2347715 GU09103 Riksdagens protokoll 2006/07:103 Onsdagen den 9 maj 2006/07 103 2007-05-09 00:00:00 Äldrefrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt C326D08D-1AE3-4C36-BDDC-A45C35FA3C4C 146 MARGARETA B KJELLIN (m) m Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner. Vi har i dag en regering som sätter människan i centrum, före alla system. Regeringen har som sin stora målsättning att människor ska kunna påverka sin egen vardag. Mycket av det arbete som vi hänvisar till i betänkandet går ut på just de kriterierna. Alliansregeringen gick till val på en bättre äldreomsorg. Vad vi såg under förra mandatperioden var att i stället för att det tillkom 10 000 nya platser så försvann 18 000. Det blev allt fler som fick vänta allt längre på insatser från kommuner och landsting. Det förvånar mig när jag hör debatten att Thomas Nihlén, som har en massa kritiska synpunkter, reserverar sig för att behålla det som jag nästan upplever som en nedmonterad äldreomsorg. Det är mot bakgrund av den verkligheten som vi har tittat på vad vi vill med äldreomsorgen. Vi har tagit flera stora steg i riktning mot en bättre välfärd för de äldre. En viktig utgångspunkt är det kommunala självstyret. När man hör att vi gör U-svängar och tar tillbaka, som Catharina Bråkenhielm sade, därför att man inte styr så undrar jag var den demokratiska aspekten befinner sig någonstans. Man ska fatta besluten så nära människan som möjligt. Det är då man skapar möjligheter att låta människan påverka sin vardag. I budgetpropositionen anslog regeringen 2,1 miljarder till äldrepolitiken. 1,35 av de miljarderna var till för att stimulera utvecklingen. Vi är helt överens, Thomas Nihlén, om en del av de verksamheter som redan var påbörjade med ökad läkartillgång och fler och bättre läkemedelsgenomgångar. Vi har övermedicinerade äldre personer som inte mår bra på grund av det. Men vi har också sagt att vi behöver en bättre demensvård - precis det som Catharina Bråkenhielm efterlyste. Vi behöver få mer rehabilitering, en bättre nutrition och ett förebyggande arbete när det gäller fallolyckor. Vi har också sagt att vi behöver öka det sociala innehållet i vardagen. Det är alltför många som har suttit alltför länge ensamma hemma, speciellt när man har tagit bort så många särskilda boendeplatser. Då har fler blivit allt sämre i sin ensamhet. De ökade pengarna till läkarmedverkan i äldreomsorgen kompletterar också lagen som innebär att kommunerna kan anlita läkare när de inte är nöjda med vad landstinget utför. Landstinget får då lov att ersätta dem. Vi har också avsatt 500 miljarder till investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av äldreboenden i olika former. Det kan vara mellanboendeformer, särskilda boendeformer eller andra delar. Vi har ju sett att så många platser försvann under den förra mandatperioden. De här insatserna, både stimulansmedlen till den högre kvaliteten inom äldreomsorgen och investeringsbidragen, kommer att göra att de äldre får betydligt högre kvalitet i sin äldreomsorg. Det är därför vi också ser att man inte behöver ha några ytterligare tillkännagivanden på de här områdena. Det är redan på gång. Vi har startat ett antal utredningar. Man kan ju önska mycket, men man måste ha på fötterna när man fattar besluten. En utredning som pågår är den om värdighetsgaranti. Där ska man ta hänsyn till behovet av service, trygghet och kvalitet. Men man ska också ta hänsyn till olika etniska och kulturella behov. Där ingår språk, sexualitet, samlevnad, etiska värderingar och andra sådana saker. Det finns förslag på service- och kvalitetsnivåer och förslag på hur man ska kunna stödja dem som är allra svagast och inte har förmågan att göra sin röst hörd. Hur ska man på ett bättre sätt kunna framföra klagomål? Det finns dessutom något som är väldigt viktigt, nämligen att se över behovet av ett nationellt instrument för biståndsbedömning. Det blir en värdighetsgaranti som kommer att ge en ålderdom som är värd att leva för, som jag brukar säga. Det finns flera motioner på området, och inte heller här finns det någon anledning att göra ytterligare tillkännagivanden eftersom detta redan görs. Regeringen har ju sett problemen, och har satt i gång med att göra verkstad av det här. En annan utredning, som man kritiserar lite smått här, är utredningen om fritt val inom äldreomsorgen. De äldre kommer att få möjligheter att välja vårdgivare. Då tänker jag lite grann på Thomas Nihlén när han pratar om djur och gröna miljöer och små kooperativ där man har möjligheter att satsa på detta. Jag besökte ett äldreboende i måndags. Där har man personal som är allergisk. Där står det på dörren: Förbud mot djur på grund av allergisk personal. Ett kooperativ kan satsa på att man vill ha detta och sätta upp anställningskriterier om att det inte funkar om man är allergisk. Vi vet att ytterst få äldre däremot bildar nya allergier. Det finns alltså möjligheter till fritt val inom äldreomsorgen. Utredningen ska också lämna förslag på vilka informations- och stödinsatser som behöver göras för att man ska öka möjligheten att välja rätt. Man vill också ha en kontroll och en uppföljning. Man ska godkänna utförarna för att säkerställa kvaliteten. En annan del i uppdraget är att se över hur man ska underlätta småskalig verksamhet. Något som är otroligt viktigt i sammanhanget är det nationella kvalitetsregister som ska utformas. Det är där man kan se vem man ska välja och vilken kvalitet man får. Det är en reform som ökar möjligheten för de äldre att styra sin vardag. När det gäller personalens kompetens har Kompetensstegen haft sina fördelar. Kommunerna har lärt sig ett arbetssätt för att utbilda under arbetets gång. Pengarna finns kvar så länge de är avsatta. Sedan finns alla möjligheter för kommunen att fortsätta med detta inom ramen för den dagliga verksamheten. Däremot uppfyller inte Kompetensstegen behovet av att fler grundutbildas inom vården. Hur ska vi kunna motivera dagens ungdomar att söka sig till äldreomsorg? Det pågår många försök för att stimulera till det. Det finns också många försök med hur man ska kunna göra arbetsplatsförlagd utbildning för äldre. Men detta är en fråga som kräver eftertanke. Jag kan tala om för ledamöterna i plenisalen att det pågår arbete. Vi ser problemen. Som vårdlärare är jag nöjd med det som pågår. Vi vet att vi inte styr forskningen politiskt. Vi har vetenskapsråd och vi har högskolor och universitet som fattar beslut. Men jag tror att vi på goda grunder kan anta att den insamling av data som sker på grund av utvärderingar och nationella kvalitetsregister kommer att vara en bra grund för forskning. Fru talman! Det finns många motioner från den nuvarande oppositionen i några försök att tillrättalägga de brister som de själva har åstadkommit med sin politik. De här bristerna har den nya regeringen sett, och vidtagit åtgärder mot. Mot den bakgrunden kan jag inte se behovet av att slå in öppna dörrar med ytterligare tillkännagivanden. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder) 0196024739401 GU01SoU13 N 2010-01-01 00:00:00 84099 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09103/#anf146