<anforande>
<dok_hangar_id>2347738</dok_hangar_id>
<dok_id>GU09126</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:126 Torsdagen den 14 juni</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>126</dok_nummer>
<dok_datum>2007-06-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utvärdering av penningpolitiken</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>CAC95BF6-6BF2-492E-B0D0-A311C0755A0E</anforande_id>
<anforande_nummer>13</anforande_nummer>
<talare>ULF SJÖSTEN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Den svenska penningpolitiken är viktig för oss alla oavsett om vi bor och verkar i Vilhelmina, Stockholm eller Borås. Penningpolitiken har, som jag kommer in på senare, en betydelse för sysselsättningen men fastmer för att skapa långsiktiga förutsättningar för en effektivt fungerande ekonomi och en stabil övergripande ekonomisk utveckling.
Begreppet penningpolitik upplevs nog av många människor i vårt samhälle som komplicerat och kanske också svårtillängligt. Just därför, fru talman, är det av central betydelse att den penningpolitiska debatten vitaliseras och breddas i framtiden. I detta arbete är Riksbankens förmåga till fortsatt öppenhet och transparens oerhört viktiga komponenter.
Den svenska riksbanken är en av de mest öppna centralbankerna i världen. Det tydliggörs av att den nyligen beslutade att publicera ledamöternas namn i protokollen från de penningpolitiska mötena. Det är en åtgärd som har fått internationellt erkännande. Vi uppmuntrar en fortsättning av denna process.
Jag vill också inledningsvis slå fast vikten av att värna riksbanksreformen från år 1999 särskilt med avseende på Riksbankens oberoende och självständighet. Jag känner stort förtroende för den svenska penningpolitiken och för Riksbankens förmåga att hantera densamma.
Utvärderingen av den svenska penningpolitiken har gjorts som ett led i finansutskottets arbete med utvärdering och uppföljning av Riksbankens arbete och omfattar, som tidigare sagts, åren 1995-2005. Utvärderingen koncentrerades kring ett antal frågeställningar.
Är Riksbankens övergripande mål rätt utformat? Är inflationsmålet rätt utformat? Har Riksbanken en effektiv och ändamålsenlig kommunikation med omvärlden? Har man rätt verktyg för att nå inflationsmålet?
Två oberoende forskare och professorer - Francesco Giavazzi och Frederic Mishkin - fick uppdraget. I november förra året fick vi och alla andra ta del av resultatet. En bred remissomgång, seminarier och utfrågningar ligger till grund för det betänkande vi debatterar här i dag.
Rekommendationer till förändringar handlade bland annat om vikten av att förtydliga att tillgångspriser inte är ett självständigt mål för penningpolitiken. Riksbanken bör lämna information om den framtida räntebanan, och inflationsmålets nivå bör inte ändras.
Dialogen mellan riksdagen och Riksbanken bör förbättras. Tiden för finansutskottets utfrågning av riksbankschefen med anledning av inflationsrapporten bör läggas senare än i dag. Man slår också fast att riksdagen, och inte minst denna plenisal, är en viktig plats för offentliga debatter om penningpolitiken.
Man ansåg också bland annat att presumtiva direktionsmedlemmar borde framträda i utfrågningar i riksdagen innan de utsågs.
Utskottet delar många av uppfattningarna som redovisades av Giavazzi och Mishkin. Det gäller inte minst omdömet att den svenska penningpolitiken och Riksbanken tillhör de mest framgångsrika i ett internationellt perspektiv.
Vi avvisar dock förslaget om en minskning av antalet ledamöter i direktionen. Vi avvisar också förslaget om minskning av den karenstid som finns för avgångna ledamöter från tolv månader till nio månader eftersom bärande skäl för en sådan förändring inte har presenterats.
Vi delar uppfattningen att inflationen de senaste åren konsekvent har underskridit inflationsmålet på 2 procent, vilket sannolikt bidragit till att arbetslösheten varit högre och produktionen varit lägre än vad den annars skulle ha varit.
I den processen har Riksbankens bedömningar haft en betydelse. Dessa prognoser delades dock av de flesta andra bedömare, fru talman, vilket är viktigt att framhålla.
Det är bra att man arbetar med en tydligare organisation och ledning inom Riksbanken. Organisationsförändringarna måste dock ske i enlighet med regeringsformens och riksbankslagens regler och intentioner. Förslag som går längre måste givetvis underställas nödvändiga förändringar i gällande lag och författning.
Debatten om den svenska penningpolitiken ska i ännu högre grad föras i riksdagen i framtiden. Riksdagens roll som utvärderare av penningpolitiken och granskare av det uppdrag som delegerats till Riksbanken bör stärkas. Riksdagens dialog med riksbanksfullmäktige bör också stärkas.
Fru talman! Erfarenheten av att anlita extern expertis för granskning av penningpolitiken har varit mycket positiv. Vi kommer med all säkerhet att förfara så även i framtiden.
Utskottet betonar att det nuvarande inflationsmålets nivå på 2 procent med plus minus en procentenhet som toleransintervall har fungerat bra. Vi betonar också vikten av en bred samsyn om inflationsmålets utformning och att den nuvarande ordningen i Riksbanken med att såväl inflationsmål som nivån på målet anges fungerar väl.
Fru talman! Det är positivt att Riksbanken numera publicerar sin egen prognos över reporäntans utveckling de kommande tre åren. Jag tror inte att det har någon negativ påverkan på förtroendet för penningpolitiken.
Fru talman! Sex partier står bakom betänkandet. Det är ett bra betänkande. Det är ett betänkande som är väl underbyggt. Jag vill avslutningsvis med glädje yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>089057453314</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01FiU27</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>86405</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09126/#anf13</protokoll_url_www>
</anforande>
