<anforande>
<dok_hangar_id>2347840</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:92 Onsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vår relation till den muslimska världen i EU:s grannskapsområde</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>812BC10C-BAC3-409B-95B6-5BA14B9F79A6</anforande_id>
<anforande_nummer>66</anforande_nummer>
<talare>CECILIA WIKSTRÖM (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! I går avgick Laila Freivalds som utrikesminister. Det var inte en minut för tidigt. Människor som jag har mött, inte minst efter tsunamikatastrofen, har väntat på att detta skulle ske. Nu blev det konsekvensen av hennes agerande i samband med krisen kring Muhammedkarikatyrerna som föranledde hennes avgång. Detta var rimligt. Yttrandefrihet och pressfrihet får man inte hantera vårdslöst.
I dag debatterar vi, herr talman, Sveriges relation till den muslimska världen. Det är ett stort, mångfasetterat och spännande ämne. Vi skulle kunna fokusera detaljer, men jag väljer att i mitt anförande koncentrera mig på yttrandefriheten, pressfriheten och Sveriges roll inom den europeiska gemenskapen.
För åtta år sedan, herr talman, rådde det stor upprördhet i min hemstad Uppsala. Denna upprördhet hade sitt ursprung i utställningen Ecce Homo, en bildmeditation av konstnären Elisabeth Ohlson Wallin, som under kulturnatten 1998 visades i Uppsala domkyrka. Protesterna handlade om att Jesus framställdes på ett för många kränkande sätt.
Chockvågen gick genom vårt land och spreds också till andra länder. Känslorna var så upprörda att polis inkallades, och utställningsdagen gick bombhundar genom domkyrkan. Flera av oss präster hotades till livet.
Herr talman! Denna erfarenhet har lärt mig hur ont det kan göra för den enskilda människan när värden som man håller heliga upplevs som hotade eller utsätts för kränkning. I tolv år har jag varit präst i Svenska kyrkan och tjänstgjort just i Uppsala domkyrka. I mitt arbete efter Ecce Homo mötte jag många gånger människor som återkom till bilderna och vad de hade gjort med dem på insidan.
Även om jag kunde leva mig in i och delvis också förstå upprördheten är jag i dag glad att utställningen inte stoppades utan att den genomfördes. Den kom att leda till en dialog som pågår än i dag inom kyrkor och samfund men också på olika arenor ute i samhället. Det handlar om utanförskap, homosexualitet och ytterst vilken människosyn vi omfattar.
En storm av vrede har denna vinter spridit sig över världen sedan Jyllands-Posten publicerade karikatyrerna av profeten Muhammed. När jag nu fått uppleva igen hur religiösa bilder upprört hela världen har minnena från Ecce Homo kommit tillbaka. 
Åter ser vi, herr talman, att bilder talar till de djupaste skikten hos en människa och att bilder mycket mer än talade eller skrivna ord kan provocera och också frammana de mest primitiva instinkter och handlingar. Protesterna eskalerade och spreds med hjälp av modern teknik och övergick till och med i våldsamma upplopp med dödsoffer i flera länder.
Upprördheten utnyttjades av de extrema islamistiska grupper som envist förnekar den andres rätt att tänka fritt och att publicera sig fritt. Protestyttringarna och våldet tystade mycket effektivt rösterna hos de muslimer som kämpar för fria, öppna och toleranta samhällen inom den muslimska världen.
I dag står riksdagsbetänkandet om Sveriges relation till den muslimska världen i centrum för vår debatt här i dag. Laila Freivalds avgick i går som det första politiska offret efter Muhammedkarikatyrerna och det debacle som denna kris har utlöst över världen.
Utskottsmajoriteten har dessvärre enats kring en text som i mitt tycke är alltför inställsam mot de radikala krafter som piskade upp stämningarna. Man kan till exempel läsa i betänkandet: "De protester mot karikatyrerna eller nidbilderna av profeten Muhammed som publicerats i europeiska tidningar illustrerar vikten av att ha kännedom om islam och vad som i den muslimska traditionen betraktas som heligt och okränkbart."
