<anforande>
<dok_hangar_id>2347846</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0998</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:98 Torsdagen den 30 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>98</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-30 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa näringspolitiska frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>63F34894-0603-41B6-9377-23115EB87EA9</anforande_id>
<anforande_nummer>28</anforande_nummer>
<talare>KRISTER HAMMARBERGH (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det här betänkandet kallas för 
Vissa näringspolitiska frågor
. Det ska handla om näringspolitiken. Näringspolitik handlar ju egentligen om näringsliv. Näringsliv är företag. Företag är företagande. Och någonstans där tycker jag kanske att betänkandet tappar fokus. Det glömmer bort just företagaren, entreprenören, och handlar om väldigt mycket annat. 
Sverige är ju ett rikt land. I internationella sammanhang har vi varit betydligt rikare tidigare, men vi är fortfarande jämfört med många länder ett rikt land. De som har byggt upp vår välfärd och vår rikedom är just innovatörer, entreprenörer och företagare. De gjorde 1900-talet till ett fantastiskt sekel för det här landet, och förhoppningsvis finns förutsättningarna för att de ska få plats i framtiden också så att även nästa sekel blir en tid då det är bra att leva i Sverige. 
Det är företagen och näringslivet som är förutsättningen för välfärden. Det är det som finansierar detta. 
I vissa stycken, herr talman, går det bra för Sverige i dag i delar av industrin. Det går väldigt bra för basindustrin. Tack och lov för att det finns en stor efterfrågan, inte minst på järn och stål, i andra delar av världen, för det gynnar svensk basindustri! Det går bra för gruvnäringen, inte minst i Norrbotten, vilket gläder mig som kommer därifrån väldigt mycket.
I allt väsentligt är det kanske inte alltid våra egna meriter som gör denna framgångssaga. Vi är väldigt beroende av hur det går i andra delar av världen. Men vi har ett duktigt företagande, och vi har en tillväxt i vårt land som är väldigt produktivitetsdriven av många duktiga företag.
Det finns dock en baksida. Företagandet ska fortsätta också i framtiden, oavsett hur den internationella konjunkturen går, och vi kan tyvärr i dag konstatera att det finns sprickor i välfärdsfasaden. Vi har tappat 50 000 industrijobb under den här mandatperioden. Vi har 1,6 miljoner människor i utanförskap, som inte är med och bidrar till sysselsättningen. Vi har 100 000 fler i Amsåtgärder i stället för arbete ute i näringslivet. Ska vi ha en god sysselsättning - och det måste vi ha för att klara framtidens utmaningar - måste vi naturligtvis också ha ett starkt näringsliv.
Ett av de största hoten mot ett fungerande näringsliv just nu tror jag är att man har övergivit arbetslinjen. Får vi inte fler att arbeta i våra företag kommer vår tillväxt att falla i framtiden. Då klarar vi inte finansieringen av välfärden. Då fortsätter produktionen att flytta ut från landet. Det är den utmaning vi har i dag.
Näringslivsfrågor hanteras inte bara av näringsutskottet. Egentligen finns väl den största påverkan i ett annat utskott, nämligen skatteutskottet. Men man måste ändå se företagsfrågorna och näringslivsfrågorna i ett slags helhetsperspektiv. Vi behöver i framtiden fler industrijobb, fler kunskapsjobb, fler servicejobb, fler upplevelsejobb och fler jobb inom vård och omsorg, och de måste komma till i det privata näringslivet. Här är småföretagen viktiga. Detta är någonting som vi också måste brottas med och försöka lösa, det vill säga den modell som gör det svårt just för entreprenörer och småföretagare. Det handlar om
svårigheten att få tag i kapital,
svårigheterna i konkurslagstiftningen,
den stängda ekonomin för småföretagare, framför allt kvinnor inom den offentliga sektorn,
den höga beskattningen av tjänstesektorn,
det offentliga företagande som många gånger sätter spelregler ur spel,
bristen i att försöka få forskning att bli produkter som gör att vi får fler industrijobb i landet,
den bristande entreprenörsutbildningen,
den osäkra skattelagstiftningen, och
den mycket tunga regelbördan för småföretag.
Vi fyra partier i Allians för Sverige trycker, i reservationer och i program vi har tagit fram, bland annat på vikten av forskning och innovationer. Det är bra med forskning, och vi vill satsa mer än majoriteten just på forskning. Men vi konstaterar också att när det gäller forskning och utveckling så räcker det inte med f:et. Vi måste få u:et också. Vi måste få mer utveckling. Vi måste få fram fler innovationer. Därför är institutforskningen viktig. Vi måste kunna få en kommersialisering av produkterna. Därför är det viktigt att se över patenträtten, att göra det lättare för småföretag att skydda sina idéer.
