<anforande>
<dok_hangar_id>2347840</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:92 Onsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vår relation till den muslimska världen i EU:s grannskapsområde</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>BE9E9885-CE0E-4D3B-9C97-F78A74592449</anforande_id>
<anforande_nummer>90</anforande_nummer>
<talare>LOTTA HEDSTRÖM (mp) replik</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Lotta Hedström heter jag, inte Per Garthon.
Nu är det inte jag som står i de svarandes bås utan i de kärandes bås. Den kritik som vi har på punkt efter punkt kvarstår. Det intressanta är dock den utsträckta handen. Det är anslaget av respekt, tolerans, förståelse och kunskapssökande som är värdet med detta betänkande. Det var utskottet väldigt enigt om från början.
Det är känsligt med relationerna till den muslimska världen, vilket Muhammedkarikatyrerna visat. Det är inte bara att klampa på, och därför är varje nyans värd att vägas på guldvåg. Jag tycker inte riktigt att utskottet har lyckats till fullo. Jag tycker att det i det här sammanhanget är oerhört viktigt att ta upp att demokratin är hotad i Burma, Zimbabwe och på en mängd andra ställen i världen. Förhållandena är inte värst i den arabiska världen, vilket absolut borde andas både mellan raderna och också på raderna i betänkandet. Det är ett problem. Jag vet att många muslimer kommer att kritisera utskottet för de missarna.
</anforandetext>
<intressent_id>0699787174310</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01UU8</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>96184</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0992/#anf90</protokoll_url_www>
</anforande>