Detta skulle kunna tolkas, herr talman, som att svenska riksdagspolitiker från majoriteten bokstavligen talat står med mössan i hand och ber om ursäkt för allt som västvärlden står för: demokrati, yttrandefrihet och pressfrihet. Vår rädsla att kritisera diktaturer i de muslimska länderna går som en röd tråd.
Herr talman! Jag läser vidare: Utskottet noterar att det under rådande världspolitiska omständigheter är känsligt att från västs sidas formulera en för muslimer trovärdig kritisk analys av den muslimska världen. Vilket struntprat!
Självklart ska vi vara stolta i detta land precis som i andra västliga demokratier över de friheter vi åtnjuter: tryckfrihet, yttrandefrihet och frihet att demonstrera. De har burit upp våra västerländska demokratier och gör så än i dag.
Faktum är att den svenska regeringen misslyckades fullständigt i hanteringen av Muhammedkrisen. Skandinaviska beskickningar sattes i brand, muslimska länder kallade hem sina ambassadörer från Danmark, och en handelsbojkott mot danska varor iscensattes. Men till skillnad från andra länders regeringar reagerade Göran Persson med att läxa upp sin danske kollega i tv på bästa sändningstid.
Herr talman! Enligt Folkpartiets mening duger det inte att ena året bygga en bro som förenar två nordiska länder och gemensamt finansiera denna för att bara några år senare säga: Danmarks sak är minsann inte vår. Såväl de radikala islamisterna som de muslimska reformivrarna noterar i dag att Sveriges regering och riksdag inte slår vakt om demokratiska värden när de hotas.
Som kronan på verket satte Laila Freivalds dessutom yttrandefriheten på undantag när UD med hennes medgivande agerade för att släcka ned den svenska hemsida som publicerade bilderna. BBC rapporterade: "It is believed to be the first time a Western government has intervened to block a publication in the growing row." Det är ord och inga visor, herr talman. Yttrandefriheten är satt på undantag.
I stället för den självspäkning som har präglat den svenska debatten efter protesterna och krisen kring Muhammedbilderna borde utskottet ha framhävt innebörden i EU:s grundlag, artikel II-71:"Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Mediernas frihet och mångfald skall respekteras."
Herr talman! Jag menar att principen om åsikts- och yttrandefrihet inte hotar muslimers möjlighet att leva i enlighet med sin religion. Mycket av debatten i vårt land har handlat om en fundamental religionsinkompetens. Vi ska komma ihåg att en viktig del av kristendomens utveckling skedde i dialog med samhällets olika aktörer. Vår föreställning om Jesus har till exempel ständigt utmanats. Ibland har det skett av träffsäkra konstnärer och författare, ibland av mycket plumpa serietecknare.
Under mina tolv år som präst har jag inte en enda påsk eller jul kunnat notera att det inte har funnits en enda bild i någon tidning av Jesus i krubban eller på korset, ganska provocerande för många, men så ska det vara. Varje religion och varje livsåskådning tål granskning och prövning och klarar till och med den kränkning som det som det kan innebära att fördomsfulla bilder visas eller trycks.
Varje demokrati måste hålla fast vid tryckfriheten oaktat vilken konstnärlig eller intellektuell kvalitet materialet håller så länge som bilderna eller texten inte manar till våld och övergrepp mot människor och grupper. Om så sker i detta land träder lagen om hets mot folkgrupp in. De som har gjort sig skyldiga till brott mot denna lag kan lagföras.
Herr talman! Vi får inte ge avkall på demokratiska värden bara för att protesterna mot Muhammedkarikatyrerna har tagit sig våldsamma uttryck. Varje dag ska vi i stället stå upp och försvara yttrandefriheten och kräva att också medborgarna i muslimska länder ska kunna uppnå och åtnjuta samma demokratiska rättigheter och friheter som vi har. Jag är övertygad om att den muslimska världen behöver mer frihet, inte mindre.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1. Jag hänvisar också till det särskilda yttrande som Folkpartiet har skrivit som fokuserar yttrandefriheten.
</anforandetext>
<intressent_id>0638431210311</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01UU8</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>96160</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0992/#anf66</protokoll_url_www>
</anforande>
