2347745 GU09133 Riksdagens protokoll 2006/07:133 Torsdagen den 23 augusti 2006/07 133 2007-08-23 00:00:00 Svar på interpellation 2006/07:664 om stödet till ensamstående med barn interpellationsdebatt BF9F1E32-DB4C-4B61-931F-9C4E4AFDFAF3 65 Socialminister GÖRAN HÄGGLUND (kd) kd Herr talman! Helena Frisk har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att underlätta vardagen och den ekonomiska situationen för ensamstående föräldrar och deras barn. Det finns många faktorer som påverkar barnfamiljernas ekonomiska välfärd. Deras inkomster kommer i huvudsak från förvärvsarbete och därför har konjunkturläget stor betydelse för hushållens försörjningsmöjligheter. Arbetslöshet, låg utbildning eller brist på arbete kan vara orsak till bristande ekonomi. Konsekvenserna av låga inkomster blir självfallet mer kännbara ju större försörjningsbördan är. Lösningen på arbetsmarknadsproblemen återfinns inte inom den ekonomiska familjepolitiken utan främst inom andra områden såsom arbetsmarknads- och utbildningspolitik samt samhällsekonomin i stort. Den ekonomiska familjepolitiken bör därför ses i ett större sammanhang i vilket olika politikområden tillsammans ger möjligheter att förbättra barnfamiljernas ekonomiska välfärd. I ensamståendehushåll finns bara en löneinkomst i hushållet. De är därför mer känsliga för förändringar eftersom försörjningsbördan inte delas med någon annan, som vid sammanboende. Samtliga hushållstyper uppvisar dock en kraftig real ökning av den ekonomiska standarden under de senaste fyra åren. Ensamstående med barn har ökat sin ekonomiska standard med ca 10 procent medan sammanboende med barn ökat med 14 procent. Konjunkturuppgången med ökad tillgång på arbete och växande löner är förklaringar till denna ökning. En hög sysselsättning är grunden för barnfamiljernas ekonomi. Det bästa sättet för ensamstående att inte släpa efter i utvecklingen av ekonomisk standard är genom eget arbete. Under alla perioder i livet är det dock inte alltid möjligt att försörja sig genom att arbeta. Samhället har därför byggt upp stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk trygghet under perioder med stor försörjningsbörda. Genom de familjepolitiska stöden inriktas samhällets insatser på att skapa jämlika uppväxtvillkor för barn, både genom att stödja föräldrarna ekonomiskt och genom att skapa möjligheter att kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller studier. Det är viktigt att stöden fungerar väl och uppfyller dessa syften. Att vara ensamstående förälder uppfattas ofta som ett permanent tillstånd och inte som en övergångsperiod eller fas i livet vilket det för de allra flesta är. Det finns studier som visar att tiden som ensam förälder är en relativt kort tid av barnens uppväxt. Det visar på att gruppen ensamstående förändras och tiden med stor försörjningsbörda på grund av att det endast finns en löneinkomst i hushållet ofta är en övergående fas. Allt fler föräldrar som separerar har i dag gemensam vårdnad om sina barn och efter en separation har barn i en allt större utsträckning en omfattande kontakt med båda sina föräldrar. Andelen barn som bor växelvis ungefär lika lång tid hos sina föräldrar ökar. Utvecklingen innebär att de strikta ensamståendehushållen blir mer och mer ovanliga. Det innebär också att det blir vanligare att båda föräldrarna bidrar till barnets försörjning genom att ha barnet hos sig. Den faktiska ekonomiska situationen för barn med särlevande föräldrar är därför svår att uttala sig om eftersom det i dag inte finns tillräcklig kunskap om i vilken utsträckning den frånlevande föräldern bidrar till barnets försörjning. Min ambition är att förbättra kunskapsläget kring denna fråga. Oavsett hur många ekonomiskt utsatta barn det finns är situationen lika allvarlig för det enskilda barnet. Vi får inte bortse från dessa förhållanden. Regeringen bereder för närvarande en familjepolitisk reform som syftar till att ge alla barn en trygg uppväxt och goda förutsättningar att utvecklas. Regeringen bedömer att förslagen kommer att ge föräldrar ökade förutsättningar att tillbringa mer tid med barnen samt att de kan välja den typ av barnomsorg som är lämplig för just deras barn. Det kommer att öka valfriheten också för de ensamstående föräldrarna. Möjligheterna till jämställdhet och delat ansvar för barnen förbättras och mångfalden i förskoleverksamhet och skolbarnomsorg ökar. På så sätt skapar vi förutsättningar för såväl trygghet som valfrihet. 0584659199514 GU10664 N 2010-01-01 00:00:00 87565 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09133/#anf65