<anforande>
<dok_hangar_id>2347720</dok_hangar_id>
<dok_id>GU09108</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:108 Onsdagen den 16 maj</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>2007-05-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Våldsbrott och brottsoffer</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F064B2E7-6B16-4E06-BDDC-82946C41B7B9</anforande_id>
<anforande_nummer>74</anforande_nummer>
<talare>MEHMET KAPLAN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Vi har från Miljöpartiets sida lyft fram ett antal, som vi tycker, viktiga områden i detta betänkande, som handlar om våldsbrott och brottsoffer. Jag vill yrka bifall till reservation 3, men vi står naturligtvis bakom samtliga övriga reservationer också.
När det gäller våld och brottsoffer är det oftast kanske de svagaste i ett samhälle man tänker på. Om vi tittar på vilka som utsätts för våld och blir brottsoffer så är det oftast ungdomar som är i riskzonen. Det görs väldigt mycket för detta, och man har olika typer av satsningar. 
Men ett område som vi från Miljöpartiets sida tycker inte riktigt har lyfts fram är våld mot äldre, och i synnerhet våld mot äldre kvinnor. Det är ett dolt problem, och det är tabubelagt. Det är oftast väldigt svårt för dem som råkar illa ut att anmäla detta, i och med att man skäms för att ha blivit slagen. Men det handlar inte bara om fysisk misshandel. Vi vet att det förekommer psykisk misshandel, och vi vet att det förekommer försummelse, till exempel vanvård, felaktig medicinering, otillräcklig föda och bristande hygien. Vi vet också att det förekommer sexuellt utnyttjande och ett ekonomiskt utnyttjande i form av utpressning och stöld av pengar eller egendom. 
Vi vet att majoriteten av förövarna är manliga familjemedlemmar, antingen äkta make eller son. Kvinnor har större anledning än män att frukta våld från den de lever med eller har levat med, och det vet vi också, även när det gäller andra typer av våld i hemmet och utanför hemmet.
Det här är områden som har lyfts fram för ett antal år sedan. Jag baserar mina siffror på Hjelde Eriksson, som gjorde en undersökning som heter 
OFRID? Våld mot äldre kvinnor och män - en omfångsundersökning i Umeå kommun
, som gavs ut av Brottsoffermyndigheten 2001. Där slås fast att minst 16 procent av kvinnorna och 13 procent av männen utsattes för våld eller övergrepp av något slag efter sin 65-årsdag. 
I betänkandet finns det ett svar som går ut på att man tänker göra någonting åt detta så småningom. Vi tycker från Miljöpartiets sida att det kanske är på väg att göras någonting, men att det kanske borde göras snabbare.
En annan fråga som de tidigare talarna lyft fram är den om elektronisk övervakning av besöksförbud. Det står i betänkandet att tekniken kanske inte riktigt var mogen för något år sedan, men att den är på väg att mogna. Vi tror här att tekniken finns, vi vet att det går att hantera detta på ett bra sätt, och framför allt vet vi att de många kvinnor som faktiskt utsätts för olika typer av övergrepp, där förövaren oftast är en man som döms tillbesöksförbud, inte riktigt känner sig trygga. Vi har olika typer av övervakning, men det hjälper inte att utöka antalet poliser, som regeringen tidigare har föreslagit. Vi tror att det som behövs här är känslan av att vi faktiskt skulle spara in på ett antal tjänstemän med just den elektroniska delen av övervakningen.
Den tredje frågan som jag skulle vilja lyfta upp handlar om en motion som vi har lämnat in och som i en del behandlar samverkan mellan myndigheter. När en kvinna blir utsatt för ett övergrepp kan det ofta bli så att avsaknaden av bevis eller det faktum att ord står mot ord leder till att förövarna släpps fria. I Uppsala finns det ett center där man är väldigt duktig på just den här frågan: att säkerställa, men också att ställa de rätta frågorna. Genom att låta rättsläkare undersöka kvinnan direkt förbättras dokumentation av skador till följd av ett övergrepp. I Uppsala, där man har prövat denna modell, verkar faktiskt kvinnor nu vara mer benägna att anmäla övergrepp. Det visar att det går att bli duktigare och bättre på det här om man jobbar på ett visst sätt.
När jag besökte Uppsala blev det väldigt tydligt och klart för mig att denna modell bör bli modell för andra landsting runt om i landet. Just när det gäller dokumentationen tror vi i Miljöpartiet att det stora mörkertalet, som förvisso har blivit lite mindre, kommer att bli än mindre, och framför allt att fler kvinnor som är utsatta för övergrepp kommer att kunna få sina angripare dömda.
Med dessa tre områden tackar jag så mycket för möjligheten att framföra det här och yrkar än en gång bifall till reservation 3.
</anforandetext>
<intressent_id>0116084827614</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01JuU10</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>84542</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09108/#anf74</protokoll_url_www>
</anforande>
