<anforande>
<dok_hangar_id>2347715</dok_hangar_id>
<dok_id>GU09103</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2006/07:103 Onsdagen den 9 maj</dok_titel>
<dok_rm>2006/07</dok_rm>
<dok_nummer>103</dok_nummer>
<dok_datum>2007-05-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äldrefrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C0420822-7712-41B8-99D6-358BD24BD21B</anforande_id>
<anforande_nummer>145</anforande_nummer>
<talare>THOMAS NIHLÉN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Till detta betänkande har Miljöpartiet en reservation gemensamt med Socialdemokraterna. Jag yrkar därför bifall till vår gemensamma reservation 1.
I betänkandet kan man läsa om det uppdrag som regeringen har gett Socialstyrelsen att i samarbete med SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, utveckla ett nationellt system för öppna jämförelser för kommunernas äldreomsorg och hemsjukvård. Självklart är vi i Miljöpartiet positiva till att regeringen lägger ut detta uppdrag, men vi kan samtidigt konstatera att det borde ha gjorts för länge sedan.
Vi vill ändå peka på att när man planerar kvalitetsuppföljningar och öppna jämförelser inom vård och omsorg är det lätt att man missar de kanske viktigaste nyckeltalen och mätinstrumenten, nämligen hur man ska mäta och synliggöra den mänskliga och sociala dimensionen inom vården och omsorgen.
Kvalitetsuppföljning inom vård och omsorg i allmänhet och inom äldreomsorgen i synnerhet måste innehålla olika mått på livskvalitetsfaktorer såsom bemötande, empati, förståelse och respekt. Att synliggöra, att samtala vid sängkanten och hålla handen när någon är rädd, ägna tid åt att skapa förtroende - det är livskvalitetsfaktorer som måste finnas med när man utvärderar verksamheten.
Vi är medvetna om att det är svårt att mäta dessa faktorer. Icke desto mindre är, som vi ser det, en av de viktigaste uppgifterna som vi alla måste hjälpas åt med att hitta lösningar för att kunna redovisa, mäta, utvärdera och följa upp vård och omsorgsverksamhet på ett trovärdigt sätt.
Bristen på en samordnad och jämförbar kvalitetsuppföljning av de äldres läkemedelsbehandling inom dagens äldreomsorg är lindrigt sagt ett allvarligt missförhållande. Man kan först konstatera att en regelbunden kvalitetssäkring och kvalitetsuppföljning av de äldres läkemedelsbehandling i princip helt saknas, både inom särskilda och ordinära boenden, och att det är landstinget eller regionen som har det fulla ansvaret för detta i dag. Landstingen missköter helt uppenbart sitt uppdrag att ge våra äldre en säker och trygg läkemedelsbehandling.
I dag är det mycket vanligt att våra äldre inom särskilda boenden har 10-15 olika läkemedel, och det är snarast så att antalet läkemedel per patient har ökat under de senaste åren. Med många läkemedel ökar risken för biverkningar och interaktioner mellan läkemedel mångfalt, och det saknas helt vetenskaplig evidens för att läkemedelsbehandlingen med så många läkemedel gör större nytta än skada.
I dag får våra äldre alltför många onödiga, olämpliga och felaktiga läkemedel. Detta leder i sin tur till att en stor del av våra äldre som kommer in till våra akutsjukhus gör det på grund av läkemedelsbiverkningar eller felaktig läkemedelsanvändning. Inom de särskilda boenden där man har genomfört läkemedelsgenomgångar är erfarenheterna mycket goda. De äldres livskvalitet och hälsa förbättras samtidigt som landstinget sparar pengar, eftersom man har kostnadsansvaret för alla läkemedel inom äldreomsorgen.
Fru talman! Boendesituationen är som vi ser det en viktig och ofta avgörande fråga för våra äldre. Vi vill utveckla diskussionerna om hur man planerar och bygger för ett aktivt åldrande. Familjemönster och boendevanor förändras, och det behövs ett mer varierat utbud av boendeformer för olika delar av livet. Bostäder bör inbjuda till fler möten med grannar och mellan generationer och etniska grupper för dem som så önskar. Vi vill satsa på fler olika bostadsformer för äldre, till exempel generationsboenden, kooperativ, kollektiv och seniorbostäder. Även den som är äldre ska kunna delta i samhällsliv, kultur- och fritidsaktiviteter och kunna få motion och naturupplevelser.
För att underlätta för äldre att fortsätta hålla sig friska och aktiva behövs bostäder med god tillgänglighet, närhet till bra samhällsservice och tillgång till natur och grönska.
Det finns i dag många äldre som upplever isolering och ensamhet i sina egna boenden, men lösningen på de äldres behov av gemenskap och sociala kontakter är inte att enbart fokusera på fler särskilda boenden.
