<anforande>
<dok_hangar_id>2347847</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0999</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:99 Fredagen den 31 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>99</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Mänskliga rättigheter, FN-systemet m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>448E2EFA-56C4-42CF-BB10-678D83C01200</anforande_id>
<anforande_nummer>33</anforande_nummer>
<talare>KENNETH KVIST (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag måste ha en sekunds betänketid om detta med att börja i rätt ända eller inte. Det gäller kanske att hålla tungan rätt i mun så att det inte blir samma lite konstiga missförstånd som det blev tidigare när Cecilia Wikström diskuterade med mig.
Rättigheten och kampen står naturligtvis konkret under olika historiska betingelser. Det är klart att en stor majoritet i Vitryssland möjligen har sin försörjning för dagen tryggad, åtminstone hjälpligt, och därvidlag står naturligtvis kampen för de demokratiska rättigheterna i centrum. Det är helt klart.
Man kan dock inte därmed säga att principen om dessa friheter har en större tyngd eller någonting sådant än brödet för dagen. Båda har samma principiella värde, men under vissa historiska omständigheter måste man kanske prioritera det ena och under andra omständigheter det andra utan att för den skull ge dem olika tyngd och utan att förringa den ena eller den andra av dessa rättigheter.
</anforandetext>
<intressent_id>0544752215503</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01UU15</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>96934</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0999/#anf33</protokoll_url_www>
</anforande>
