2347840 GT0992 Riksdagens protokoll 2005/06:92 Onsdagen den 22 mars 2005/06 92 2006-03-22 00:00:00 Vår relation till den muslimska världen i EU:s grannskapsområde föredragning av utskottsärende med eventuell debatt B3274B60-5B40-4097-B154-90467C92F723 83 BERNDT EKHOLM (s) s Herr talman! Det vi i en arbetsgrupp inom utrikesutskottet under tre år studerat är relationen mellan två kulturkretsar, EU med Sverige och den muslimska världen i EU:s närområde. Vi har studerat olika aspekter som historiska förhållanden, religion, värderingar, kulturella uttryck, livsstil och traditionella politiska faktorer. Det har inte varit möjligt att renodla, utan dessa aspekter är inte sällan överlappande. Det finns de som ifrågasätter om det går att föra en diskussion om relationer mellan kulturer, eftersom det inom varje kultur finns en mångfald. Det ska inte förnekas att angreppssättet rymmer svårigheter och att nödvändiga generaliseringar riskerar att förenkla för långt. Men att enbart arbeta med en mängd specifika drag är inget realistiskt alternativ. Den politiska verkligheten tvingar oss att arbeta med ett visst mått av generaliseringar. Vi har också redan en etablerad debatt och forskning om relationen väst-den muslimska världen. Herr talman! Vi menar att vår relation till den muslimska världen måste bygga på ömsesidighet, respekt och förståelse, men samtidigt får vi inte väja för att vara tydliga med våra värderingar. Ska en dialog bära frukt får man inte dölja åsiktsskillnader. Vi menar att vi ska ge vår syn på demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och så vidare samtidigt som vi förutsätter att våra partner redovisar sin syn. Vi tror att en rättfram diskussion om skilda värderingar ska föra oss närmare varandra. Viktigt är också att i denna diskussion bidra med vår syn på den muslimska världen. Vi utger oss inte för att spegla minoritetsperspektiv, som exempelvis det muslimska Europas syn, på den övriga muslimska världen. Vår uppgift har heller inte varit att tränga djupare in i den muslimska världens syn på oss. I betänkandets bakgrundsdel, som bygger på fakta från en mängd olika officiella källor och välmeriterade forskare och författare, framgår att det finns likheter mellan våra dominerande religioner, men också skillnader. Vi har kunnat påvisa att det finns vissa gemensamma drag i de muslimska samhällena som skiljer sig från våra. Religionen och traditionen spelar en större roll i dessa samhällen och påverkar på olika sätt det politiska livet mer än i västliga samhällen, i alla fall om vi med väst avser Norden och EU. Stödet för jämställdhet och sexuella rättigheter är mycket lägre i muslimska samhällen. Familjesynen skiljer. Det är således inte omöjligt att finna vissa generella drag vid en jämförelse. Flera av de källor vi använt oss av för att belysa våra konstateranden är muslimska, främst av dessa är Arab Human Development Report. World Value Survey är en global undersökning, där invånare i många länder får svara på frågor om grundläggande värderingar. Denna undersökning möjliggör därmed den typ av jämförelser som presenteras i betänkandet, till exempel när det gäller synen på kvinnor, demokrati och mänskliga rättigheter. Vi menar att muslimernas röster är väl representerade i vårt betänkande. Våra bakgrundsfakta pekar på företeelser som förtjänar att kritiseras i såväl vårt samhälle som det muslimska samhället, men vi menar att denna kritik inte ska förmedlas på ett nedsättande och fördomsfullt sätt utan sakligt och samtidigt i en anda av ömsesidighet och förståelse. Vi har också kommit till insikten att en dialog på djupet kräver att vi inkluderar kulturella och religiösa frågor. Vi menar att den dialog vi förespråkar tyvärr starkt försvåras av företeelser i väst. Historiskt har vi kolonialtiden med sitt förtryck, bland annat av demokratiska ansatser. Nu har vi till exempel det så kallade kriget mot terrorismen med dess brist på