<anforande>
<dok_hangar_id>2347647</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0935</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:35 Torsdagen den 7 december</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>35</dok_nummer>
<dok_datum>2006-12-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riksdagen i en ny tid (vilande lagförslag)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>0A978376-47A8-4109-ADB9-9A47AD560245</anforande_id>
<anforande_nummer>14</anforande_nummer>
<talare>PERNILLA ZETHRAEUS (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Sveriges EU-medlemskap påverkar i stort sett politikens alla områden. EU:s inflytande över svensk politik växer ständigt i takt med att EU vidgar sina kompetensområden och lägger under sig alltmer makt på de nationella parlamentens bekostnad. Man kan tycka vad man vill om det. Från Vänsterpartiets sida är vi kritiska till utvecklingen att EU blir alltmer överstatligt. 
Men det är inte alls det den här frågan handlar om. Den handlar om att demokratisera och förbättra riksdagens arbete inför viktiga avgöranden på EU-nivå och om att komma ifrån en föråldrad organisation. Det är en organisation där viktiga framtidsfrågor i dag processas fram i en alltför liten krets, där EU-debatten här i kammaren lyser med sin frånvaro och där EU-frågorna låses in i EU-nämnden och begränsas till något slags utrikespolitiskt område trots att de berör riksdagen som helhet och samtliga dess utskott.
Socialdemokraterna har i sin reservation, och även här i sina anföranden, en rad formalistiska invändningar. Många av dem har sin relevans och visar naturligtvis också på svårigheten att utforma ett lagförslag för ökad demokratisering, transparens och vitalitet i EU-debatten här hemma anpassat efter ett EU-system som till stor del är uppbyggt efter andra principer. I EU finns det gummiparagrafer när det gäller kompetensområdena, det finns en stor tyngdpunkt på EU-kommissionen och regeringarna genom ministerråden och det finns en stor slutenhet i beslutsprocessen. Det är detta som vi nu försöker balansera genom ett ökat parlamentariskt inflytande. Det är inte alldeles enkelt, och det har sina problem. Jag tycker ändå att betänkandet är ett steg i rätt riktning, och det är väl värt att pröva att beträda den vägen.
Tyvärr måste även jag konstatera att bakom den kanonad av motargument som kommer från socialdemokratiskt håll mot beslutsförslaget döljer sig en vilja att bibehålla den nuvarande ordningen - den nuvarande slutna ordningen med ett stort handlingsutrymme för regeringen på riksdagens bekostnad, med en process där kammaren och fackutskotten ständigt är akterseglade i EU-arbetet. Jag beklagar det.
Processen när det gäller hanteringen av EU-frågorna i Sveriges riksdag behöver moderniseras, öppnas, vitaliseras, breddas och demokratiseras. Allt detta går förstås inte att åstadkomma genom ett klubbslag i riksdagen, men betänkandet är ändå ett steg i rätt riktning. Genom de föreslagna förändringarna åstadkommer vi ändå en ökad öppenhet och en lite bredare representation i EU-nämnden. Fackutskotten involveras på ett tydligare sätt i flera EU-frågor innan de avgörs i EU:s ministerråd. Kammaren får en ökad möjlighet att säga sitt. Det är steg i rätt riktning. 
Därmed vill jag yrka bifall till utskottets förslag.
</anforandetext>
<intressent_id>0677210453318</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01KU3</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>76196</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0935/#anf14</protokoll_url_www>
</anforande>
