<anforande>
<dok_hangar_id>2347720</dok_hangar_id>
<dok_id>GU09108</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:108 Onsdagen den 16 maj</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>2007-05-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Våldsbrott och brottsoffer</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>3DEDD485-6E09-4B87-9205-AC3885B1CF7E</anforande_id>
<anforande_nummer>92</anforande_nummer>
<talare>HELENA BOUVENG (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! De kvinnor och de barn som är utsätta för våld är värda väldigt mycket. Men hur gynnar vi dem när de står där slagna och hotade genom att vi säger att vi ska tillsätta en utredning som ska utreda hur mycket de kostar oss? Är det inte betydligt viktigare att vi gör konkreta saker som faktiskt hjälper dem ur den situationen?
Den utredning som gjordes tycker jag är en väldigt bra fingervisning. Vi kan stå och säga att vi inte vet om det är 2 miljarder, 3 miljarder eller 10 miljarder, men jag tror inte att det har undgått någon att det kostar samhället väldigt mycket pengar. Ibland kan jag till och med undra, när det står i tidningen, om man nästan inte känner sig skuldbelagd för att man har gjort detta. Det får man absolut inte göra. Dina förslag om att sätta till ytterligare utredningar är för mig inte att kasta pengarna i sjön, men jag skulle vilja prioritera att lägga de pengarna på att våra kvinnor och våra barn som i dag utsätts för våld inte utsätts för det i morgon.
</anforandetext>
<intressent_id>0729710260118</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01JuU10</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>84560</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09108/#anf92</protokoll_url_www>
</anforande>