respekt för mänskliga rättigheter. Den olösta konflikten mellan Israel och Palestina liksom utvecklingen i Irak hindrar också en fruktsam dialog. Vi måste samtidigt säga att ageranden i våra muslimska närområden haft samma negativa effekter. Den våldsamma reaktionen på Muhammedkarikatyrerna är ett exempel, men det gäller även olika allvarliga former av terrorism, inkluderande till exempel självmordsbombare, förföljelser av andra trosriktningar samt hanteringen av kvinnors situation. Vi måste komma bort från båda sidors destruktiva ageranden och nidbilder av varandra. Den muslimska världen måste kunna lämna föreställningen att väst i sin dialog med dem syftar till att få dominera den muslimska världen och diktera villkoren för utveckling. Väst måste lämna föreställningen att det skulle finnas något inneboende i islam som omöjliggör demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det är särskilt angeläget att medierna anstränger sig att ge en rättvis bild av vår relation samt undviker att förmedla fördomsfulla bilder av den andre. Ett viktigt konstaterande av utskottet är att demokrati måste växa inifrån och inte påtvingas utifrån. Detta är självfallet en kritik av bland annat USA:s politik gentemot den muslimska världen. Över huvud taget är utvecklandet av en god relation med vårt muslimska närområde beroende av att vi undviker att pådyvla dem våra värderingar. I stället ska vi i dialogens form redovisa våra värden på samma villkor som de lyfter fram sina. Sedan är det vår tro att dialogen kommer att påvisa att vår syn på demokrati och mänskliga rättigheter, inklusive kvinnors rättigheter, är en god väg till ekonomisk och politisk utveckling. Det finns inget som talar mot att dessa värden även är muslimska värden. Vi vill samtidigt vara tydliga med att flertalet av de regimer som finns i EU:s muslimskt dominerade grannskapsområde brister i de värden vi håller högt. Herr talman! Urban Ahlin har inledningsvis redogjort för att utskottet kommit fram till ett antal ställningstaganden som föranlett utskottet att göra några tillkännagivanden riktade till regeringen och riksdagen själv. För tids vinnande upprepar jag inte dem här. Till den del av betänkandet som fokuserar vår relation har inte fogats några reservationer däremot ett par särskilda yttranden som jag strax ska återkomma till. Jag har här inte närmare kommenterat de konflikter i Mellanöstern som i så hög grad påverkar vår relation. Det kommer däremot min kollega Veronica Palm att göra. Hon har också att hantera några reservationer som jag redan här yrkar avslag på samtidigt som jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut. Herr talman! Låt mig så gå över till de två särskilda yttrandena. Jag börjar med Folkpartiets. De kritiserar att utskottet hävdar att med yttrandefriheten följer också ett ansvar att undvika att förnedra och kränka anhängarna av en religion. Folkpartiet menar att det inte kan hävdas någon annan gräns än den lagen om hets mot folkgrupp sätter upp. Detta är ett minst sagt märkligt påstående. I mängder av sammanhang hävdar vi annars att det finns ett moraliskt ansvar utan att lagen sätter en gräns. Våra handlingar måste ses i relation till dessa handlingars konsekvenser. Om Muhammed karikeras med en bomb huvudet är det väl inte konstigt om muslimer reagerar? En sådan bild kan inte enbart ses som kritik riktad mot en religion, utan den manar betraktaren att stämpla muslimer som just våldsamma, Cecilia Wikström, terrorister. Detta är utan tvekan stigmatiserande till sin karaktär och som sådant ansvarslöst. Jag tycker att Folkpartiet befinner sig på ett sluttande plan mot något som kan liknas vid ett moraliskt förfall när man inte inser detta. Värt att notera är att EU:s allmänna råd i sitt uttalande med anledning av karikatyrerna inte hade några svårigheter att se sambandet mellan frihet och ansvar. Därutöver framgår det av Cecilia Wikströms inlägg att Folkpartiet