<anforande>
<dok_hangar_id>2347731</dok_hangar_id>
<dok_id>GU09119</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:119 Måndagen den 4 juni</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>119</dok_nummer>
<dok_datum>2007-06-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2006/07:552 om rättssäkerhet i sjukförsäkringen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>274C7F6E-AA7D-47F4-BABE-E9C54BD80C1F</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>PERNILLA ZETHRAEUS (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det är rätt att kritiken spiller över på den gamla majoriteten. Vänsterpartiet satt inte i regeringen men samarbetade naturligtvis med den. Signalerna om bristande rättssäkerhet - att människor friskskrivs mot läkarintyg, mot läkarutlåtanden och mot egna uppgifter om att de inte kan arbeta - har kommit på senare år, i kölvattnet av den hårdnande attityden, fuskdebatten och uppstramningen.
En kvinna som har skrivit ett desperat brev till politiker är elallergiker och överkänslig mot amalgam. Hon har varit sjukskriven i omgångar sedan 2000. Hon har nu ställts helt utan försörjning av både försäkringskassa och socialtjänst. De anser att hennes sjukdomar inte finns. Här ser vi också ett exempel på en glidande praxis i dag. Allt oftare underkänns sjukdomar som man anser inte kan styrkas medicinskt, det vill säga de syns inte i enkla blodprov.
En annan kvinna har nekats sjukpenning därför att hennes sjukdom, också elöverkänslighet, har ifrågasatts av Försäkringskassan. De medicinska orsakerna är oklara och inte vetenskapligt underbyggda, anser Försäkringskassan. Det här resonemanget har dock underkänts av länsrätten, som fastslagit att kvinnan även fortsättningsvis ska beviljas hel sjukpenning. Man menar att det inte går att värdera en diagnos och därmed automatiskt koppla ihop den med arbetsförmågan. Såsom kassan har resonerat går det inte att resonera.
Det här visar på en tendens. Vi ser oftare att kvinnor med komplexa sjukdomstillstånd som inte går att verifiera med hjälp av enkla provsvar ofta underkänns. Det finns också exempel där den nedsatta arbetsförmågan har varit solklar, borde ha varit det för alla inblandade, men där Försäkringskassan ändå har bedömt att den sjuka har haft arbetsförmåga kvar. Det gällde elektrikern med en nyopererad axel som fick order av sin läkare att inte röra sig ur fläcken på flera månader men som av Försäkringskassan bedömdes kunna jobba deltid. Det gällde byggnadsarbetaren som hade ramlat och fått en spricka i revbenen men ändå bedömdes ha arbetsförmåga kvar. Det finns sådana solklara exempel. Känslan är att det har ökat i kölvattnet av jakten på fuskare.
Den nollvision som statsrådet talar om får inte vara bara en vision. Det här är en grundläggande fråga om rättssäkerhet. De desperata människor som skriver brev till oss politiker är människor som inte vet hur de ska kunna köpa mat i morgon. Det är människor som inte kan betala sina räkningar, som inte har någon som helst försörjning. Ett enda sådant fall är ett fall för mycket.
Jag vill än en gång tacka för att statsrådet ändå skriver under på principen att en rättssäker sjukförsäkring är av största vikt. Jag hoppas på konkreta åtgärder i positiv riktning.
</anforandetext>
<intressent_id>0677210453318</intressent_id>
<rel_dok_id>GU10552</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>85735</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09119/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
