2347741 GU09129 Riksdagens protokoll 2006/07:129 Tisdagen den 19 juni 2006/07 129 2007-06-19 00:00:00 EU:s fördrag föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 60BEE5A9-9195-4158-9440-F16435EDF616 42 Statsrådet CECILIA MALMSTRÖM (fp) fp Herr talman! Tack för att jag får delta i denna viktiga riksdagsdebatt om EU:s nya fördrag och det betänkande som det sammansatta utskottet har lagt fram. Eftersom jag är en varm anhängare av en europeisk union med en tydligare konstitutionell fördragsram är jag glad över att riksdagen har tydliga ambitioner i frågan. Såväl jag som statsministern och statssekreterare Nicola Clase har vid upprepade tillfällen under våren haft överläggningar med det sammansatta utskottet om de pågående förhandlingarna med det tyska ordförandeskapet. Regeringens ambition har varit att ha ett tätt samarbete med hela riksdagen, EU-nämnden och naturligtvis särskilt med det sammansatta utskottet. Jag hoppas att utskottets ledamöter har upplevt vårt samarbete som produktivt. Betänkandet från det sammansatta utskottet visar igen att en stor majoritet av Sveriges riksdag står bakom den position som Sverige har intagit i frågan om fördraget. Vi har tillsammans med en majoritet av de andra medlemsländerna varit tydliga med att vi värnar om det fördrag som EU-länderna tillsammans undertecknade i Rom 2004. I de diskussioner som har förts under våren, både med det tyska ordförandeskapet och i bilaterala kontakter med övriga medlemsländer, har den svenska utgångspunkten varit tydlig. De kompromisser och lösningar som nåddes under flera år av förhandlingar och samtal i konventet och under den påföljande regeringskonferensen är på det stora hela väl avvägda och balanserade. Det konstitutionella fördraget skapar en mer överskådlig struktur i fördragen, och Sveriges uppfattning är därför att balansen och helhetslösningen i det liggande förslaget bör upprätthållas och att innehållet i sak inte bör öppnas för nya förhandlingar. Det är glädjande att konstatera att denna utgångspunkt är väl förankrad i riksdagen. Det finns delar i förslaget som är särskilt viktiga för Sverige. Det går att gruppera dem i tre områden. För det första: Det ger oss regler som gör beslutsfattandet effektivare. Om EU ska kunna hantera viktiga framtidsfrågor och inte stå handlingsförlamat inför frågor som rör till exempel internationell brottslighet och migration, måste beslut kunna fattas effektivare än i dag. Det sker genom att kvalificerad majoritet blir huvudregel och att pelarsystemet försvinner. Vi får också bättre möjlighet att föra en mer samordnad utrikespolitik. Dessutom införs regler om unionens institutioner, som innebär att EU kan fungera oavsett antalet medlemsländer. Det är helt nödvändigt för att utvidgningen ska kunna fortsätta. För det andra: Ökad insyn och öppenhet. Det konstitutionella fördraget slår fast att rådets möten ska vara öppna när man debatterar och beslutar om lagstiftning. EU:s offentlighetsprincip som ska garantera medborgarna tillgång till institutionernas handlingar stadfästs i fördraget. Riksdagen får en tydligare roll i bevakningen av att subsidiaritetsprincipen respekteras. För det tredje: Ett tydligare medborgarperspektiv. Stadgan för medborgerliga rättigheter, som har funnits sedan 2002, blir rättsligt bindande för medlemsstaterna när de tillämpar gemenskapsrätten. Dessutom ska EU ansluta sig till Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Efter att först Frankrike och sedan Nederländerna röstat nej till det konstitutionella fördraget blev det tydligt att det måste ske förändringar i den text som fanns för att den skulle antas. Med detta sagt vill jag också poängtera att två andra länder, Spanien och Luxemburg, har röstat ja i sina folkomröstningar och att ytterligare 16 länder har ratificerat fördraget i sina parlament. På Europeiska rådets möte i juni förra året fick det tyska ordförandeskapet i uppgift att lägga fram en rapport om läget i fördragsfrågan och förslag om hur den fortsatta processen ska hanteras. Det ska nu diskuteras på toppmötet på fredag. Tyskland har som ordförandeland under våren skött uppgiften på ett ansvarsfullt sätt. Man har i diskussioner med varje medlemsland försökt att hitta frågor där enighet råder och också identifiera frågor där vi behöver nå en kompromiss. Målet har hela tiden varit att slå vakt om det institutionella paketet i det konstitutionella fördraget, alltså de delar som handlar om beslutsfattandet. Jag är medveten om att det har framförts kritik mot att processen inte har varit tillräckligt öppen, särskilt med tanke på hur det konstitutionella fördraget mejslades fram i konventet på ett öppet och demokratiskt sätt. Jag kan delvis instämma i den kritiken, men det är uppenbart att det har krävts och kommer att krävas långa och omfattande bilaterala förhandlingar med vissa medlemsländer för att det ska gå att enas. Regeringen har försökt att vara så öppen som det någonsin är möjligt med riksdagen för att se till att man är informerad i alla avseenden. Det tyska ordförandeskapets lägesrapport lades fram i förra veckan, och jag hade möjlighet att diskutera den med riksdagens EU-nämnd i fredags. Mycket av innehållet i rapporten känns igen från de