<anforande>
<dok_hangar_id>2347840</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:92 Onsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vår relation till den muslimska världen i EU:s grannskapsområde</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>DEB096BF-06BB-4904-98F6-D5340F1224DC</anforande_id>
<anforande_nummer>77</anforande_nummer>
<talare>ANNIKA QARLSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Centerpartiet välkomnar detta betänkande och delar utskottets förhoppning om att det ska bidra till en utvecklad och förbättrad relation till den muslimska världen i EU:s grannskapsområde. Att öka förståelsen och bygga broar mellan länder och kulturer, men kanske främst mellan människor, är oerhört viktigt för vår gemensamma framtid. Centerpartiet står bakom betänkandet, men jag yrkar också bifall till reservation 1, där vi är fyra partier som ytterligare förtydligar vissa delar, det som tas upp under punkt 7. 
Centerpartiet vill att Sverige för en aktiv utrikespolitik, en utrikespolitik som bidrar till demokratisk utveckling och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta gäller inte minst i kontakterna med den muslimska världen i EU:s grannskap. En fråga som särskilt måste beaktas i detta arbete är den bristande jämställdheten som flera talare före mig har lyft fram. Det är ofta beskrivet som ett av arabvärldens främsta problem. Det finns en diskriminering som gör att kvinnor kan utsättas för våld utan att gärningsmannen riskerar några som helst repressalier, en diskriminering som ofta till och med vilar på laglig grund.
Centerpartiet menar, i enighet med utskottet, att det civila samhället har en vital roll i processer kopplade till demokratisering, modernisering och byggande av institutioner som säkrar detta. Det gör att stödet till det civila samhället är centralt. Enskilda organisationer som verkar för demokrati och mänskliga rättigheter måste ha möjligheter att verka i konfliktområden. Deras verksamhet får inte begränsas av rädsla eller kontrollbehov på grund av terrorrisk. Det civila samhället har också en viktig uppgift i att införliva kvinnor i större utsträckning i fredsarbetet och agera påtryckare för att FN:s resolution 1325, kvinnokonventionen, ska uppfyllas.
Herr talman! I måndags var det tre år sedan den USA-ledda invasionen av Irak startades. Någon regering är fortfarande inte klar, laglösheten förblir otyglad, och ett totalt inbördeskrig hotar. Situationen i Irak är mycket oroväckande. Alltfler bedömare talar om att vi sett början på ett sekteristiskt krig som kan komma att sprida sig i hela regionen. Det är lätt att bli pessimistisk när man ser rapporteringen i medierna. Men låt oss börja med det positiva.
Saddam Husseins regim har försvunnit. Och man har genomfört mer eller mindre demokratiska val, som man självklart måste se som en framgång. Det kunde genomföras trots hot om våld och terror. Alla som stod upp mot våldet och vågade kandidera, liksom alla som vågade gå till valurnorna, är att gratulera. De gjorde det för att de tror på en demokratisk utveckling i Irak. De gjorde det med livet som insats. Nu måste all hjälp och allt stöd internationellt ges så att deras förhoppningar om ett demokratiskt och fredligt Irak inte går om intet. Deras steg mot en hoppfullare framtid får inte vara förgäves.
Samtidigt ser vi att det finns starka krafter som motverkar en fredlig och demokratisk utveckling i Irak. Vi ser både självmordsattentat, kidnappningar och allvarliga sabotage som tillhör vardagen och som i stor utsträckning drabbar civila irakier som vill delta i återuppbyggnaden av landet. 
Det irakiska samhället är starkt påverkat av en lång tids diktatur, krig och terrorverksamhet. Sedan början av 1990-talet har vi sett en kraftig försämring av levnadsförhållandena för befolkningen. Uppgifter gör gällande att sedan april 2003 har 30 000 irakier dödats i terroristattacker.
Irak har varit ett land utan rättssäkerhet. Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna har enligt FN varit extremt grova. Även om Irak under Saddam Hussein hade ett parlament är förståelsen och kännedomen om demokratibegreppet mycket grunt och tolkas kanske ofta som den starkes rätt att göra som den vill.
Jämställdhet är också ett mycket diffust begrepp. Kvinnor har på grund av de rådande maktstrukturerna i samhället små eller inga möjligheter att bidra till samhällets demokratiska utveckling. De krafter som nu är aktiva för att bygga upp ett demokratiskt samhälle måste stödjas, och det är av yttersta vikt att både kvinnor och män deltar i uppbyggnaden. Dessutom måste samspelet mellan olika ideologier, minoriteter och religiösa grupper underlättas.
Herr talman! Irak har genomgått en djupgående utarmning under många år av diktatur, bojkott, utrensningar och krig. Detta har fått allvarliga konsekvenser för Iraks befolkning, historiska arv och materiella tillgångar. Det har också medfört en utbredd folklig misstro mot möjligheterna att bygga upp ett fungerande samhälle med lika möjligheter för alla medborgare, för kvinnor och män oavsett etnisk eller religiös tillhörighet. På grund av detta inre sönderfall är Irak mycket sårbart för grupperingar som söker destabilisera samhället.
Centerpartiet menar att FN bör inta en tydligare och större roll i Irak. Detta skulle sannolikt kunna underlätta och bidra till en mer positiv utveckling i landet. Det är också viktigt att EU kan visa ett tydligare och mer konstruktivt politiskt engagemang för att bistå i återuppbyggnaden och demokratiseringsprocessen. Det är också viktigt att FN i sin roll trycker på för att både kvinnor och män ska delta i detta arbete. Från svensk sida bör vi förstärka insatserna till civilsamhället, öppna ambassaden i Bagdad och främja ett ökat utbyte mellan Sverige och Irak.
Herr talman! En stor del av världens olja produceras i instabila regioner, inte minst i Irak och dess omnejd. Det finns många som hävdar att så länge världen är så beroende av oljan kommer en fredlig utveckling inte att ske i området. Så drastisk och pessimistisk behöver man inte vara för att se att de externa intressena spelar en stor roll säkerhetspolitiskt i området. 
Centerpartiet anser att det är hög tid att bryta oljeberoendet. En omställning till ett hållbart energisystem är nödvändigt av miljöskäl, av ekonomiska skäl och av säkerhetsmässiga skäl. 
Centerpartiet menar att det är dags att föra upp miljö-, bränsle- och energifrågorna på den internationella agendan på ett betydligt kraftfullare sätt än vad som skett hittills.
Ett fortsatt starkt beroende av oljan, och därmed fortsatt beroende av säker leverans från dessa regioner, innebär säkerhetsmässigt en stor risk för hela världen. Den omständigheten talar för att ett fortsatt fredsarbete bör ha största prioritet framöver. Men det talar också för att den internationella politiken bör sätta fokus på miljö-, bränsle- och energifrågor för en demokratisk och säker utveckling. 
</anforandetext>
<intressent_id>0962841101917</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01UU8</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>96171</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0992/#anf77</protokoll_url_www>
</anforande>