Generellt sett tycker vi att det satsas alldeles för lite på förebyggande och hälsofrämjande arbete riktat till våra äldre, speciellt inom äldreomsorgen. Miljöpartiet har lagt fram ett flertal motioner, som visserligen har hamnat i andra betänkanden, som behandlar två områden som vi tror skulle kunna bidra till en positiv utveckling av det hälsofrämjande arbetet inom vården och omsorgen av våra äldre, nämligen djur och natur inom vården.
Social aktivitet är viktigt för alla människor. Det påverkar vår sinnestämning som i sin tur påverkar vårt välbefinnande på så gott som alla plan. Ett aktivt socialt liv leder många gånger till såväl fysisk som psykisk stimulans. Den sociala aktivitet som ett arbete innebär försvinner i samband med pensionen och måste ersättas. När ens livspartner dör kommer nästa stora påfrestning på bland annat den sociala sidan av livet.
Det har visat sig i forskning att djur har en mycket positiv inverkan på framför allt äldres sociala aktivitet. Flera forskningsstudier lyfter fram den positiva inverkan som djur generellt sett har på oss människor. Allt fler läkare, psykologer och djurvårdare vittnar också om de positiva effekterna av att ha sällskapsdjur. Tyvärr är det långt ifrån alltid tillåtet eller möjligt att ha husdjur i äldreboenden. Vi vill därför att våra äldreboenden ska utformas så att djur blir en naturlig del i boendet och att alla äldre inom äldreomsorgen som vill ska ha rätt att ha sällskapsdjur när det är praktiskt möjligt. Vi vill också uppmuntra frivilliggrupper att tillsammans med sina djur besöka äldre och äldreboenden.
Fru talman! Tillgång till gröna miljöer har stor betydelse för vårt välbefinnande. Socialmedicinsk forskning visar att intresse för natur, trädgård och andra naturbaserade aktiviteter kan hjälpa till att bevara fysisk och psykisk hälsa långt upp i åren. Trädgårdar kan också vara viktiga redskap för rehabilitering. Inte minst äldre personer behöver dagligen komma i kontakt med dagsljus, frisk luft och vardagsnära grönska för att få förutsättningar för både fysisk och psykisk hälsa.
Sinnenas trädgård i Stockholm och Alnarps rehabiliteringsträdgård i Skåne är två exempel på så kallade terapiträdgårdar som fyller en viktig funktion för hälsa och välbefinnande. För äldre som inte själva kan ta sig ut i naturen kan terapiträdgårdar innebära en möjlighet att ändå vistas utomhus och komma närmare naturen. Där finns plats för social gemenskap och för att utbyta tankar och erfarenheter. Vi vill att idén med terapiträdgårdar som behandlingsform för äldre ska utvecklas och att fler trädgårdar och grönområden ska iordningsställas i anslutning till äldres bostäder.
Fru talman! Avslutningsvis vill vi att grunden för äldreomsorgen ska vara att ta till vara det friska och bibehålla människans funktioner och färdigheter så länge som möjligt. Därför är det viktigt med en utvecklad förebyggande och hälsofrämjande vård och omsorg som kan bidra till ett stimulerande och friskare åldrande.
Med en bättre helhetssyn på människan, där man inte enbart utgår från enstaka symtom, går det att komma till rätta med den allvarliga övermedicineringen av våra gamla.
Fler dietister i äldreomsorgen kan uppmuntra till att äta god och näringsriktig mat, vilket i sin tur kan bidra till bättre hälsa och mindre behov av läkemedel.
Med fler psykologer och kuratorer i äldrevården kan behov som i dag behandlas med psykofarmaka i stället mötas med samtal och terapi. Därför vill vi se en utveckling där våra äldre får tillgång till fler psykologer, socionomer och kuratorer inom äldreomsorgen. Personaltätheten och kompetensen på äldreboenden måste dimensioneras så att också psykiska och sociala behov kan tillgodoses.
Det behövs också en balans mellan utbudet av särskilt boende, hemtjänst och inte minst förebyggande insatser, stöd till anhöriga och närstående och den frivilliga sektorn.
Miljöpartiet vill se mer av förebyggande och hälsofrämjande insatser riktade till våra äldre, uppsökande verksamhet, egenvård, förbättrad bostadsplanering, kultur- och fritidsverksamhet samt utökade möjligheter till naturbaserade aktiviteter som friluftsliv, trädgårdsarbete och samvaro med djur.
</anforandetext>
<intressent_id>0247856302113</intressent_id>
<rel_dok_id>GU01SoU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>84098</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GU09103/#anf145</protokoll_url_www>
</anforande>
