<anforande>
<dok_hangar_id>2347742</dok_hangar_id>
<dok_id>GU09130</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:130 Onsdagen den 20 juni</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>130</dok_nummer>
<dok_datum>2007-06-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>998FBFDB-0D85-4D9F-8B98-8139FE9D1D35</anforande_id>
<anforande_nummer>77</anforande_nummer>
<talare>ANN-CHARLOTTE HAMMAR JOHNSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Den här debatten kommer att behandla betänkandet 
Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken
, den så kallade vårpropositionen. Det är de pengar som finns till vårt förfogande för att styra landet.
Vi kommer i debatten att få höra olika partiers argument om riktlinjer och därmed också enskilda partiers tankar om hur de ställer sig till betänkandet. Vi kommer också att få höra argument från partierna, hur de ställer sig till sina egna och till andras förslag.
I rådande stund befinner sig Sverige i en högkonjunktur. Detta bekräftas av aktuell statistik över ekonomisk utveckling. Den pekar på att svensk ekonomi fortsätter att växa i snabb takt. Förra året präglades av en global tillväxt. I år fortsätter denna tillväxt, men vi kan ana ett något lägre resultat än föregående år.
Vi befinner oss nu på väg in i en fas av lugnare tillväxt. Prognosen pekar på att konjunkturen håller i sig ett par år framåt även om den kommer att mattas av för att därefter vika av mot sämre tider.
Genom historien kan vi se trender att samhällsekonomin har gått upp och ned likt en bergochdalbana. Politikens uppgift blir att i detta läge planera för att den lågkonjunktur som följer efter en högkonjunktur ska bli så lite märkbar som möjligt.
Fru talman! Som pedagog i det civila med tjänstgöring i bland annat ämnet religion kan jag inte låta bli att dra parallellen till Bibelns Första Mosebok, kap. 41, där Josef tolkar Faraos drömmar om de sju feta respektive de sju magra korna samt de sju välmatade såväl som de sju tunna och svedda axen.
Historien är en mycket pedagogisk liknelse av hur vår ekonomi måste vara uppbyggd. Det handlar om att se till att på ett bra sätt förvalta de goda årens pengar för att klara av att så bra som möjligt förebygga för svängningar till sämre år.
Med andra ord måste åren av överflöd samlas i ladorna för att kunna användas som en buffert under år med betydligt svagare ekonomi. Detta betyder att partierna inte bara måste bygga sina budgetar på dagsläget utan de måste även fundera på hur de långsiktigt ska klara landets ekonomi. Helst ska det vara så bra att lågkonjunkturer knappast märks.
Fru talman! I betänkandet finns totalt sett fem motioner och nio reservationer. Av reservationerna har Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet varsin på området för riktlinjer för den ekonomiska politiken, punkt 1, samt varsin på området för budgetpolitiken, punkt 2. Därutöver har Vänsterpartiet ytterligare två reservationer. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tillsammans en reservation angående förändringar i utjämningssystemet för kommunerna, punkt 6. Två motioner är skrivna av Socialdemokraterna, två av Vänsterpartiet och en av Miljöpartiet.
</anforandetext>
<intressent_id>0810201628512</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01FiU20</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>87182</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09130/#anf77</protokoll_url_www>
</anforande>
