2347723 GU09111 Riksdagens protokoll 2006/07:111 Onsdagen den 23 maj 2006/07 111 2007-05-23 00:00:00 Avskaffande av åldersgräns föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 904BD10E-A9F7-458B-BA70-465CBB29EEE5 176 ELINA LINNA (v) v Herr talman! Socialutskottet har återigen lagt fram ett betänkande som går ut på att avskaffa en lag som stiftades här i kammaren bara för några år sedan. Den här gången handlar det om att avskaffa åldersgränsen för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. Och bråttom är det igen. Redan den 1 juli i år ska lagen träda i kraft. Det är anmärkningsvärt att regeringen lagt fram propositionen, eftersom man har för avsikt att göra en mer omfattande översyn av lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgymnastik. Regeringen försvarar sitt beslut genom att skriva i propositionen att det är "angeläget att de läkare och sjukgymnaster som i dag omfattas av regelsystemet får möjlighet att upprätthålla sin verksamhet och inte behöver upphöra med den enbart för att de uppnått åldersgränsen." Den åldersgräns vi talar om är 70 år. Man kan undra hur många personer vi då talar om. Patientsäkerhet och kvalitet talas det däremot inte om i lagförslaget. Regeringen kan inte vänta på sin egen översyn för att ett antal läkare och sjukgymnaster hinner fylla 70 år och vill fortsätta att arbeta innan översynen är färdig. Vad är det regeringen håller på med? Regeringen vet att landstingen kan skriva vårdavtal med läkare eller sjukgymnaster som fyllt 70 år. Läkarna och sjukgymnasterna har med dagens lagstiftning möjlighet att fortsätta att vara yrkesverksamma som privatpraktiker även efter att de fyllt 70 år. Det vet både regeringen och vi. Den lag som nu avskaffas innebär alltså inte något absolut hinder för att driva verksamheten vidare efter 70 års ålder, men i praktiken är åldersgränsen ändå en kontrollstation som kan fästa landstingens uppmärksamhet vid dessa äldre läkare. Regeringen menar att en sådan kontrollstation är onödig och struntar därmed i tunga remissinstanser som Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen. Sveriges Kommuner och Landsting skriver i sitt remissvar att det nuvarande systemet med övre åldersgräns i ersättningslagarna är det mest ändamålsenliga sättet att värna om kvaliteten och patientens säkerhet. Även Socialstyrelsen poängterar att frågan om åldersgränser inte är helt oproblematisk. Herr talman! Det handlar inte om åldersdiskriminering. Det finns vissa yrken som ställer stora krav på yrkesutövarens förmåga att hålla sig ajour med utvecklingen inom yrket. Det är väl inget ovanligt med det. Vi har under den senaste tiden i en av våra stora dagstidningar fått läsa skrämmande beskrivningar på läkare som utövat sitt yrke på ett långt ifrån tillfredsställande sätt, läkare som riskerat patientens säkerhet genom till exempel förskrivning av narkotiska preparat på ett sätt som leder till beroende. Visst finns det också yngre och medelålders läkare bland dessa, men Socialstyrelsen har i sin tillsynsrapport kommit fram till att äldre läkare, som varit eller är privatpraktiserande, utgör en riskgrupp vad gäller överförskrivning av läkemedel. Det är märkligt att det i regeringens proposition inte beskrivs några farhågor alls med att avskaffa åldersgränsen. Däremot skrivs att förutsättningarna att klara personalförsörjningen inom vården kommer att förbättras. Vad är det vi talar om? Är det fråga om en promille eller en hundradels promille? Vad är det för siffror vi talar om? Det handlar om ytterst få läkare. År 2005 hade totalt 1 037 läkare ersättning enligt den nationella taxan. Det måste rimligen vara en mycket liten andel av dessa som är i 70-årsåldern och som dessutom vill fortsätta att bedriva sin praktik. Om jag inte missminner mig menar Läkarförbundet att bara behovet av allmänläkare redan i dag ligger på 2 000 personer. Är det den personalförsörjningen som regeringen tänker förbättra med lagen? Vänsterpartiet menar i stället att vi behöver utbilda fler läkare. Regeringen borde ha viktigare saker att syssla med än att stifta lagar som denna. Herr talman! Jag avslutar med att yrka bifall till reservation 1. 0972254695405 GU01SoU15 N 2010-01-01 00:00:00 84848 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09111/#anf176