2347840 GT0992 Riksdagens protokoll 2005/06:92 Onsdagen den 22 mars 2005/06 92 2006-03-22 00:00:00 Äktenskap, partnerskap och samboende föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 1FFF6DA6-398C-44C8-9C87-B067A8BF4377 241 YVONNE ANDERSSON (kd) kd Herr talman! Det här ärendet om äktenskap, partnerskap och samboende har vi debatterat flera gånger. Kristdemokraterna ställer sig bakom samtliga sina reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 1. Frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning har varit föremål för utskottets behandling vid ett flertal tillfällen. Man har funnit skäl att utreda och belysa frågan ur flera perspektiv, vilket riksdagen gav regeringen till känna tidigare. Det tillsattes en utredare i januari 2005. Kristdemokraterna var emot detta. Vi tyckte inte att det behövdes någon utredare. Vi tycker över huvud taget inte att det behövs förändringar av något som vi anser redan nu fungerar väl. Utredaren har tillgång till två referensgrupper. Jag har förmånen att sitta med i en av dem och höra diskussionerna. I referensgruppen ingår inga företrädare för barnens intressen. Det har vi kristdemokrater beklagat vid ett flertal tillfällen. Barn kan nämligen aldrig ses särskiljt från äktenskapsfrågan. Det är å ena sidan visserligen fallet att inte alla äktenskap leder till barn. Men å andra sidan kommer de flesta barn de facto till i ett äktenskap. Äktenskapet är ingen förutsättning för att skaffa barn, men i realiteten var den grundläggande ursprungliga funktionen av äktenskapet att ha omsorg och ta hand om de barn som makarna tillsammans orsakade. Därför hade det förstås varit på sin plats om också barnets perspektiv hade varit företrätt i utredningen. Det är möjligt att utredaren så småningom tar upp att alla aspekter ska belysas. Varför, herr talman, ska inte också barnets aspekter belysas? Äktenskapet är i sin tur normerande, vilket också Martin Andreasson tog upp men utifrån ett annat perspektiv och med motsatt uppfattning än jag själv har. Det handlar om den relation man ser framför sig. Man gifter sig inte med vem som helst. Äktenskapet utgör en tydlig markering av två människors vilja att på allvar slå sina påsar ihop och manifestera sin gemenskap med ett juridiskt bindande avtal. Det är också första steget, som vi kristdemokrater ser det, mot en vidare familjegemenskap som kan komma att innefatta barn. Såtillvida intar familjen en ur juridisk synvinkel särskild roll. I flertalet internationella konventionstexter och i vår egen lagstiftning framhålls familjens roll i samhället. I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna sägs det att familjen utgör den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten. Det är artikel 16.3. Barnkonventionens inledning är att familjen är den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmar, särskilt betydelsefull för barnens utveckling och välfärd. Precis som Martin Andreasson sade kan man säga att familjer ser olika ut. Men av vilken anledning ska man inte ha ett huvudspår där man utgår från att familjen, precis som i FN:s barnkonvention, faktiskt är de barn som blir till när mor och far eller de som ingått äktenskap faktiskt orsakar dem? Detta innebär inte att man diskriminerar andra familjer. Det innebär absolut inte att inte alla familjer räknas med. Men varför inte våga lyfta fram att det också är fråga om de naturliga blodsbanden? I de olika paragraferna understryks hur viktig familjen är för barn att växa upp i och att familjen har rätt till skydd från samhället och staten. Äktenskapet understöder på ett fundamentalt vis denna enhet och utgör därigenom en stabiliserande faktor i såväl relationer som i samhällsbygget. Tvåsamhetens gemenskap uttrycks genom äktenskapet för olikkönade och genom registrerat partnerskap för likakönade relationer. De rättsliga följderna är i princip desamma. För registrerat partnerskap gäller dock ett absolut krav på minimiåldern 18 år och att rätten till registrering av partnerskapet är beroende av en av parternas anknytning till Sverige, vilket för övrigt är under utredning. Kristdemokraterna accepterar likvärdiga juridiska förhållanden utom när det gäller barn. Vi menar att barn har rätt till sin mamma och pappa, men föräldrar har inte rätt till barn. Det finns en kulturell åtskillnad. Det finns anledning att visa respekt för äktenskapet som tradition, som i årtusenden har markerat förhållandet mellan man och kvinna. Äktenskapet är dessutom ett religiöst begrepp, som också framkommit i utredningen hitintills. I olika kyrkor betecknas det som ett sakrament. Det kanske finns anledning att behålla detta också utifrån respekt för olika kulturer och religioner som finns i vårt land. Herr talman! Att alla ska vara lika inför lagen innebär inte att man måste likställa alla relationer och begrepp. Vi gör en åtskillnad i innebörd och i funktion när de är olika. Detta innebär inte diskriminering eller särbehandling. Att bevara begreppet äktenskap för den juridiska samlevnadsformen mellan man och kvinna är min slutsats. Att skapa ett annat begrepp för den juridiska samlevnadsformen mellan samkönade personer om registrerat partnerskap inte upplevs som acceptabelt är en annan lösning. Herr talman! Jag vill slutligen säga något om ersättning för dem som agerar i samband med giftermål och partnerskapsförrättning. Naturligtvis ska det vara en likvärdig ersättningssituation som vid andra liknande uppdrag. Jag yrkar bifall till reservation nr 1 i betänkande LU19. 0223175563813 GT01LU19 N 2010-01-01 00:00:00 96335 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0992/#anf241