Men Sverige måste vara mer på tårna även när det gäller större frågor. Vi pekar här på att det finns en möjlighet att få en neutronforskningsanläggning till Sverige. Här görs för lite i dag. Vi har en regering som många gånger drar fötterna efter sig och inte är särskilt intresserad.
Vi från Allians för Sverige föreslår olika sätt att göra det lättare att starta företag och anställa människor. Vi vill se till att de fåmansföretagsregler som många gånger förhindrar och försvårar framför allt för tjänsteföretag förbättras på ett helt annorlunda sätt än som gjordes - i dag har man löst en del av bitarna men inte allt. Vi vill göra det lättare för småföretag att anställa genom att slopa den eviga medfinansieringen i sjukförsäkringen. Vi vill se till att de resurser som finns i form av privat företagande kan användas på ett bättre sätt, återigen, i företagen - dels genom att man inte ska behöva skatta bort allting om man säljer ett företag utan kunna använda det i ett nytt företag, dels genom att vi genomför riskkapitalavdrag. Vi föreslår också att staten ska kunna införa olika typer av riskkapitalstöd.
Det måste bli lättare att anställa. Därför föreslår vi både nystartsjobb och sänkta arbetsgivaravgifter för de företag som nu vill anställa mer. Glädjande för mig är framför allt att alliansen föreslår kraftigt sänkt beskattning på tjänsteföretag i norra Sveriges inland. Det är åtgärder som behövs för att stötta utvecklingen.
Vi behöver fler företagare, men vi behöver också fler kvinnor i företagandet. Vi pekar särskilt i en reservation på de möjligheter och förslag som faktiskt finns. Under den förra borgerliga regeringen fanns ett helt program, och vi måste återigen genomföra det, just för kvinnors företagande. Det handlar om att införa särskilda kvinnolån, mer forskning kring kvinnors företagande och mer affärsrådgivning riktad direkt till kvinnor, men det handlar naturligtvis också om att låta kvinnor få jobba där kvinnor jobbar, att vara företagare där man har sin yrkeskunskap. Här måste vi öppna den stängda sektorn.
Vi upplever många gånger att regeringen gör det vi säger, men väldigt sent. Här ska jag faktiskt rikta en eloge till Miljöpartiet, som har hjälpt oss att driva en ovillig regering att börja genomföra regelförenklingar - väldigt långsamt, förvisso. Saker och ting hade kanske genomförts mycket snabbare om Miljöpartiet direkt hade stött våra reservationer, och den möjligheten finns ju alltid framgent. Jag vill rikta en eloge till Miljöpartiet därför att man gått med alliansen, i förra veckan, om att ge regeringen uppmaningen att se över förmånsbeskattningen. Det är viktigt, och det är bra. Jag skulle vilja uppmana Miljöpartiet att göra det oftare i näringsutskottet. Då skulle vi ha ett bättre näringsklimat i det här landet.
Regelförenklingar kommer att komma upp i ett särskilt betänkande, men det är onekligen ett av de områden där det måste gå fortare än det i dag gör. För en vecka sedan kom en rapport där Näringslivets regelnämnd pekade på mängden blanketter, som har ökat med nästan en tredjedel sedan 1999. Den bild av att regelförenklingarna och det arbetet har startat visar sig alltså vara falsk när man väl tittar på utfallet. I dag tvingas företagen lämna in 94 miljoner blanketter till myndigheterna, och det är 90 myndigheter som vill ta emot dem. Detta arbete måste gå mycket fortare.
Jag är lite bekymrad över att regeringen har ett slags låt-gå-mentalitet just när det gäller företagandet. Det är som att det mesta ska fixa sig självt bara man får göra det i en väldigt långsam takt.
Arbetslivsministerns syn på företagande är kanske också det som egentligen speglar regeringens syn och åtgärder. Så här sade Hans Karlsson i en intervju den 30 november för två år sedan: "Jag har dessutom en inbyggd reflex som säger mig att innan jag vet bättre så är det säkrast att se en arbetsgivare med svart hatt och cigarr framför sig som vill elände." Det är klart; är hans uttalade syn också regeringens syn på företagande förklarar det i sak en hel del av den politik, eller brist på politik, som bedrivs i dag.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservation 1. Jag vill också konstatera att ska vi få ett bättre företagande här i landet så krävs det att svenska folket tar sitt ansvar och byter regering till hösten.
</anforandetext>
<intressent_id>0889860537413</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01NU13</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>96818</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0998/#anf28</protokoll_url_www>
</anforande>
