2347845 GT0997 Riksdagens protokoll 2005/06:97 Onsdagen den 29 mars 2005/06 97 2006-03-29 00:00:00 Folkhälsa föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 217A1263-1E88-4F58-922E-3A69A79AC07E 152 ANNE MARIE BRODÉN (m) m Herr talman! I socialutskottets betänkande om folkhälsofrågor behandlas drygt 80 motioner från 2004 och i huvudsak 2005. Mängden motioner visar på det stora intresse som finns för hälsofrågor. Många av förslagen skulle leda till förbättringar av människors hälsa men avstyrks av Socialdemokraterna och stödpartierna. Jag vill dock yrka bifall till reservation 1 under punkt 1 och står naturligtvis även bakom övriga reservationer från oss moderater samt de gemensamma borgerliga reservationer som finns i betänkandet. Vi i den borgerliga alliansen föreslår i reservation 1 en nollvision för självmord till följd av psykisk ohälsa. Denna nollvision kan jämföras med den antagna nollvisionen för trafikdöda. Den har inneburit ett stärkt medvetande och målinriktat arbete för att få ned antalet dödade i trafiken. Antalet dödade i trafiken är i dag färre än 500 personer om året. Behövs det då en nollvision för självmord? Totalt begår 1 400 personer självmord i Sverige under ett år, och 7 500 personer försöker. När man tittar på antalet självmord och självmordsförsök bland ungdomar i gruppen 15-24 år ser man att antalet nu är det högsta som någonsin uppmätts i Sverige. Detta är oerhört allvarligt. Herr talman! Varför avslås då denna viktiga motion tillsammans med övriga motioner? Är det så att förslagen som är lagda är ovidkommande för att få en bättre hälsa bland barn, ungdomar, vuxna och äldre i Sverige? Är det så att inget mer behöver göras, inga nya förslag läggas fram? Är det så att allt är bra som det är? Svaret i betänkandet är att det pågår utredningar, det har redan gjorts tillkännagivanden, mycket är på gång, uppdrag har givits. Men mitt svar är nej. Det behövs verkligen en hel del arbete för att förbättra den situation som råder i dag. Det behövs ett nytänkande kring dessa frågor, vilket nu saknas. Hur är det i Sverige? I den folkhälsopolitiska rapport som kom i oktober 2005 kan vi läsa: Sverige ligger fortfarande bra till när det gäller levnadsnivå. Små barns kroppsliga hälsa är utmärkt, och sjukvården är bra på att rädda liv. Sverige är bäst när det gäller att förebygga dödsolyckor hos barn, men tyvärr inte alls framgångsrikt när det gäller fallolyckor bland äldre. Vi röker allt mindre, och minskad rökning innebär flera tusen färre för tidiga dödsfall varje år. Men det finns enligt rapporten, herr talman, anledning att känna oro på en hel del områden. Vi har inte kommit närmare folkhälsopolitikens huvudmål. Det finns ingen påtaglig minskning av hälsoskillnader. De socioekonomiska och etniska skillnaderna har ökat, och man ser tydliga tecken på att barns och ungdomars delaktighet har minskat. Många barn far illa i Sverige i dag. Under de senaste 15-20 åren har konsumtionen av droger och alkohol fördubblats bland ungdomar i åldern 15-24 år. Under samma period har förekomsten av övervikt och fetma fördubblats bland 10-24-åringar. Undersökningar visar att svenska ungdomars kompetens i basämnen försämrats. Det kan vara en bidragande orsak till det ökade bruket av alkohol och droger. Vidare pekar man på att det sker en fortsatt minskning av sysselsättningen, och ohälsotalen ökar, inte minst bland kvinnor. 15 % av den arbetsföra befolkningen arbetar inte på grund av sjukdom. Den psykiska hälsan är sämre, alltfler sover illa och är nedstämda. 6 % av svenska folket äter antidepressiva mediciner, och i de högsta åldersgrupperna är andelen så hög som 15-20 %. Herr talman! Trots denna kunskap är det förebyggande arbetet dåligt utvecklat inom svensk hälso- och sjukvård. Vi i alliansen vill se ett ökat inslag av hälsofrämjande arbete inom sjukvården, och vi har flera förslag på hur det kan gå till. Även här säger majoriteten nej. Vi anser att det finns flera viktiga frågor för en ökad hälsa för alla människor i Sverige. Det handlar om människors makt över sina egna liv. Det handlar om hur vi kan förbättra och förändra folkhälsoarbetet med tydliga incitament och mål som är mätbara. Vi behöver en politik som stärker barns och ungdomars och vuxnas livssituation och som stöder förebyggande arbete både lokalt och regionalt. I betänkandet lägger vi moderater fram förslag tillsammans med våra borgerliga kolleger om trygga och goda uppväxtvillkor för barnen i Sverige. Vi föreslår mer resurser till skolhälsovården och psykiatrin, och ett aktivt arbete måste komma i gång för att förebygga psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. Vi påpekar även vikten av att stärka familjens roll med en familjepolitik som ger föräldrarna möjlighet att förmedla normer och ge omsorg till sina barn. Herr talman! Vi behöver en politik som ger skolan de allra bästa förutsättningarna för att ge barn och ungdomar kunskap för vidare studier och arbete. Vi behöver en politik som ser till de äldres behov i samhället. Att ökad valfrihet innebär förbättrad hälsa framgår tydligt av rapporten. Antalet långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar är ett stort bekymmer i Sverige. 1,5 miljoner människor står i dag helt eller delvis utanför arbetsmarknaden. 830 000 av dem är sjukskrivna eller förtidspensionerade. Vi behöver en politik som prioriterar arbete och inte bidrag och som arbetar mot diskriminering, mobbning och utanförskap. Vi behöver en politik som satsar på preventiva åtgärder för att människor inte ska hamna i sjukskrivningar, och tidiga rehabiliteringsåtgärder behövs redan inom den första månaden av sjukskrivningen. Herr talman! Vi i Allians för Sverige är beredda att satsa på en offensiv hälsopolitik. Därför vill vi se förbättrade möjligheter för egenvård. Vi vill öka kunskapen om psykisk ohälsa bland barn och ungdomar och utveckla föräldrastödet. Vi vill satsa mer resurser på förskolan och skolan. Det ska finnas mer idrott på schemat, och vi vill ta krafttag mot barns och ungdomars alkoholkonsumtion. Vi vill ha en tydlig vårdgaranti som ger vård så fort som möjligt, dock senast inom tre månader. Vi anser att det folkhälsopolitiska arbetet behöver ske lokalt och regionalt med hälsosamtal och stöd till förändring nära människor. Ett exempel kan vara att alla över 75 år erbjuds hembesök med syfte att förebygga ohälsa. Herr talman! Det behövs en ny hälsopolitisk strategi i Sverige som inte styrs av myndighetsperspektiv. Samtliga målområden behöver ses över och göras utvärderingsbara, och det behövs verkligen ett nytt mål, nolltolerans för självmord. Vi måste flytta fokus från folkhälsoinstitut och Myndighets-Sverige till enskilda människors och föreningars insatser. Starka sociala nätverk och frivilligas insatser måste lyftas fram. Och det är allvarligt, herr talman, att man med den förda folkhälsopolitiken inte har klarat av att prioritera förebyggande och hälsofrämjande insatser för att möta den ökande psykiska ohälsan i Sverige. Vi i den borgerliga alliansen lovar att göra bättre. 0181478122414 GT01SoU18 N 2010-01-01 00:00:00 96767 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0997/#anf152