<anforande>
<dok_hangar_id>2347716</dok_hangar_id>
<dok_id>GU09104</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:104 Torsdagen den 10 maj</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>104</dok_nummer>
<dok_datum>2007-05-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Fastighetsrättsliga frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7B48524F-A183-4FE3-BF7F-6E15C0344EED</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>CHRISTINE JÖNSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Precis som föregående talare sade beskriver detta betänkande fastighetsrättsliga frågor, frågor som berör många människor, deras bostad och deras ägande.
Betänkandet tar upp viktiga frågor som regler för fel i fastigheter, köpares och säljares ansvar och besiktningsmans ansvar. Det tar också upp frågor vad gäller förvärv av skogs- och jordbruksfastigheter och avstyckning av mindre fastigheter. Det är en stor fråga för många. Jag har också som kommunalpolitiker under flera år kunnat vittna om alla de frågor som kommer upp i form av fastighetsförsäljningar och för den enskilde viktiga frågeställningar.
Det pågår på departementet ett flertal utredningar som vi hänvisar till i vårt avslag på motionerna. Vi kommer i vår fortsatta dialog med departementet att bevaka att arbetet fortskrider i dessa utredningar så att det får stor betydelse för den enskildes rätt och säkerhet.
Bakåt sett är det alltför många år som man har kunnat vittna om, som det uttrycks, en alltför rättsosäker ställning för den enskilde i förhållande till staten. Inte nog med att man har tvingats att lämna ifrån sig fastigheter eller mark - man har också upplevt att den ersättning man får inte har varit skälig.
Många samtal som jag har fått har handlat om att när kommuner och stat inte har fått som de har velat har hotet om expropriering varit det som de har tagit till. Detta är enligt min uppfattning inte en bra väg att gå eller en bra politik att föra.
Enskilda upplever också att de ofta har stått svarslösa och maktlösa när fastighetsköp har gått fel. Dolda fel och besiktningsmans ansvar är därför en viktig del att fortsätta att arbeta med i de utredningar som pågår på departementet.
Återköp av exproprierad mark, som en av företrädarna här tidigare tog upp, är en ganska besvärlig fråga. Jag tycker i princip att det är viktigt att ta en diskussion och också utreda möjligheten till återköp av exproprierad mark. Man måste i det fortsatta utredningsarbetet beakta ett antal frågeställningar, till exempel om pris, hur länge rätten ska gälla, vem som har rätten, andra arrendatorer som har kommit fram under de år som marken varit exproprierad etcetera. Men det viktigaste är att det sker en utredning och att man verkligen ser till möjligheten att expropriera mark.
Jag har sett betydelsen för ett antal markägare av att få köpa tillbaka sina exproprierade marker som exproprierades på 60-talet och som återköptes på 90-talet. Det finns mycket starka känslor för möjligheten och rätten att få köpa tillbaka mark.
Förutom de motioner som jag har berört finns motioner, som bland annat togs upp av Egon Frid, om fideikommiss och historiska arrenden. Jag har tittat lite i de handlingar som finns bakåt i tiden och läst den utredning som gjordes på departementet på 90-talet och också de debatter som förekom i riksdagen så sent som för några år sedan.
De stora historiska arrendena ligger på universitet och kyrka. Jag har förstått att de diskussioner som förs mellan universiteten och kyrkan ofta fungerar så gentemot den enskilde att man sluter avtal när mark ska säljas som gör att de som har arrenderat marken också har möjlighet att köpa den.
Man tittade på möjligheten att förändra lagstiftningen på 90-talet men ansåg då, med hänvisning till grundlagens äganderätt, att det inte var genomförbart att generellt införa friköp av arrenden.
Det har också genomförts ett antal kartläggningar och utredningar senare. Regeringen kommer att redovisa sitt ställningstagande under 2007. Vi vill avvakta detta innan vi tar en slutlig diskussion om hur vi ska gå vidare med frågan om historiska arrenden. Frågan om fideikommiss är också till viss del kopplad till den frågan.
Jag kommer själv från Skåne där man lever kvar med många fideikommiss på de gamla godsen. Det är kanske också därför som Christer Adelsbo, som bor i en kommun där denna fråga är ganska aktuell, har skrivit motionen från Socialdemokraterna. Jag kan dock inte, till skillnad från Christer Adelsbo och de övriga motionärerna, anse att detta är ett problem. De flesta av fideikommissen har ju avvecklats på det sätt som lagen föreskrev på 60-talet. Som Egon Frid sade finns det i dag ett 50-tal kvar, men för de flesta av dem finns en avvecklingsplan. Man kommer då att fullfölja lagstiftningens intention. Det har dock förekommit en förlängning av ett antal av fideikommissen, och precis som Egon Frid säger är det framför allt kopplingen till kulturhistoriskt värdefulla miljöer som gör att man inte vill att marken ska delas upp mellan ett antal markägare. Men förlängningarna är beslutade av den gamla regeringen, i ett av fallen i min egen kommun Svenstorp och Björnstorp, där det var just aspekterna på det kulturhistoriska värdet som man tog upp.
Jag kan till skillnad från motionärerna inte se att detta är ett jätteproblem. Intentionerna i lagstiftningen fortsätter att följas, och avvecklingen sker successivt. Enligt min uppfattning behövs det inga ytterligare åtgärder i nuläget.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.
</anforandetext>
<intressent_id>0327078838011</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01CU20</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>84145</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09104/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
