2347742 GU09130 Riksdagens protokoll 2006/07:130 Onsdagen den 20 juni 2006/07 130 2007-06-20 00:00:00 Försäljning av vissa statligt ägda företag föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 5D810287-25A8-4510-928E-6B23F16CD2B0 30 KRISTIN ORETORP (c) c Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Som ersättare i riksdagen och näringsutskottet har jag under våren kastats rakt in i en process av stor dignitet. Det har varit mycket spännande och lärorikt. Jag har fått möjlighet att träffa representanter för olika myndigheter, företag och organisationer som alla har haft frågor eller synpunkter på den fortsatta försäljningsprocessen. Det har varit viktiga medskick, både till oss i näringsutskottet och till regeringen, som fortlöpande analyserar och skaffar sig nödvändig information inför det kommande arbetet. För min del står det fullständigt klart att staten inte behöver driva företag och agera på i övrigt fullt konkurrensutsatta marknader om det inte finns starka och synnerliga skäl. Som man frågar får man ofta svar, och när man frågar människor om de tycker att staten ska tillverka sprit, hyra ut kontorslokaler eller sälja sms-tjänster får man oftast svaret att det naturligtvis inte är rimlig verksamhet för en stat. Enligt min mening finns det inga starka eller synnerliga skäl att staten ska vara fortsatt hel- eller delägare i de sex bolag vi nu diskuterar. Fru talman! Oppositionen har gång efter annan frågat varför regeringen så snabbt vill ha ett bemyndigande från riksdagen att sälja dessa bolag. Borde man inte kunna vänta lite till? Till att börja med kan vi konstatera att det redan nu finns ett bemyndigande när det gäller Telia Sonera, Nordea Bank och OMX. Det är ett bemyndigande som begärdes av den socialdemokratiska regeringen. En försäljning skulle alltså kunna inledas i morgon, förutsatt att köparen är beredd att betala med kontanter. Jag vill också påminna om att alliansen redan i valrörelsen aviserade att vi avsåg att sälja de här företagen och att regeringen under hösten var öppen om att en proposition var på gång. Propositionen lades fram för riksdagen den 1 mars i år, och vi har alltså haft tre och en halv månad på oss att debattera, diskutera och inhämta kunskaper. Det har vi också gjort. Att i det här läget ytterligare förlänga processen, när vi hela tiden har varit tydliga med avsikten, skulle vara respektlöst mot de aktuella företagen och framför allt mot de anställda. Att som anställd inte veta när ett planerat ägarbyte ska bli av är väldigt påfrestande. Det är först när man har en tidsplan och vet vem den nya ägaren blir som man har något att förhålla sig till. Fru talman! Det är för mig synnerligen märkligt att det just vänsterkartellen som med näbbar och klor kämpar för att förlänga den påfrestningen för de anställda. Min förhoppning är att den fortsatta processen ska klaras av så fort det går - inte för regeringens skull utan för de företagsledningar och anställda som i dag svävar i ovisshet om vilka förutsättningarna framöver kommer att vara. Det ska dock, naturligtvis, ske utan att man tullar på kvaliteten och grundligheten i beredningsarbetet. I debatten har också förts fram att försäljningen är ideologiskt betingad, som om det skulle vara något negativt. Vi vet alla att Socialdemokraternas ideologiska stringens de senaste årtiondena har varit något suddig i kanterna, men för oss andra kommer det inte precis som ett chockbesked att den praktiska politiken bygger på ideologiska grundvärderingar. Och att alliansens syn på vad en stat bör och inte bör ägna sig åt skiljer sig från oppositionens är väl inte heller någon kioskvältare. Det enda parti som jag tycker redovisar någon tydlighet i det här avseendet är Vänsterpartiet. De tycker att staten ska göra så mycket som möjligt, och de står för det. Det har jag stor respekt för. Miljöpartiet redovisar en nyanserad hållning och säger att man ska sälja vissa företag men inte andra. Hur man har kommit fram till det och vilken analys som ligger till grund för det har vi inte fått se. Socialdemokraterna har en gång själva begärt och fått bemyndigande att sälja tre av bolagen, däribland Telia Sonera, som ju är den försäljning som många ställer sig mest tveksamma till. Men när nu en annan regering vill göra samma sak måste man tydligen ändå vara lite emot. Fru talman! Jag har lärt mig mycket under den här processen. Det vi som beslutsfattare gör och säger bevakas ständigt av marknadens aktörer, och det påverkar hur marknaden agerar. Den öppenhet och långsamhet som präglar en demokratisk process fungerar väldigt illa när man har att göra med stora, börsnoterade företag. Konkurrenterna gnuggar händerna varje gång de får tillgång till information som kanske inte borde ha kommit ut eller när företagens fokus flyttas från deras affärsområde till att hantera vad den statliga storägaren gör. Den här processen har bara ytterligare stärkt mig i övertygelsen att staten ska bedriva affärsverksamhet på konkurrensutsatta marknader bara om det finns särskilda skäl. Att hyra ut kontorslokaler, bedriva bankverksamhet, sälja telekomtjänster eller tillverka sprit är knappast några av statens kärnverksamheter - och det, mina vänner, är vad den här debatten handlar om. 0279385965920 GU0357 N 2010-01-01 00:00:00 87135 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09130/#anf30