<anforande>
<dok_hangar_id>2347720</dok_hangar_id>
<dok_id>GU09108</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:108 Onsdagen den 16 maj</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>2007-05-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Våldsbrott och brottsoffer</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A5C31560-857D-4B2B-A00F-AEBCDB224AB9</anforande_id>
<anforande_nummer>102</anforande_nummer>
<talare>INGER DAVIDSON (kd) replik</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag är ledsen, men jag tror inte att jag kan förklara det här bättre för Lena Olsson. Vi vill alltså prioritera arbetet. Vi tycker att vi har ett bra underlag. Vi vet att det kostar samhället mycket. Socialstyrelsen har kommit med denna beräkning. Och det är inte det högst prioriterade för oss att få veta den exakta summan. Varför det ska bli bättre av att veta har jag inte heller fått någon förklaring till, och det får jag tyvärr inte nu heller eftersom det inte blir någon mer replikomgång.
Jag kan försäkra Lena Olsson att i den handlingsplan som vi utarbetar tillsammans om hur vi ska komma åt mäns våld mot kvinnor är beräkningen ett underlag, men den är långt ifrån den enda. Vi har många exempel från Brå och andra som ger oss ett bra underlag om vad det handlar om. I slutändan handlar det om de enskilda utsatta kvinnorna som vi vill skydda med hjälp av lagstiftning och myndighetsåtgärder.
</anforandetext>
<intressent_id>0820673454606</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01JuU10</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>84570</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09108/#anf102</protokoll_url_www>
</anforande>
