2347741 GU09129 Riksdagens protokoll 2006/07:129 Tisdagen den 19 juni 2006/07 129 2007-06-19 00:00:00 EU:s fördrag föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 96271D89-A697-46FE-B3E7-04DADE14694A 30 CARL B HAMILTON (fp) fp Herr talman! Det förra utkastet till EU-fördrag förkastades för två år sedan i nationella folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna. Det var synd för övriga Europa, och det var negativt för EU:s östutvidgning, för Europas liberaler och för oss. Riksdagen här i Sverige tyckte nämligen att det var ett bra förslag. Redan då var Miljöpartiet och Vänsterpartiet i minoritet och emot. Det var inte idealiskt, men det var en hygglig kompromiss. Det var ett bra resultat av flera års mycket öppna och omfattande förhandlingar som involverade hundratals folkvalda i hela Europeiska unionen och dessutom de länder som då ansökte om medlemskap, förutom naturligtvis våra demokratiskt valda regeringar i medlemsländerna. Sveriges ambition den kommande helgen med det ny-nya fördraget bör vara att hålla kvar så mycket som möjligt av innehållet i det tidigare fördragsutkastet oförändrat. Det ska vi och andra länder åstadkomma genom att vara medgörliga och flexibla i fråga om det mindre viktiga, nämligen det exakta sättet och den exakta formen för hur texten kortas ned, organiseras om och ställs upp. Kort sagt är det viktigaste inte att den konstitutionella midsommarstången är elegant utan att den är robust och rustad för ruskväder. Vad är då viktigast att behålla? Jo, det är enligt min mening uppgörelsen om hur EU-besluten ska fattas i en större europeisk union med 27 eller ännu fler medlemsländer. Det är det som ger möjligheten att gå vidare och ta in ännu fler länder. Vårt EU ska inte få fastna i beslutsförlamning och stormaktsdominans. Vårt EU med många medlemmar ska kunna styras både effektivt och demokratiskt. Mindre länder som Sverige, Estland och Finland, bara för att nämna några, ska inte få hamna i underläge. Reglerna ändras nu så att det blir lättare att fatta beslut även i ett större EU med många medlemsländer. Det kommer att krävas stöd av både 55 procent av antalet EU-länder och 65 procent av befolkningen i hela Europeiska unionen i de flesta fall. I särskilt känsliga frågor som skatter, utrikes- och säkerhetspolitik kommer enhällighet att krävas. Europarlamentets folkvalda får med detta förslag mer makt över besluten i EU-frågorna, liksom ledamöterna i Sveriges riksdag och andra nationella parlament. EU-rätten har lika mycket företräde i dag och i morgon som den hade för tolv år sedan när Sverige 1995 blev medlem. Det är ingen förändring där alltså. Herr talman! Jag har talat om behovet av flexibilitet i formfrågor, men man ska lägga märke till att vi i betänkandet inte är flexibla i ett antal sakfrågor. Jag ska nöja mig med att nämna två. För det första accepterar Sverige inte bland annat Nederländernas önskan om att infoga en text som i praktiken skulle minska EU:s öppenhet för nya medlemsländer, motverka goda grannrelationer och ett stabiliserande samarbete som kan leda till EU-medlemskap. För det andra accepterar inte Sverige en text som skulle begränsa asylrätten eller otydliggöra regelverket för människor som vill komma till Europeiska unionen för att arbeta. Vi accepterar inte hemsnickrade begrepp som "illegal immigration" i introduktionen till det ny-nya fördraget. Sådana kan i praktiken ges lika många tolkningar som antalet medlemsländer. Den nedkortning i fördraget som smärtar mig mest som liberal är att stadgan om mänskliga rättigheter nu sätts lite på undantag med en hänvisning även om den alltjämt kommer att vara juridiskt bindande. Det hade varit bra om den hade fått en mer framträdande och tydlig plats - för alla att läsa och begrunda. Herr talman! Vänsterpartiet och Miljöpartiet sysslar i sin reservation i huvudsak med form och process men inte med Europas stora utmaningar och sakfrågor. Allt går för fort, fördolt och för folkomröstningsfritt. Det är inga förändringar och samma gamla fördrag, säger de. Men det är att luras lite med sanningen på en central punkt. Det faktum att klimatfrågan nu lyfts fram av EU-länderna som ett särskilt viktigt område för EU-politik struntar Miljöpartiet i, liksom i att EU är den globala klimatpolitikens starkaste och mest dynamiska grupp av länder med störst beslutskraft tack vare sin överstatliga unionsrätt. Det säger Miljöpartiet inget om. Sålunda betecknar Miljöpartiet och Vänstern det faktum att EU-länderna i detta ny-nya fördrag vill lyfta fram bland annat klimat- och energifrågorna som närmast kosmetiska förändringar. Max Andersson talade här föraktfullt om att sockra fördraget. För Miljöpartiet är det uppenbarligen viktigare att bekämpa Europeiska unionen än att bekämpa det globala klimathotet. För Vänstern och Miljöpartiet är devisen "Sverige ut ur EU" ett viktigare krav än att få ned världens koldioxidutsläpp. Att lämna EU är viktigare att slåss för än att slå vakt om EU:s hundratals rättsakter och internationella avtal på miljöområdet. Det är miljöpolitik för Vänsterpartiet och Miljöpartiet och miljö- och klimatpolitik i verkligheten. Dessa två partier, herr talman, vill också i sin reservation ha fritt fram för ett Europa där var och en kan plocka ihop sin egen meny av samarbetsområden utan hänsyn till kostnaden i vid bemärkelse för övriga i sällskapet. Så lösligt och osolidariskt vill dessa två partier hantera det europeiska samarbetet. Här går en fundamental och ohyggligt viktig skiljelinje gentemot övriga fem partier. Vi andra fem, bland andra Folkpartiet, anser att det inte skulle ligga i Sverige intresse med denna pyttipanna. Vi i Europa ska i stället sträva efter att gå framåt gemensamt, med lika rättigheter och skyldigheter för länder och medborgare, utan föregångare och eftersläntrare. Det lyckas förvisso inte alltid, men vi ska alltid sträva efter att ha detta som vårt ideal. (Applåder) 0477013214601 GU0385 N 2010-01-01 00:00:00 86916 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09129/#anf30