<anforande>
<dok_hangar_id>2347715</dok_hangar_id>
<dok_id>GU09103</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:103 Onsdagen den 9 maj</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>103</dok_nummer>
<dok_datum>2007-05-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äldrefrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>185BE254-F244-4064-9D65-755815A9B408</anforande_id>
<anforande_nummer>159</anforande_nummer>
<talare>LARS-IVAR ERICSON (c) replik</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det verkar som om Eva Olofsson bara ser svårigheter i detta. Jag tycker att vi ska se möjligheterna.
Som jag sade i mitt anförande ska vi rikta våra blickar mot Danmark. Där har man kommit en bra bit på väg i det här systemet. Där finns alltså en mångfald av vårdgivare, och det finns möjlighet för brukarna att individuellt utforma den vård och hjälp de ska ta emot. Jag hoppas att det blir så även i Sverige.
Sedan kan vi väl inte komma ifrån att ett sådant system innebär att någon, eller några, kommer att vara missnöjd med den hjälp och vård som han eller hon tar emot. Då är det naturligtvis inte uteslutet att man kan byta till en annan vårdgivare.
Det viktiga är dock att vi vill släppa fram mångfalden. Vi vill släppa fram många vårdgivare, och vi vill ge individen möjlighet att själv vara med och utforma den hjälp han eller hon vill ha.
</anforandetext>
<intressent_id>0745594497101</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01SoU13</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>84112</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09103/#anf159</protokoll_url_www>
</anforande>
