<anforande>
<dok_hangar_id>2347846</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0998</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:98 Torsdagen den 30 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>98</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Totalförsvarsplikt och samhällstjänst</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>305EC3F9-1C84-4BA1-860F-F55087B2B625</anforande_id>
<anforande_nummer>99</anforande_nummer>
<talare>OLA SUNDELL (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det är nästan så att vi är lika stora värnpliktskramare i Moderaterna som i Centerpartiet. Men det är bara nästan. Vi är något mindre - åtminstone när det gäller värnpliktskramandet.
Vi ska betänka att situationen är en annan i dag än när värnplikten verkligen behövdes. Mot bakgrund av att de militära hoten i dag bedöms som tämligen osannolika är situationen en helt annan. Visst ska landet fortfarande försvaras. Det är grundläggande för vår försvarstanke. Men den uppgift som är dimensionerande i dag för svenska försvaret är inte invasionsförsvaret utan den internationella insatsen. Det innebär att materielsystem, personalsystem och allt annat måste anpassas just till den uppgiften. Till det följer också i dag att en ny uppgift kommer att adderas till Försvarsmakten, nämligen behovet av att använda sig av militär kapacitet i händelse av storskalig terrorism.
Just de delarna ställer helt andra krav på personalen än vad de gjorde i går. Behovet i dag av mängder av människor - massarmén - behövs inte längre. Det är snabba insatser och hög tillgänglighet som är avgörande för om insatsen är lyckad eller ej. Det kommer också att påverka uttagningen till personalen på olika sätt. Då är naturligtvis värnplikten, som i grunden är anpassad efter stora volymer, till viss del enligt min mening nästan på väg ut. Jag ser i framtiden - i alla fall - att kanske värnplikten ska vara kvar på något sätt, men det är trots allt en uppgift för Försvarsmakten att vara vägledande för hur systemet ska utformas.
Legitimiteten för både försvaret och värnplikten baseras enligt min mening inte på antalet förband eller hur många som gör värnplikten utan på kopplingen mellan uppgiften och skattebetalarna, det vill säga att svenska folket känner att den är tydlig och klar samt att de är beredda att dels ställa upp i form av att göra sin värnplikt, dels betala en slant till svenska försvaret. Just sambandet mellan en tvingande lag och den uppgift som finns måste enligt min mening förtydligas. I dag är det alldeles för luddigt mellan den tvångslag som de facto finns och den delvis nya uppgift som försvaret har.
Jag ser en pliktutredning som ett sätt att åstadkomma ett resonemang i frågorna som tydliggör uppgiften och den lagstiftning som ligger bakom.
Jag tycker att vi nöjer oss med detta. Jag yrkar bifall till reservation nr 2, som rör tjänstgöring utomlands. Sedan får vi höra vad majoriteten säger.
</anforandetext>
<intressent_id>0599736947819</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01FöU8</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>96889</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0998/#anf99</protokoll_url_www>
</anforande>
