<anforande>
<dok_hangar_id>2347637</dok_hangar_id>
<dok_id>GU0925</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:25 Onsdagen den 22 november</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>25</dok_nummer>
<dok_datum>2006-11-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Redovisning av AP-fondernas verksamhet 2001-2005</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>CE195D01-ADE3-4FBC-AF24-545E90DFC95C</anforande_id>
<anforande_nummer>26</anforande_nummer>
<talare>ANNA LILLIEHÖÖK (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! AP-fonderna har nu, som vi har hört, återtagit den nedgång i avkastning som vi såg när systemet startades vid ett tyvärr extremt olyckligt tillfälle. Men vi kan vara mycket nöjda, herr talman, med att kunna konstatera att det här pensionssystemet var så robust konstruerat att man faktiskt klarade det.
År 2005 var ett mycket bra börsår då till exempel svenska börsens OMX-index gick upp med till och med en tredjedel. Årets redovisning för AP-fonderna visar att de nu över fem år har fått en positiv avkastning, som vi hört tidigare, som överstiger pensionsuppräkningen. Avkastningen på de första fyra AP-fonderna var så där 17-18 %.
Fondernas förvaltning med balans mellan risk och avkastning måste naturligtvis skärskådas mycket noga, vilket lägger ett stort ansvar på oss i riksdag och regering att verkligen bevaka pensionärernas intresse av att vi säkrar deras pensioner på sikt.
Det är också väldigt viktigt ur allmän synpunkt. AP-fonderna utgör en mycket stor aktör på vår finansmarknad. Det är mycket riktigt, som har påpekats här, att de två senaste årsredovisningarna har visat att den operativa placeringen kanske inte har gett så mycket högre avkastning att det täcker kostnaderna. Det ska vi givetvis diskutera, och vi ska se till att vi säkrar pensionärernas pengar. 
De fyra första fonderna ska alltså tillsammans med den sjätte garantera förtroendet för pensionssystemet, som innebär att årets avgifter används till årets pension.
Pensionssystem bestäms av tre saker: avgifter, utlovad pension och pensionsålder. Vi har fasta avgifter, rörlig pensionsålder och fasta pensionsåtaganden som dock uppräknas i takt med inkomstökningarna. Inkomstökningen kan dock sänkas om tillgångarna i pensionssystemet inte täcker skulderna. Det är det som vi kallar för bromsen.
Som vi har hört har bedömningen gjorts att fondernas nuvarande omfattning under överskådlig framtid behövs för att klara balansen mellan pensionssystemets tillgångar och skulder och för att bromsen inte ska utlösas. Det har då, som också har nämnts här, gjorts en överenskommelse om att återbetalningen av pensionssystemets kvarstående skuld till staten på 100 miljarder ska skjutas på framtiden. Den här skulden avses täcka de åtaganden som staten har tagit över genom ansvar för förtidspensioner och efterlevandepensioner.
Vi har här hört att Vänsterpartiet yrkar på att ingen ytterligare återbetalning till staten ska göras. Vi avslår detta yrkande då denna bedömning ska göras senare i samband med en framtida översyn om hur överskottet i pensionssystemet ska kunna hanteras.
Ett motiv för en framtida återbetalning kan vara att statens kostnader och framtida skuld för förtidspensionerna har skjutit i höjden under de senaste åtta åren så att förtidspensionsskulden uppgår till kanske en halv statsskuld till. Å andra sidan innebär den nya regeringens politik att flera ska komma i arbete och färre ska behöva förtidspensioneras. Det kan leda till en annan bedömning.
Mot denna bakgrund, herr talman, tycker jag att det är klokt att avvakta med ett ställningstagande. Med flera i arbete och en god tillväxt kommer också pensionssystemet att bli betydligt mer stabilt med högre inbetalningar. Återbetalningen kommer kanske då också att framstå i en annan dager.
Förvaltningen av fonderna ska ge den bästa möjliga avkastningen för pensionärerna vägt mot låg risk. Det är naturligtvis möjligt att ange andra mål, men det medför en kostnad som inverkar på avkastningskravet. Över lång tid ger till och med mycket små skillnader i procentuell avkastning mycket stora belopp. Med denna utgångspunkt är det inte rimligt att pensionärerna ska kompensera för problem med dålig närings- eller arbetsmarknadspolitik genom att man erbjuder billig finansiering eller subventioner, som har föreslagits.
Men det är en helt annan sak om PPM-fonder med en regional inriktning erbjuds till pensionsspararna, som då själva kan ta ställning till om det är ett placeringsalternativ som de vill ha. Det finns alla möjligheter här. Vad jag förstår är det ingenting som hindrar en Jämtlandsfond - eller varför inte en Mälardalsfond? Det finns inte heller något hinder för arbetsmarknadens parter att inrätta fonder. Tyvärr undandrar det sig min bedömning om arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer är intresserade av att upprätta några sådana fonder. Men möjligt är det naturligtvis. Det är emellertid inte frågor som vi ska bestämma om här i riksdagen. Vi avslår därför detta yrkande.
I debatten har vi förstått att Miljöpartiet refererar till Kanadafonder, som också innebär subventioner för vissa typer av företag och vissa typer av investeringar. Detta ingår inte i yrkandet, men om det är detta som är förslagen vill jag säga att subventioner är en statsbudgetfråga som bör läggas fram i budgeten. 
Då
 är det en fråga för riksdagen att besluta om, men inte om PPM-fonder eller arbetsmarknadens parter ska inrätta fonder. Det är det inte vi som ska bestämma om.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i finansutskottets betänkande nr 6, som innebär att regeringens skrivelse läggs till handlingarna. Jag yrkar avslag på reservationerna.
</anforandetext>
<intressent_id>08644719105</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01FiU6</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>75459</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU0925/#anf26</protokoll_url_www>
</anforande>
