<anforande>
<dok_hangar_id>2347846</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0998</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:98 Torsdagen den 30 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>98</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 5 §) Vissa näringspolitiska frågor (forts. NU13)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>AA2468B8-D308-4AAE-AF18-372DDBA5B8C4</anforande_id>
<anforande_nummer>87</anforande_nummer>
<talare>BERIT HÖGMAN (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Visst har det försvunnit många jobb. Om det är 50 000, 51 000, 48 000 eller 37 000 kan jag inte skriva under på. Däremot har det tillkommit 300 000 nya jobb. Det är en del av en naturlig förändring. Den förändringen av näringslivsstruktur och jobb kommer att ske allt snabbare också framöver. Det kan jag hålla med Eva Flyborg om; jag tror att det var hon som tog upp den diskussionen.
Då blir frågan: Underlättar vi omställning i näringslivet genom att göra människor mer oroliga? Är det 
management by fear
 som är det bästa sättet att få människor i sysselsättning? Är det inte möjligheten att få en trygg omställningsförsäkring i form av en bra a-kassa, möjligheten till omskolning eller vidareutbildning eller utbildning på regionala högskolor och universitet som är ett sätt att underlätta omställningen? Eller ska vi skrämma människor för framtiden?
</anforandetext>
<intressent_id>0552248175312</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01NU13</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>96877</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0998/#anf87</protokoll_url_www>
</anforande>
