2347716 GU09104 Riksdagens protokoll 2006/07:104 Torsdagen den 10 maj 2006/07 104 2007-05-10 00:00:00 (forts. från 7 §) Jakt och viltvård (forts. MJU10) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 58319A25-4BC4-45DB-B36B-A872F8815E60 93 IRENE OSKARSSON (kd) kd Herr talman! Människans historia är kantad av historier om jakt. Titta bara på våra hällristningar och andra fornlämningar som ger oss kunskap om hur man under gångna tider bedrev jakt, jakt för att överleva. Under de senaste hundra åren har vi sett en stor förändring av jakten. I dag är det ingen i vårt land som i bokstavlig bemärkelse säger: Jag måste jaga för att överleva. Men det finns många jägare och markägare som lever av vad jakten ger både direkt och indirekt, och det har vi hört tidigare här i kammaren. Det är oerhört viktigt att vi tar vara på de rekreationsmöjligheter som jakten ger. För egen del glömmer jag aldrig den unge grabb som med sin far skulle ta med mig ut på jakt. Han satte mig i tornet och sade: Nu håller du käften, Irene. Att sitta där tyst ett antal timmar ger oerhört mycket, och jag tror faktiskt att många i det här landet slipper sjukskrivningar på grund av älgjakt och andra företeelser. Vi är många som har vuxit upp med jakthistorier om vaknätter och morkullejakt vid 1900-talets början och så vidare. Och vi kan vara stolta över den tradition vi har. Många skulle säga att det här är en positiv bild, kanske en för positiv bild, men jag tror inte att det är fallet. Nina nämnde just ungdomar som fått växa upp med jakt och viltvård tillsammans med äldre jägare som lärt ut hur man vårdar naturen och hur man tillsammans tar hand om flora och fauna. De lägger ned otaliga timmar ideellt arbete på detta. Det är ovärderligt. Det är också det som har gjort att svenska jägare i dag har ett uppdrag från oss här i riksdagen och från regeringen att värna viltvård. Den kunskap som finns i de här leden ska vi se som en oerhörd resurs och kanske än mer både stötta och dra nytta av, för som har sagts här kommer ungdomar allt längre ifrån den naturliga kunskapen om vad naturen ger och vad vi har att vårda och förvalta. Jägarförbunden har jobbat med detta. Det är naturligt att vi ser det som en viktig del. Vi läser i andra delar av § 28 att jägaren har ett stort ansvar för att spåra upp det vilt som kan ha blivit skadat, att ta hand om det, att ha hundar som fungerar i det sammanhanget och så vidare. Tyvärr saknas det fortfarande ibland. Alltså är en satsning på fortsatt kunskapstillförsel, fortsatt dialog och fortsatt folkbildning i de här frågorna oerhört viktig. Det är viktigt att jägarorganisationerna har resurser nog att bedriva det här arbetet. Jakt måste vara hänsynsfull, reglerad och långsiktigt hållbar samt anpassad till den population som finns av de arter som man bedriver jakt på. Det är självklart att jakten ska ta hänsyn till de arter som är beroende av varandra. Det går inte att jaga ut det som är föda för en annan art. Det tror jag är en självklarhet i dag men kanske ändå måste påtalas, inte minst för nya jägare. Jag tror också att jägarförbunden och vi kan lägga en större vikt på att få fler kvinnor med i jakt. Det här är ett område som på sina håll fortfarande är knepigt att komma in i som kvinna. Desto viktigare är det att vi lägger kraft på det här och att jägarförbunden får vårt uttalade stöd i det arbete som pågår. När vi i dag talat om § 28 och då menat hur vi hanterar jakt på varg och så vidare, skyddsjakt, kan jag känna att vi nu äntligen kanske kan få legitimitet för att vårda också de stora. Vi som inte lever med dessa in på knuten tror jag inte riktigt förstår den känsla som har funnits bland de människor som jag har talat med och som definitivt inte är några stora otäcka typer som vill skada varg och annat. De vill känna en trygghet och vill känna att det finns en legitimitet för att de också får värna dem som är dem kärast. Med den här förändringen tror jag att vi kan få en betydligt större acceptans för arbetet med att få en vargstam i Sverige som är en population stor nog att fungera och att vi också får annat stort vilt som kan fungera. Kristdemokraterna ser med tillförsikt fram emot det arbete som pågår när det gäller älgar och älgförvaltning. Vi hoppas att den minister som stod här för en stund sedan, jordbruksministern, efter sommaren kommer att lägga fram ett förslag i de här frågorna. Vi tror att det är oerhört viktigt att vi får till stånd acceptans underifrån. Där finns ett väldigt gott arbete gjort mellan markägare och jägare som jag hoppas tas till vara. Vi kan också i det sammanhanget påtala behovet av att man som markägare och jägare bättre använder de resurser som finns. Våra kära ledningsgator till exempel skulle kunna vara en väldigt bra "betesåker" för älg, för att naturligtvis förhindra att de äter upp nyplanterad skog och så vidare. När det gäller småviltsjakt i fjällen har det sagts mycket från alliansvännerna, så jag tänker inte upprepa det. Men vi kristdemokrater ser det som angeläget att det sker som är sagt från ministerns sida, att man ser över det som gäller de närmast boendes möjligheter att jaga i det här sammanhanget. Det är viktigt att se det som en regionalpolitisk fråga, vilket också EU påtalar att man kan få göra. Jag tror att det här kommer att visa sig fungera väl, med de uppföljningar som sker framöver. När det gäller eftersök av vilt hoppas vi i den kristdemokratiska gruppen att regeringen, efter det som vi i utskottet nu har skrivit, kommer tillbaka och att vi kan konstatera att det kommer att ske en och annan förändring på det området - till det bättre för både markägare och jägare. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. 0743081365718 GU01MJU10 N 2010-01-01 00:00:00 84235 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09104/#anf93