2347840 GT0992 Riksdagens protokoll 2005/06:92 Onsdagen den 22 mars 2005/06 92 2006-03-22 00:00:00 Äktenskap, partnerskap och samboende föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 7296DD56-1C6A-40E8-B271-A8C756F2EDF9 242 TASSO STAFILIDIS (v) v Herr talman! Självklart vill jag börja med att instämma i Martin Andreassons ypperliga anförande. Jag instämmer i det helt och hållet. Som kammaren har upptäckt står Vänsterpartiet bakom sex av reservationerna i dagens betänkande och tre av de särskilda yttrandena. Jag kommer också i huvudsak att beröra frågan under punkt nr 1 i mitt anförande. Den handlar om könsneutral äktenskapslagstiftning. Herr talman! Det är trots allt så att när vi lagstiftare kommer fram till att vi har två exakt likadana rättsfigurer återstår inget annat för oss att göra än att låta dem komplettera varandra och sammansmälta dem till en och samma. Något annat vore helt främmande i all annan lagstiftning. Det är precis på det sättet både riksdag och regering har verkat genom tiderna. Man har så fort det har uppstått två likadana rättsfigurer tagit bort den äldre och låtit den nyare delen gälla. Men det vill inte Kristdemokraterna. Kristdemokraterna anser att det finns en skillnad. Vad är då skillnaden? Jo, skillnaden är att i den ena rättsfiguren är det en man och en kvinna som ingår äktenskapet och får paketet med de olika lagarna till sitt förfogande. I den andra rättsfiguren är det i stort sett precis samma regler som gäller, men den riktar sig till två personer av samma kön. Det är det som är ojämlikt. Det är just det, herr talman, som vi i Vänsterpartiet under många år har påpekat i kammaren. Vänsterpartiet var det första partiet med ett kongressbeslut om att vi måste verka för att ta bort ojämlikheten och införa en könsneutral äktenskapslagstiftning i Sverige. Det känns lite tungt att till exempel Spanien har gått längre. Även i Sydafrika har det skett enorma framsteg. Sydafrika är för övrigt ett land som i sin konstitution har inskrivet att man inte får diskriminera på grund av sexuell läggning. De får alltså inte ha lagar som diskriminerar. I Sverige har vi fortfarande tyvärr inte fått en sådan lagändring att vi i vår grundlag förbjuder diskriminerande lagar på grund av sexuell läggning. Men jag hoppas att det kommer och att det inte ska dröja alltför lång tid. Det finns två rättsfigurer. Flera av oss som sitter i den politiska referensgruppen för Äktenskapsutredningen hade äran att lyssna till en jurist, Dan Hanqvist, som använde begreppet renhållning. Det handlar om renhållning, att man rensar bort de lagar som inte längre är tillämpliga. Det är det vi vill göra, herr talman. Vi vill ta bort partnerskapslagen och se till att det är en könsneutral äktenskapsbalk, som gäller lika för alla. Det är glädjande att konstatera att fem av riksdagens sju partier har gjort det ställningstagandet på sina demokratiska stämmor och kongresser. Det finns i dag bara två partier som inte har bestämt sig. Ett av partierna är väldigt aktivt i att motarbeta alla former av förändringar som handlar om likställdhet och jämlikhet i lagstiftningen. Det handlar ytterst om att vi alla ska vara lika inför lagen. Svårare än så är det inte. Sedan gäller det barnen. Jag har funderat väldigt mycket på frågan om barnen, och gång på gång är det många frågetecken som kommer upp i mitt huvud. Yvonne Andersson tar till exempel upp att inga företrädare för barnets intresse finns i den här utredningen och att barn har rätt till sin mamma och sin pappa. Jag tror inte att det finns en enda ledamot av oss 349, inte ett enda parti, inte någon i det här landet som har påstått någonting annat. Är det någon som har hört någon påstå att barn inte ska ha rätt till sin mamma och sin pappa? Nej, Kristdemokraterna, det är det inte. Det är ingen som har sagt emot det - alla instämmer i det. Det vi i majoriteten säger i den här frågan är att vi ska se alla barnen. Vi ska se även de barn som växer upp utan sin