tydligen inte står bakom flera delar i betänkandet, men några fler särskilda yttranden finns inte. Låt mig så gå över till Miljöpartiets särskilda yttrande. Även om Miljöpartiet står bakom huvudtanken om dialog i betänkandet, ifrågasätter Miljöpartiet i stora stycken betänkandets grundläggande perspektiv. Jag menar att Miljöpartiets beskrivningar i mångt och mycket är illa underbyggda och representerar missuppfattningar och i vissa fall också vantolkningar. De förtjänar därför att kommenteras mer ingående här i kammaren. Miljöpartiet ifrågasätter om det är möjligt att behandla relationen väst-den muslimska världen. Jag har tidigare pekat på att vår bakgrundsdel visar att det faktiskt både är rimligt och möjligt. Mot bakgrund av den aktuella debatten är det till och med nödvändigt. Vi redovisar sedan olika perspektiv eller infallsvinklar på denna relation. Vi visar på mångfalden inom islam och de många sidor som den aktuella regionen uppvisar. Våra analyser kommer från respekterade, vedertagna källor som baseras på eller speglar vad muslimer själva anser, till exempel Arab Human Development Report, World Value Survey och Freedom House. Att hävda att vår syn är kulturcentrisk och ensidig håller inte. Den som tar sig tid att läsa betänkandet kommer tydligt att se att mp:s kritik inte är relevant. Utskottet riktar också kritik mot brister i västs agerande, både nu och förr i tiden. Miljöpartiet hävdar också att vi inte behandlar jämförbara storheter. Det kan jag inte heller hålla med om. Vi beskriver en muslimsk värld som en kulturkrets där islam är dominerande religion och en västvärld på motsvarande sätt med kristendom som dominerande religion. Vi hävdar att i båda fallen har dessa religioner avsatt värderingar som präglar våra samhällen. Miljöpartiet hävdar att utskottet landar i att den muslimska världen har distinkt likartade värderingar. Så är det inte alls. Vi hävdar att det finns vissa gemensamma drag men också olikheter i värderingar. Intressant är att det är undersökningar gjorda bland muslimer som leder fram till de gemensamma dragen i synen på religion, familj och sex. Samtidigt måste sägas att samhällen har en mångfald av åsikter, inriktningar etcetera, men kan ändå som helhet uppvisa vissa gemensamma värderingar. Miljöpartiet har svårt att skilja på en analys av helheten och en analys av de skilda delarna. Vi gör klart i betänkandet att för att kunna föra en övergripande diskussion är det nödvändigt att söka beskriva det generella och utmärkande utan att fastna i det specifika. Miljöpartiet menar att betänkandet är en välmenande men de facto paternalistisk objektifiering av den muslimska världen och präglat av en lätt exotiserande orientalism. Eftersom vi håller oss till officiella källor, bland annat arabiska, blir slutsatsen att Miljöpartiet menar att Arab Human Development Report, skriven av arabiska forskare, intellektuella och beslutsfattare, är en paternalistisk beskrivning. Vi beskriver inte heller araber enligt orientalismens synsätt som slöa, oengagerade och opålitliga. Tvärtom säger vi att vi respekterar att religionen är viktig, att vi respekterar familjens centrala roll och att demokrati och mänskliga rättigheter kan vara gemensamma värden för väst och den muslimska världen. I det särskilda yttrandet vill man också söka göra en tydlig åtskillnad mellan kultur och religion. Vi tror inte att det är möjligt och har motiverat det i betänkandet. Samtidigt gör vi klart att flera av de företeelser vi fördömer, som till exempel hedersmord och könsstympning, inte kan tillskrivas religionen. Beskrivningen av islam sägs vara statisk med bristande dynamik, och den demokratiska rörelse som finns uppges inte vara behandlad. Ingendera är rätt. På flera ställen beskriver vi nytolkningar av islam och hur islam kan inlemmas i det moderna samhället. Vi pekar på den islamdemokratiska rörelsen men bedömer inte dess styrka, eftersom vi inte kunnat ta