diskussioner vi har haft under våren. Jag kan konstatera att rapporten bekräftar målet och inriktningen i fördragsfrågan och ligger i linje med vad den svenska regeringen och majoriteten i riksdagen önskar. Ordförandeskapets mål är att vid mötet på fredag försöka nå enighet om hur ett nytt fördrag ska se ut och mandatet till en regeringskonferens, som då i huvudsak blir mer teknisk. Tanken är att regeringskonferensen ska arbeta under sommaren och hösten och avsluta sitt arbete före årets slut. Då kan ett nytt fördrag ratificeras och förhoppningsvis finnas på plats i god tid innan valet till Europaparlamentet i juni 2009. När det gäller utformningen av fördraget är avsikten att behålla de viktiga reformerna genom att göra tillägg i befintliga fördrag. I stället för en ny konstitution blir då lösningen att lägga fram ändringsförslag på samma sätt som tidigare i Maastrichtfördraget, Amsterdamfördraget och Nicefördraget. Det EU-fördrag som finns i dag ska bestå men justeras i enlighet med innehållet i det konstitutionella fördraget. Även EG-fördraget ska justeras och dessutom byta namn till fördrag om unionens funktionssätt. Detta namnbyte har att göra med att pelarstrukturen försvinner och unionen blir en enhetlig juridisk person. Därmed blir det ingen skillnad mellan EG och EU. Idén bakom ändringsförslagen är också att undvika den symbolik som en konstitution innebär - det är ingen konstitution - och att också skära bort en del symboliska delar i texten, som har diskuterats här. Sverige har, precis som alla medlemsländer, accepterat denna kompromiss, men det ska noteras att en del av fördelarna med helheten i det konstitutionella fördraget går förlorade, vilket utskottet också säger i sitt betänkandet. Det är väl känt att de medlemmar som har haft bekymmer med ratificeringen har väckt önskemål om förändringar av själva innehållet i det konstitutionella fördraget. Vi hade i söndags kväll en lång diskussion med utrikes- och EU-ministrarna från samtliga medlemsländer. Det var klargörande på det sättet att vi kunde identifiera vilka frågor som återstår att lösa. Frågan om symboler och att ta bort unionsrättens företräde framför nationell rätt förefaller det finnas enighet om. En del övrig terminologi i fördraget kommer också att förändras. Samtliga medlemsstater accepterar också att det blir en fördragsändring av det slag jag har talat om. Samtidigt finns det en del frågor där ordförandeskapet fortfarande försöker hitta lösningar och som kommer att bli föremål för diskussion på toppmötet. Det handlar först och främst om stadgan för grundläggande rättigheter, som jag vet att utskottet och riksdagen lägger stor vikt vid. Vi vet att det finns ett motstånd mot att göra stadgan rättsligt bindande, men vi kommer från regeringens sida att tillsammans med likasinnade länder verka för att den får en rättsligt bindande karaktär. Vi bedömer att det finns goda chanser att nå framgång i den frågan. En annan utestående fråga handlar om att avskaffa pelarstrukturen. Där är en del länder fortfarande tveksamma. En tredje fråga handlar om att EU blir en juridisk person. En del medlemsländer är tveksamma här också. Vi tycker att den reformen är viktig för att EU ska kunna uppträda samlat utåt och för att man ska kunna ingå internationella avtal. Även här finns det som sagt tveksamheter. Även en del andra förslag till ändringar har förts fram under vårens diskussioner. En sådan är att föra in Köpenhamnskriterierna som en del av fördragstexten. Regeringen delar helt och hållet utskottets uppfattning att detta inte bör ske, eftersom beslut om och när ett land ska beviljas medlemskap naturligtvis i enlighet med de kriterier vi har satt upp ändå till slut är politiskt och inte juridiskt. En majoritet av medlemsländerna stöder vår ståndpunkt. Nästa steg i processen är att medlemsstaternas kontaktpersoner, som kallas "sherpor" på EU-slang, träffas i kväll för att på nytt försöka hitta lösningar som är möjliga in i det sista. Inför mötet kommer det att presenteras ett tekniskt juridiskt förhandlingsförslag som ska behandlas av stats- och regeringscheferna på midsommarafton. Det är viktigt att de 27 medlemsländerna i vår union kan enas om ett nytt fördrag på fredag, eller möjligen på lördag eller söndag. Samarbetet har stått och stampat på en del områden under en tid. Det är hög tid att vi löser frågan om ett EU-fördrag och hur EU ska fungera i framtiden. Vi behöver kunna lägga mycket mer kraft på att ta itu med de riktiga sakpolitiska frågorna. Klimatfrågorna har diskuterats mycket här. Det handlar också om förbättringen av den inre marknaden, kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten, migration och kampen för en bättre värld. Det är viktigt att kunna göra det här, och därför behöver vi naturligtvis ett nytt regelverk. Det är också helt nödvändigt med ett nytt regelverk för att utvidgningen av EU ska kunna fortsätta. Unionen måste kunna fungera oavsett antalet länder. Viktigast av allt är att medborgarnas förtroende för EU-samarbetet måste öka och att EU kan fortsätta att lösa de gemensamma problem som vi står inför. 0246672208812 GU0385 N 2010-01-01 00:00:00 86928 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09129/#anf42