2347724 GU09112 Riksdagens protokoll 2006/07:112 Torsdagen den 24 maj 2006/07 112 2007-05-24 00:00:00 Vissa energipolitiska frågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt D3CBD612-2B6A-46EC-A17C-81D49E2573B6 94 ANNE-MARIE PÅLSSON (m) m Herr talman! I betänkandet behandlas 25 motioner från allmänna motionstiden om frågor som rör en rad olika aspekter på energimarknaden: allmänna bioenergifrågor, energipolitiska styrmedel, energieffektivisering och miljöteknik, biodrivmedel, biogas, naturgas, solenergi, vindkraft, vattenkraft, fjärrvärme och oleokemiska produkter. Mestadels handlar förslagen om statlig styrning och långtgående regleringar på energiområdet. Värt att notera är också att de förslag som behandlats i detta betänkande huvudsakligen är av nationell karaktär. Det är åtgärder som tar sikte på den svenska marknaden och vars räckvidd begränsas av vår territorialgräns. Herr talman! Med risk för att gå händelserna i förväg yrkar jag avslag på samtliga motioner. Och våra politiska motståndare må undra varför vi, som företrädare för en regering som har satt klimatfrågan högst på den politiska dagordningen, inte ställer oss bakom alla dessa krav. Vore inte exempelvis ett bejakande av kravet på framtagandet av en nationell strategi för solenergi rimligt i detta perspektiv? Vi tycker inte så. Vi ser klimatpolitik som någonting mycket större än begränsade insatser på hemmaplan. Dessa insatser är naturligtvis inte oviktiga, men de hjälper föga för att komma till rätta med de problem som den globala uppvärmningen skapar. Herr talman! Klimatfrågan är inte nationell. Den känner inga landgränser. Giftiga partiklar från den kinesiska industrin kan färdas långt och faller inte ned förrän på andra sidan jordklotet. De utsläpp av växthusgaser som sker från de tyska kolkraftverken försämrar inte bara den del av atmosfären som ligger ovanför Tyskland, utan dess effekter sprider sig över hela världen. Just denna karaktär av gränsöverskridande verksamhet gör frågan så svår och utmaningen så stor. Den blir inte heller lättare av att den är så nära kopplad till en central del av den ekonomiska utvecklingen, energianvändningen. Herr talman! Men att börja arbetet med att komma till rätta med klimatfrågan är viktigt, det brådskar. Tecknen på att naturen råkat i obalans blir allt fler. Glaciärerna smälter, öknarna breder ut sig, vattennivån riskerar att stiga till sådana nivåer att stora delar av nu starkt befolkade områden riskerar att komma att läggas under vatten. Vad betyder detta för människornas levnadsbetingelser? Vad betyder detta för befolkningsströmmarna? Vi vet inte, vi kan bara gissa. Och de gissningar vi gör leder oss till att tro att konsekvenserna är omfattande och svåra att överblicka. Effekten av dessa miljöförändringar ligger visserligen lite längre fram i tiden, men det är inget skäl till att vänta med att finna former för att komma till rätta med dem redan nu, i vart fall försöka lindra deras verkningar. I den så kallade Sternrapporten, som flera har refererat till, påvisades att det var ekonomiskt fördelaktigare att göra de nödvändiga investeringarna nu snarare än att vänta tills läget blir akut. I takt med att klimatfrågan blir alltmer akut har intresset men också oron för dess möjliga effekter vuxit. Sambandet mellan klimatfrågan och energifrågan har också blivit uppenbar. Det är den starkt ökade användningen av fossila bränslen som starkast bidrar till växthuseffekten. Överallt i världen pågår nu en intensiv diskussion om hur växthuseffekten ska begränsas, eller annorlunda uttryckt, hur fossila bränslen ska kunna ersättas av andra energislag. Insikten om att frågan är global och lösningen också global har nått allt fler. Därför är de insatser vi gör viktiga, men de räcker inte för att klara av hela problemet. För framgång krävs att också andra bidrar. Herr talman! Det kan nog sägas att det hos alla partier i denna byggnad finns en stor samsyn på klimatfrågorna. Denna samsyn är dock i vissa avseenden bedräglig. Under ytan döljer sig betydande skillnader. Gemensamt är strävan efter ett bättre system för energiförsörjningen, ett system som är långsiktigt hållbart och som bidrar till att minska växthuseffekten. Men hur detta ska uppnås råder det delade meningar om. Oppositionen kräver mer styrning och mer nationella insatser. Vi från alliansen menar att detta inte räcker. Vi måste få med oss de andra länderna. Särskilt viktigt är det att få med oss länder som USA, Kina och Indien - de stora och snabbt växande ekonomierna. Mot denna bakgrund måste jag känna tillfredsställelse med statsminister Fredrik Reinfeldts resa till USA och de diskussioner som där initierades. Vi tror också att det behövs mer marknad och att det krävs mer av internationella och gemensamma åtaganden. Vi ställer oss därför avvisande till en alltför långtgående detaljreglering utan litar på att marknaden, med de givna spelreglerna på plats, spelregler som vi ska besluta om tillsammans med aktörer i andra länder, kommer att finna de former som är effektivast. Men det finns brister. Vi vill peka på att det pågår ett intensivt arbete i Regeringskansliet och hos berörda myndigheter för att rätta till dessa brister. Herr talman! I avvaktan på de ställningstaganden som detta arbete kommer att utmynna i vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. 0906365922712 GU01NU11 N 2010-01-01 00:00:00 85005 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09112/#anf94