<anforande>
<dok_hangar_id>2347724</dok_hangar_id>
<dok_id>GU09112</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:112 Torsdagen den 24 maj</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>112</dok_nummer>
<dok_datum>2007-05-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa energipolitiska frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>843B7084-25AF-496F-AF84-892A2CF5E704</anforande_id>
<anforande_nummer>101</anforande_nummer>
<talare>PER BOLUND (mp) replik</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag var ju inte med i politiken på 70-talet, men jag har inte fått uppfattningen att marknaden skötte det där helt på egen hand. Det var väl snarare ganska genomgripande politiska åtgärder som gjorde att man till exempel ställde krav på energieffektivitet vid husbyggnation och så vidare. Jag vet inte om jag accepterar att man säger att marknaden klarade hela omställningen på egen hand.
Jag oroas av Anne-Marie Pålssons resonemang om att vi ska prata med kineserna och med George W. Bush och att det är de som ska vidta åtgärderna. Jag tycker att det är att svära sig fri från ansvaret. Sverige har trots allt klart större utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser än genomsnittet i världen. Vi har klart större utsläpp än vad som är långsiktigt hållbart. Innan vi har åtgärdat det finns det ingen möjlighet för oss att slå oss till ro, lägga armarna i kors och säga att vi är klara.
Det finns också en annan anledning att vidta åtgärder hemma: För att kunna prata med Kina och med USA måste vi kunna visa på åtgärder på hemmaplan. Om vi inte gör någonting så kommer de inte att lyssna på vad vi har att säga. Till viss del går det att göra som statsministern har gjort nu - åka och visa på tidigare meriter och de åtgärder som har kommit ut av det. Men för att vi ska kunna få ett genomslag internationellt måste vi från Sveriges sida visa att vi är beredda att vidta ytterligare åtgärder och faktiskt gå före och komma framåt.
Det är föregångarna man lyssnar på. Det är de som har ett ord med i det här samtalet. Utan sådana åtgärder och utan vidare arbete för att minska Sveriges klimatpåverkan kommer Sveriges ord att bli mindre och mindre värt internationellt. Vår röst kommer att tystna.
Min fråga är fortfarande: Är Anne-Marie Pålsson beredd att fatta de beslut som krävs för att den positiva utveckling som vi nu ser också kommer att fortsätta i framtiden? Eller kommer vi att ha en mandatperiod som är förlorad tid, där inte åtgärder vidtas? Måste vi sätta i gång igen, efter nästa val, med nya åtgärder?
</anforandetext>
<intressent_id>0956444284814</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01NU11</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>85012</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09112/#anf101</protokoll_url_www>
</anforande>