mamma och sin pappa, för de barnen är många. Yvonne Andersson gjorde en jämförelse och beskrev att de flesta barn föds i äktenskap. Jag tror inte att den uppgiften stämmer, Yvonne Andersson. Jag försökte få fram den exakta siffran, men jag lyckades inte. Jag tror att det är ungefär hälften som föds i äktenskap och hälften som föds i samborelationer. Vi får kolla det. En sak är säker, och det är att familjebildningar i Sverige ser olika ut. Man behöver inte vara heterosexuell förälder för att ha barn. I dag finns det många barn som växer upp med homosexuella föräldrar. Det finns många barn som växer upp i styvfamiljer, oavsett om de är heterosexuella eller homosexuella. Det finns många barn som växer upp med ensamstående föräldrar. Vi får inte glömma bort det, och vårt uppdrag som lagstiftare måste vara att se till att alla dessa barn har en så trygg och bra miljö och uppväxt som möjligt, att lagstiftningen inte sätter käppar i hjulen för de här barnen, att lagstiftningen inte bidrar till att de här barnen ses som ojämlika eller får växa upp i förhållanden där de inte värderas lika som till exempel barn med heterosexuella föräldrar. Det är det som måste vara viktigt. Martin Andreasson tog upp det i sitt anförande. I utredningen om äktenskap och partnerskap har vi till och med fått lyssna på Socialstyrelsen, som säger precis samma sak. Det kan inte vara till ett barns fördel att inte få ingå i samma gemenskap som andra barn. Varför ska inte ett barn med homosexuella föräldrar få säga att "även mina föräldrar är gifta och har ingått äktenskap"? Det är just det som gör att de barnen kan bli utpekade, inte det faktum att deras föräldrar inte är heterosexuella, men det faktum att deras föräldrar inte får ingå äktenskap. Varför får inte mina föräldrar ingå äktenskap? Varför får inte de gifta sig? Det är den fråga som dessa barn ställer. Vilket är svaret som Yvonne Andersson ger till de här barnen? Jo, det är detta: Det är för ert eget lilla bästa. Det tror inte jag, herr talman. För barnens bästa kan det inte finnas någon annan lösning än att vi lagstiftare ser till att alla föräldrar i detta land ska ha möjlighet att ingå den rättsfigur som ska gälla lika för alla oavsett deras sexuella läggning. Sedan är det de religiösa samfunden och den religiösa delen av den här frågan. Vi kan inte dra alla religiösa samfund över en kam. Det går inte. Äktenskapet har olika innebörd för olika samfund. Det är till och med så att äktenskapet har olika innebörd för olika inriktningar bland olika samfund. Då går det inte att säga att äktenskapets religiösa innebörd är en. Vi lagstiftare har inte till uppgift att lägga oss i de religiösa samfundens tolkning och innebörd av äktenskapet. Det är inte vår uppgift som lagstiftare att lägga oss i hur de värderar äktenskapet. Därför vill Vänsterpartiet, herr talman, att det ska bli ytterst tydligt att vi en gång för alla måste skilja det religiösa från det juridiska. Vänsterpartiet har länge drivit att vi ska ha en civilrättslig lösning där trossamfunden inte ska få någon vigselrätt. Så länge vi ger trossamfunden vigselrätt kommer vi också att ha den här sammanblandningen, och vi kommer att öppna arenan för Kristdemokraterna att gång på gång lyfta upp de religiösa aspekterna. Vi tycker inte att det är rätt, varken för frågan eller för demokratin. Lagstiftningen och juridiken ska inte lägga sig i trossamfundens förehavanden, lika lite som trossamfunden och religiösa värderingar ska lägga sig i det som gäller civilt människor emellan och det som ska gälla lika för alla människor som lever i det här landet. Herr talman! Vänsterpartiet har, som sagt, en hel del reservationer. Jag hinner inte gå in på dem, men för sakens skull vill jag yrka bifall till reservationen om barnäktenskap och tvångsäktenskap. Vad innehållet i reservationen är får man läsa i betänkandet. 0480384439015 GT01LU19 N 2010-01-01 00:00:00 96336 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0992/#anf242