2347716 GU09104 Riksdagens protokoll 2006/07:104 Torsdagen den 10 maj 2006/07 104 2007-05-10 00:00:00 Jakt och viltvård föredragning av utskottsärende med eventuell debatt A2A0E35C-AA54-4229-B7F2-FD4D82781967 22 JACOB JOHNSON (v) v Herr talman! Jag är ingen jägare. Det bär mig emot att jaga och avliva våra fyrfota vänner i skogar och till fjälls eller fåglar som dyker, svävar eller bara helt enkelt flyger genom lufthavet. Trots det har jag full förståelse för den stora vikt som hänsynsfull jakt har både som en balanserande kraft i samspelet mellan vilt, växtlighet och oss människor och som en viktig rekreationskälla för några hundratusen svenskar. I det betänkande vi nu behandlar finns ett antal frågor kopplade till jakt och viltvård. Jag ska kommentera en del av dem. Låt mig dock inleda med några intryck från en träff med representanter från Jägareförbundet i mitt län - Uppsala län. Jägareförbundet i Uppsala län organiserar ca 7 700 av totalt ca 9 000 jägare i länet. Förbundet kunde berätta om att antalet jägare som löser jaktkort minskar. Man har svårt att engagera fler kvinnor i jakten. Många jägare har nått en ganska hög ålder, och det är svårt att nyrekrytera yngre. Man kunde vidare rapportera att bestånden av älg och rådjur har minskat kraftigt medan bestånden av vildsvin å andra sidan har ökat kraftigt. Även antalet lodjur har ökat, vilket delvis förklarar minskningen av rådjursstammen. Varg uppträder relativt ofta, främst i de nordvästra delarna av länet, och en björn har setts i Knutbytrakten öster om Uppsala. Vi kan alltså säga att tre av de fyra stora rovdjuren åtminstone stundtals finns i ett så närbeläget län som Uppsala län. Vänsterpartiet har i allmänhet en positiv inställning till jakt då den bedrivs inom ramen för de ekologiska gränserna och under etiska förhållanden. Den måste vara hänsynsfull, reglerad och långsiktigt hållbar. Jakten är av stor betydelse för många människor. Vilt är många gånger ett utmärkt alternativ till kött som i vissa fall producerats under förhållanden med bristande djuromsorg och som ger stor miljöpåverkan. Därför ska jakt värnas. Vi anser också att den vilda faunan ska betraktas som en tillgång för hela nationen. Mark- och fiskevattenägare kan inte anses äga faunan. Däremot äger han eller hon rätt att förfoga över den genom jakt och fiske i de former och under de tider som samhället bestämmer. Jakt är ett av flera intressen och kommer i vissa fall i konflikt med naturvård och friluftsliv. Vi anser att jaktens intressen inte ska överordnas de andra, utan man måste se till en helhet. Utskottets majoritet delar enligt betänkandet vår syn på att landets viltstammar är en nationell tillgång. Det inkluderar också begreppen viltvård och jaktvård och även biotopvård, skyddsåtgärder i landskapet och ansvar för de stora rovdjuren. Det är positiva skrivningar. Vi är säkert också överens om att det måste ställas höga krav på jägarkåren. Det handlar utöver krav på jägarexamen om en djupare förståelse för och kunskap om samspelet mellan viltet och biotopen i övrigt. Jag menar dock att det är dags att rensa ut en del avarter av jakt som fortfarande finns kvar. Ett exempel som finns i betänkandet är grytjakten. Det finns en gemensam reservation från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i betänkandet till förmån för en folkpartimotion om att förbjuda denna oetiska jakt där man hetsar hundar att jaga ut till exempel grävlingar ur deras gryt. Jag anser att även om utredningsarbete pågår i den här frågan - och den har ju legat ett tag nu på Jordbruksdepartementet - bör riksdagen redan nu kunna uttala sig för ett förbud mot denna jaktavart. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 5 i betänkandet. Det finns även andra avarter som bör rensas ut ur den svenska jakten. Några är omnämnda i reservation nr 2 och andra i reservation nr 7. Jag tänker då på uppfödning och utsättning av änder, rapphöns och fasaner enbart för jakt samt jakt med fällor och jakt med levande lockbeten. Även dessa bör rensas ut. Vi stöder även ett förslag i reservation 3 om att då jakten ska ses ur ett ekologiskt perspektiv bör ett faunaråd inrättas med bred representation från naturvård, jägarkår, skogsnäring, forskning och djurrättsrörelsen för att kunna pröva jaktens etiska och praktiska aspekter och vara rådgivande vid olika former av jakt. Jag sade inledningsvis att antalet jägare i Uppsala län minskar liksom även i övriga delar av landet. Det kan delvis bero på samhällets urbanisering med färre boende på landsbygden, vilket medför att det blir färre människor som dagligen kommer i kontakt med naturen och dess vilda djur och med jakt. I majoritetens betänkandetext och även i en reservation från Socialdemokraterna framhålls vikten av nyrekrytering av jägare. Det påpekas att en växande opinion mot jakt kan få förödande effekter. Jag tror själv att om lagstiftaren, det vill säga vi här i riksdagen, eller jägarna själva kan rensa ut de avarter jag talat om tidigare ökar förutsättningarna för att kunna rekrytera unga jägare. Jag tror att dagens unga lägger större vikt vid djurens rättigheter än vad den äldre generationens jägare gör. Det är också naturligt att tänka sig en successiv förskjutning från jakt till alltmer av viltvård. Riksdagens ambition att säkerställa livskraftiga rovdjursstammar gör att jaktens vikt för att balansera en alltför stor påverkan på skog och växande grödor från framför allt klövviltet minskar och i stället kan skötas på ett mer naturligt sätt. Regeringen beslutade för någon månad sedan, trots vår avrådan, om ett tillägg till § 28 i jaktförordningen som ger ägare till tamdjur möjlighet att skjuta rovdjur även utanför inhägnat område om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuren. Ändringen har trätt i kraft nyligen och ska försöksvis gälla till den 30 april 2009. Jag måste uttrycka en oro för att detta kan försvåra ett uppnående av riksdagens mål om livskraftiga rovdjursstammar. Här kommer vi noga att följa utvecklingen och Naturvårdsverkets uppdrag att utvärdera vilka konsekvenser förändringarna får för rovdjursstammarna. Jag har även lagt märke till ansvariga ministrars, jordbruksministerns och miljöministerns, uttalanden att denna ändring av jaktförordningen endast kan permanentas under förutsättning att rovdjursstammen utvecklas i enlighet med riksdagens mål. I det här sammanhanget vill jag påtala vikten av att insatser görs även för att förhindra illegal jakt av de stora rovdjuren. Jag tycker, herr talman, att det hade varit bättre att se över jaktförordningen i detta syfte. 039984931601 GU01MJU10 N 2010-01-01 00:00:00 84164 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09104/#anf22