2347723 GU09111 Riksdagens protokoll 2006/07:111 Onsdagen den 23 maj 2006/07 111 2007-05-23 00:00:00 Avskaffande av åldersgräns föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 6BA7E6B9-809A-4B94-B29B-8CF251A20F10 183 FINN BENGTSSON (m) m Herr talman! Som Kenneth Johansson och Centerpartiet har framfört är det här en glädjens dag för oss i alliansen, när vi får yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Varför det? Jo, vid sidan av den principiellt viktiga frågan att inte syssla med politisk diskriminering av något slag, i det här fallet åldersdiskriminering, är naturligtvis utmönstringen ur svensk politik av det praktiska yrkesförbud som den tidigare regeringen kollektivt lagt på dessa välfärdsarbetande yrkesgrupper en välgärning för medborgarna av stora mått. Från uppbyggnaden av vårt offentligfinansierade välfärdssystem under 1960-talet och framåt tilläts läkare och sjukgymnaster att utan ett fixt åldershinder i privat regi bedriva sin välgörande verksamhet för otaliga patienter. Det finns inga rapporter om några negativa konsekvenser för patienterna under de 25 år som denna naturliga ordning på sjukvårdens arbetsmarknad rådde. Men i samband med att den dåvarande socialdemokratiska regeringen upphävde husläkarlagen 1994/95 kunde man inte hålla fingrarna borta från att samtidigt med lag hindra de läkare och sjukgymnaster som fyllt 65 år att verka som tidigare. År 2000 fann man för gott att höja denna gräns för att dessa personer skulle få utöva sitt yrke på rättvisa villkor till 67 års ålder. 2004/05 höjde man igen till en förutbestämd fixt uppnådd 70-årsdag. Man ställer sig då frågan: Vad är det som inträffar kroppsligt och mentalt när en människa fyller 65 år och sedan fyller 67 år och sedan fyller 70 år, som gäller för hela samhället under denna tidsrymd av tio år? Det är ju en intressant biologi som vi måste studera närmare. När vi i alliansen nu vill befria läkar- och sjukgymnastyrkena från en sådan här förlegad och moraliskt förkastlig fix åldersdiskriminering motionerar och reserverar sig hela vänsterkartellen mot detta beslut med motiveringen att 70 år är en rimlig avvägning. Herr talman! Rimlig avvägning - för vem då? Är det för den yrkeskunnige läkare eller sjukgymnast som har ett helt yrkesliv av erfarenhet att falla tillbaka på, som är frisk och kry i kropp och själ, som kanske kör bil till jobbet som bevis på detta och som fortfarande brinner för sitt kall att vilja hjälpa otaliga tacksamma patienter i deras lidande? Knappast! Alla läkare och sjukgymnaster underkastar sig utan tvekan strikt kontroll av deras yrkesutövning i alla åldrar, av Socialstyrelsen, som vi har hört här. Att vid ett fixt klockslag med lagtext från staten bestämma över huvudet på folk vilka läkare och sjukgymnaster som duger respektive inte duger åt det offentliga åtagandet genom ännu mer regelkrångel för just de äldre är inte bara allmänt omoraliskt. Det är inte klokt. Herr talman! Vänsterpolitiker i denna kammare har ända sedan alliansregeringen tillträdde försökt påskina att de, men inte vi, skulle vara banerförare för kampen mot diskriminering. Men när det ska upp till bevis i praktisk politisk handling visar sig janusansiktet. På klassiskt socialistiskt manér kan man inte avhålla sig från att fortsatt bekräfta en klart diskriminerande lagstiftning. Inga individuella hänsyn ska tillåtas gälla, vare sig för de sjukvårdsarbetande eller för deras patienter. Här bestämmer kollektivet vad som är bra för alla - basta! Herr talman! Det är i samband med den votering som kommer att ske i denna kammare i detta ärende som vi kommer att se hur kraftig oppositionens vilja är att fortsätta diskriminera människor på grund av ålder, trots att man på gator och torg predikar motsatsen. De som väljer att reservera sig mot utskottsmajoritetens förslag har i mina ögon förlorat all trovärdighet när det gäller att stå upp för en kamp mot diskriminering av människor i vårt samhälle - nu till priset av att sälja ut en annars högt lovprisad grupp, just våra äldre. Reserverande riksdagsledamöter har också att förklara hur ett av sjukvårdens största infrastrukturella problem ska lösas genom att man bildligt talat hugger de läkande armarna av yrkeskunnigt folk i vården just den dag de fyller 70 år. Vi har gång efter annan i denna kammare konstaterat att svensk sjukvård lider av dålig tillgänglighet, bland annat på grund av för få, inte för många, yrkesverksamma läkare och sjukgymnaster. Herr talman! Sammanfattningsvis vill jag ställa fyra frågor till dem som tänker reservera sig mot utskottsbeslutet i detta ärende. 1. På vilka rationella grunder är en fix ålder ett allt-eller-intet-fenomen för en människas funktionsnivå? 2. På vilka vetenskapliga och moraliska grunder är ett politiskt beslut av bättre medicinsk kvalitet än det som fattas av en patient själv som väljer att söka upp en yrkeserfaren läkare eller sjukgymnast? 3. På vilka praktiska grunder avhjälper vi läkar- och sjukgymnastbristen i vården genom att lagstifta bort yrkeskunnigt och mycket erfaret folk efter en viss ålder? 4. På vilka etiska grunder kan man säga sig värna om en kamp mot diskriminering om man sedan, vid första bästa tillfälle man bjuds möjligheten att i aktiv handling visa på det motsatta, ändå gör tvärtom? (Applåder) 0721657655513 GU01SoU15 N 2010-01-01 00:00:00 84855 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09111/#anf183