<anforande>
<dok_hangar_id>2347840</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:92 Onsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Pensionssystemet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>DCAA6255-B06B-4CC8-9F66-16728A632675</anforande_id>
<anforande_nummer>274</anforande_nummer>
<talare>LINNÉA DARELL (fp) replik</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det som finns att göra inom till exempel vårdyrkena handlar inte bara om den rent fysiska arbetsmiljön. Det finns säkert saker att göra där också, och där har politiken en roll, men det gäller även förhållandet mellan arbetsgivare, fackliga organisationer och naturligtvis de anställda själva. En stor brist som gör att många i vården känner utbrändhet, tröttnar och blir sjukskrivna är ju att man inte har någon möjlighet att söka sig till en annan arbetsgivare. Det är på få ställen det finns en möjlighet att byta arbetsgivare.
Vi kan se att vårdpersonal som arbetar i de få privata verksamheter som finns, med samma jobb, inte är sjukskrivna i samma omfattning som man är inom landstingen. Jag kan titta på mitt hemlandsting, Östergötland, där Socialdemokraterna sitter vid makten tillsammans med Vänsterpartiet och en partikollega till Ulla har ansvaret för personalfrågorna. Det har inte blivit mindre löneskillnader. Det har inte blivit bättre arbetsmiljö. Det har inte blivit mer personal i vården. Vad är alltså Ullas svar? Vad är ditt svar från Vänsterpartiet?
</anforandetext>
<intressent_id>0395613047500</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01SfU13</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>96368</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0992/#anf274</protokoll_url_www>
</anforande>