del av någon enda systematisk undersökning som ger svar på detta. Miljöpartiet tycker att begreppet "vi" är en oreflekterad antropocentrism. Utskottet använder begreppet "vi" när vi redovisar vår syn, det vill säga sätter oss själva i centrum. Antropocentrism är just övertygelsen att människan är centrum i universum. Vi menar ändå att vi är i centrum för vår relation med den muslimska världen. Vem skulle annars vara det? I yttrandet sägs att vi beskriver väst som demokratins och de mänskliga rättigheternas högborg, vilket inte heller är sant. Däremot säger vi att andra respekterade källor som Arab Human Development Report, Freedom House etcetera påpekar att tillståndet för demokrati och mänskliga rättigheter är problematiskt i den muslimska världen. Ska vi då inte stödja en demokratisering? Varför skulle vi avstå från att återge vad de allra flesta är överens om? Vi har ingen anledning att betvivla att de helhetsbedömningar som görs av tillståndet för demokrati och mänskliga rättigheter är korrekta. Enligt dessa ligger regionen långt efter andra regioner avseende demokrati och MR. Vill Miljöpartiet bestrida detta? Vilka källor hänvisar ni i så fall till? Sedan hävdar Miljöpartiet att utskottet inte skiljer på folkliga strävanden och vad regimerna står för. Vi är tydliga i vår kritik mot regimerna. Vi beskriver folkliga strävanden och konstaterar att stödet för demokrati är starkt. Utskottet får kritik för att historieskrivningen brister i beskrivningen av det kolonialistiska och neokolonialistiska inflytandet. Jag förstår inte denna kritik, eftersom vi beskriver just detta i betänkandet. Däremot beskriver vi inte hela den muslimska världens historia. Sedan får vi kritik för att vi inte sysslat med direkta intervjuer och källhänvisningar till primärkällor. Det är faktiskt nödvändigt att upplysa Miljöpartiet - och en del andra kritiker också i tidningarna dessa dagar - om att riksdagens utskott inte sysslar med forskning. Vi sysslar med politik. Vi måste ty oss till andra som forskat fram resultat. Vi får vidare kritik för beskrivningen av islam som kvinnoförtryckande. Vi säger faktiskt inte det, men däremot att tolkningarna av islam hittills lett till kvinnoförtryck. Vi säger aldrig att det är islams fel att det brister i jämställdhet. Man fortsätter och hävdar att det endast på ett ställe finns ett stråk av självkritik, nämligen när vi beskriver vissa företeelser i vårt samhälle, till exempel översexualisering, droganvändning och så vidare. Jag hade gärna sett att vi uttryckt oss mer rakt på sak här än genom en omskrivning att det är en muslimsk kritik som ser ut så. Jag delar i denna del den muslimska synen. Men det är faktiskt så att till exempel våra skrivningar om islamofobi är starkt självkritiska, och fler ställen finns i texten med begrepp som nidbilder och så vidare. Men samtidigt är det naturligt att vi i ett betänkande om vår relation till den muslimska världen koncentrerar oss på att beskriva just hur vi ser på den delen av världen och inte vår egen, som ju är känd utan en massa ord. Sammanfattningsvis: Miljöpartiets yttrande tyder på att man inte läst det betänkande som nu ligger på riksdagens bord, att man vill se en avhandling i stället för ett utskottsbetänkande och att man ska undvika att utifrån ett tydligt eget förhållningssätt utdela kritik mot den part man ska föra dialog med. Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag faktiskt är stolt över det betänkande som utrikesutskottet har tagit fram helt på egen hand. Det är ett unikt riksdagsdokument som förtjänar läsning av många, långt utanför riksdagens väggar och Sveriges gränser. Jag hoppas att så blir fallet. Jag ska själv bidra med att sprida det redan nu till helgen i samband med att EMPA, Euro-Mediterranean Parliamentary Assembly, sammanträder i Bryssel. 0610573125306 GT01UU8 N 2010-01-01 00:00:00 96177 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0992/#anf83