ännu flera ärenden avgörs på handlingarna än i nuläget. Vi anser att alla gömda ska ha rätt till hälso- och sjukvård. I dagsläget varierar det mellan olika landsting. Det händer att vårdpersonal först ringer till Migrationsverket för att höra vem som ska betala innan de ger vård. Det innebär att många i praktiken inte vågar uppsöka läkare eftersom de då blir avslöjade. Man kan egentligen till och med få barn här i landet utan att registreras och utan att få tillgång till mödra- och barnhälsovård, om man inte vågar ta sig till sjukhus. Det är väldigt viktigt att vi löser den här frågan. Vi vill också att de medel som tidigare avsatts för gömda barns skolgång ska finnas kvar inom det här utgiftsområdet och inte läggas i den stora kommunpotten. Risken är att de försvinner till annat. Vi har också ett annat önskemål, och det gäller hur man ska utse offentliga biträden till sökande. Det har förekommit en hel del klagomål på Migrationsverkets sätt att utse offentliga biträden. Vi menar att det är rättssäkrare för den enskilda individen om det i stället är domstolarna som utser offentliga biträden. Vi vill därför flytta pengar från budgetpost 12:6 till 12:5. Ett av de utgiftsområden som Miljöpartiet verkligen vill spara in på är just posten Utresor för avvisade och utvisade. Med en humanare flyktingpolitik behöver vi avvisa färre. I dag händer det att människor avvisas flera gånger om trots att deras hemländer inte tar emot dem. Varje sådan avvisning är inte bara en tragedi för den som drabbas och den personens familj utan också en väldigt kostsam historia för skattebetalarna. Enligt en tidningsartikel i somras kostade avvisningen av en iranier till hans hemland 100 000 kr eller mer - jag minns inte den exakta summan. Det var andra eller tredje gången han avvisades, och han fick följa med polisen hem igen. Frågan är: Ska vi verkligen använda skattebetalarnas pengar så lättvindigt? Dessutom sker dessa avvisningar många gånger på ett väldigt brutalt och inhumant sätt. Familjer splittras. Människor hämtas direkt utanför vårdcentralen eller mödravårdscentralen, och så skickas de i väg. Vi menar att man aldrig ska anlita polis för avvisningar om det inte är absolut nödvändigt i det enskilda fallet. Poliser som avvisar flyktingar eller andra ska alltid ha en särskild utbildning, med barns bästa i fokus. Det bör också Migrationsverkets personal ha. Man har splittrat lite grann i budgeten, och budgeten för kommunernas mottagande ligger under ett annat utgiftsområde. Jag kommer därför inte att orda så mycket om det här, men det är olyckligt om man ändrar spelreglerna för kommunerna från den ena dagen till den andra. Det vill jag också påpeka. 0637028706011 GU01SfU2 N 2010-01-01 00:00:00 76441 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0937/#anf57