2347720 GU09108 Riksdagens protokoll 2006/07:108 Onsdagen den 16 maj 2006/07 108 2007-05-16 00:00:00 Havsmiljöpolitik föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 98E6DCE2-6097-4FCD-AD42-233AD0DEAE2F 3 TINA EHN (mp) mp Fru talman! Jag ställer mig bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall till reservation nr 10. Kristdemokraternas motion om fosfater i tvättmedel är också en mycket bra motion som vi i oppositionen ställer oss bakom. Våra hav är kraftigt påverkade av decenniers utsläpp av gifter och näringsämnen från både land och luft. Dessutom riskerar ett alltför stort uttag av fisk att förändra ekosystemen. Forskningen ser i dag tendenser till att helt andra arter än tidigare kommer att dominera. Spigg ersätter rödspotteyngel på västkusten, och skarpsill ersätter torsk i Östersjön. Fintrådiga alger fyller badvikarna, och blågrönalger ersätter kiselalger i planktonblomningarna. Omfattningen av skador orsakade av ett för högt fisketryck, gift- och oljeutsläpp samt övergödning är inte fullständigt kända. Det kan konstateras att produktionen av ekosystemets varor och tjänster har försämrats och fortsätter att försämras på ett dramatiskt sätt. Framtida klimatförändringar kan dessutom komma att påverka förutsättningarna för fungerande ekosystem ytterligare. Det verkar som om hoten mot Östersjön och Västerhavet består. Många insatser har ändå gjorts genom åren, och det är viktigt att nämna att om vi inte hade infört förbud och begränsningar mot användningen av PCB och DDT i början av 70-talet så hade vi kanske inte haft havsörn och gråsäl i dag. I årtionden rådde badförbud längs Estlands, Lettlands och Litauens kuster, men genom ett stort antal åtgärder är de i dag badkuster igen. Exporten av bland annat olja, som dessutom har ökat, innebär ökade fartygstransporter på haven. Om fartygen inte lever upp till bestämda krav så finns det risk för olyckor med oljeutsläpp. Även illegala utsläpp är mycket allvarliga och kan förekomma när fartygen rengör sina tankar och maskiner. Mängden bottenlevande fisk har minskat drastiskt. För många bottenlevande fiskarter var mängden lekmogen fisk i slutet av 90-talet endast en tiondel av vad den var i början av 70-talet. För vissa bestånd har minskningen varit ännu mer drastisk. Kraftiga minskningar riskerar att leda till dramatiska ekosystemförändringar, så kallade flippar, som kan omöjliggöra en återhämtning av fiskbestånd. Är de hotade bestånden dessutom genetiskt unika riskerar de att aldrig någonsin ersättas om de försvinner. Viss fisk, ofta av den fetare sorten, kan innehålla miljögifter, och vissa kostrestriktioner finns. Mängden gift som används i samhället ökar. I Sverige har en trend med ökad användning av läkemedel rått. Den aktiva substansen i de läkemedel som används i Sverige har någonstans jämförts med användningen av bekämpningsmedel. En stor del av resterna av dessa aktiva substanser spolas ned i hushållens och sjukhusens avlopp och når haven via de kommunala reningsverken. Havet ägs av alla och ingen samtidigt. Det är många som hävdar rätten till havets resurser, men inte lika många tar yttersta ansvaret för havet. Det finns en hel del förslag på åtgärder, och det finns ett stort engagemang från många håll, men genomförandet fastnar för ofta på vägen. Självklart behövs det goda överenskommelser mellan länder och ett utbyte av kunskap, och det ska vi absolut använda det internationella arbetet till, men vi ska våga stå upp för de akuta värdena. Vi har hört att alliansregeringen ska satsa ½ miljard på att rena vår havsmiljö och på nya satsningar på havet. Det är bra att man satsar på havet, men samtidigt är det obegripligt att man tänker ta en del av dessa satsningar från ett annat område som också behöver satsas på, nämligen den biologiska mångfalden. Om jag har uppfattat budskapet från alliansregeringen rätt så handlar det om försök med syresättning av syrefattiga bottnar, satellitövervakning med kartläggning och en utvärdering av samhällsekonomiska konsekvenser av miljöförstöringen i haven. Det ska ske en intensifiering av Östersjösamarbetet, och utfiskning av skarpsill i vissa begränsade områden ska testas. Det nämns att man ska återskapa marina vandringsvägar, men det är svårt att hitta prislappen på det och alltså vilka pengar man har i åtanke. Hur rimmar det med att bevilja elcertifikat för ny småskalig vattenkraft? Alla partier i riksdagen verkar finna att ett arbete för förbud mot fosfater i tvättmedel är en viktig åtgärd. Mer tveksamt känns det att handla med utsläpp av fosfor och kväve som ibland omnämns. Men det kanske blir bra. Problemet med övergödningen i havet behöver vi lösa på land innan det kommer till havet. Och det är alltid trevligare att arbeta förebyggande. Vi har haft en struktur i samhället som fullt ut har styrts av de ekonomiska vinsterna. Inom jordbruket har man balanserat och kalkylerat hur man genom exakta insatser av gödsel kunnat få maximala avkastningar. Till sin hjälp för att bruka jordarna har man använt utdikning av vattensjuka marker. Stora områden av våtmarker, små vattensamlingar, dammar och öppna krokiga diken har täckdikats bort eller rätats ut för att vattenflödena snabbt ska försvinna och för att marken ska bära traktorerna i vårbruket. Maskinerna har samtidigt blivit större och tyngre och kräver dessa säkra torra marker. Jag anser att vi måste tänka om och att det är flödet till havet och de mänskliga aktiviteterna som många gånger är totalt förödande. Näringsämnena ska inte rinna ut i havet, och det är där det kretsloppsanpassade jordbruket kommer in. Inom det ekologiska jordbruket finns många fördelar och garantier för ett resurssnålt tänkande. Det är därför som vi måste använda gödsel på ett spridningsområde som motsvarar djurantal. Det är också därför som vi måste utveckla möjligheten till separation av avfall, även det humana avfallet, genom separationslösningar. Det är därför som vi måste återställa våtmarker som fångar upp kväve och andra näringsämnen, och det är därför som vi i Miljöpartiet ständigt och om och om igen talar om att sluta kretsloppen i samhället. Det är av stor vikt att i samband med samhällsplaneringar ta ansvar för alla dessa frågor. Hur får vi tillbaka flödena på rätt plats i ett samhälle där fler och fler bor koncentrerat i städer? Det finns fördelar. Man behöver inte vara förespråkare för det ena eller det andra, och man måste inte hålla på landet eller staden. Men man måste bygga hållbara system, se möjligheterna och förstå hur man kan knyta ihop kretsloppen. Satsningar på biogas i stort och smått är en sådan positiv lösning. Minskade transporter är också en, och den är självklar. Att äta närodlat är oftast positivt, och man bör använda musslor och se musselodling som en positiv resurs. Det är ett mycket intressant projekt som pågår i Lysekil. I dag skördar man oerhört många musslor där och exporterar dem direkt till Holland. Vi behöver förädla dem här i Sverige också. Det behövs fler konkreta åtgärder än de som alliansregeringen har slagit på trumman för. Det behövs kreativa lösningar som är fullt genomförbara. Många av dessa lösningar är nära människors vardag, och man kan själv se hur ens liv påverkar omgivningen. Det är stora överenskommelser av mäktiga människor som ska till, men även det vardagsnära livet ska kännas rätt. 0154189076919 GU01MJU11 N 2010-01-01 00:00:00 84471 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09108/#anf3