2347840 GT0992 Riksdagens protokoll 2005/06:92 Onsdagen den 22 mars 2005/06 92 2006-03-22 00:00:00 Äktenskap, partnerskap och samboende föredragning av utskottsärende med eventuell debatt D2809154-870C-470F-B875-FFB8415B5ED6 240 MARTIN ANDREASSON (fp) fp Herr talman! Betänkandet handlar om en lång rad frågor som har att göra med äktenskap, partnerskap och samboende. Jag kommer att uppehålla mig vid den första punkten som handlar om en jämlik lagstiftning om äktenskap för alla par. Min partikollega Jan Ertsborn kommer senare i debatten att beröra de andra punkterna i det här ärendet. Frågan om en gemensam eller könsneutral äktenskapslag har riksdagen debatterat flera gånger förut. På ett sätt tycker jag att det är lite av ett tappat tillfälle här i kväll eftersom vi, om den parlamentariska viljan hade funnits, skulle ha kunnat göra ett principuttalande från riksdagens sida om att vi tycker att det är viktigt att regeringen efter den nu påbörjade utredningen om en könsneutral äktenskapslagstiftning griper sig an det lagstiftningsarbete som behövs. Folkpartiet och Centerpartiet har ett gemensamt särskilt yttrande där vi tydligt tar ställning för en jämlik äktenskapslagstiftning. Det gör också Vänsterpartiet i ett eget yttrande. Miljöpartiet har ingen ledamot i utskottet, men en representant kommer senare att delta i debatten. Jag saknar faktiskt ett tydligt uttalande från Socialdemokraterna, som ju har debatterat och tagit ställning i denna fråga på sin senaste kongress men som i utskottsbetänkandet inte säger ett ord om vad man har landat i för ståndpunkt. Jag tycker att det skulle vara värdefullt om Socialdemokraternas representant i debatten tog tillfället att klart och tydligt redovisa hur partiet tänker agera. Människor gifter sig av olika anledningar vid olika tillfällen i livet, men det som gör att människor vill ha en rättsreglering av sitt förhållande är att man vill dela ett liv tillsammans. Man behöver lösa olika ekonomiska och andra praktiska frågor som dyker upp när man har en gemensam tillvaro. Man vill få ett rättsligt skydd för sitt förhållande. Man vill visa sin kärlek för varandra. Är det här någonting som skiljer homosexuella par från heterosexuella? Nej, herr talman, det här är frågor som är precis lika viktiga och precis lika relevanta för den enskilda människan, för det enskilda paret, oavsett vilken sexuell läggning man har, oavsett vilket kön det är på den människa man älskar. Då ska lika fall behandlas lika. Det är bara ifall vi har sakliga skäl för särbehandling som särbehandling är rimlig. Det finns några argument som då dyker upp. Ett argument som dyker upp för att inte ha en jämlik lagstiftning är de historiska skälen. Det är naturligtvis ingen som förnekar att historiskt sett har samhället aldrig erkänt homosexuella relationer på det sätt som man erkänt heterosexuella relationer. Jag tycker att det är ett mycket farligt argument, eftersom man då måste förhålla sig till den historia av osynliggörande, förtryck och öppen förföljelse av människor som älskar någon av samma kön som har präglat inte bara vårt land utan de flesta länder i vår värld och där tystnaden har brutits först på senare år. Det finns ett annat argument som dyker upp ibland och som handlar om att äktenskapets syfte är att trygga barnens uppväxtmiljö. Jag tycker att det är väldigt viktigt att i så fall poängtera att både homosexuella, bisexuella och heterosexuella människor har barn. Det hänvisas ofta till barnkonventionen i debatten som argument mot en gemensam äktenskapslagstiftning. Jag skulle vilja uppmana dem som använder det argumentet att peka på precis det ställe i FN:s barnkonvention där man lyfter fram äktenskapet som den önskvärda uppväxtmiljön för barn. Tvärtom är det så att FN:s barnkonvention mycket tydligt lyfter fram barnets behov av en trygg och kärleksfull familjemiljö, och den kan se ut på olika sätt. Jag skulle vilja uppmana till att peka på precis den artikel som talar om äktenskap i FN:s barnkonvention. Men låt oss för ett ögonblick säga att det verkligen är så att äktenskapet per automatik skapar en bättre uppväxtmiljö för ett barn. Personligen tror jag inte att det är så, jag tror att det viktigaste är att barnet får trygga och kärleksfulla vuxna omkring sig som är beredda att ge barnet allt det stöd och den kärlek som det behöver för sin uppväxt. Men låt oss säga att äktenskapet i sig är en bättre uppväxtmiljö, och då blir frågan: Varför ska barn till homosexuella föräldrar förmenas möjligheten att växa upp i en sådan miljö? Ett annat argument, herr talman, som ofta dyker upp är att det här skulle påverka möjligheten för trossamfunden att utöva sin religion. Jag vill på en gång starkt understryka att trossamfunden är och måste stå fria att själva få formulera sin syn på äktenskapet utifrån sina egna utgångspunkter och utifrån sina egna värderingar. Det är inte staten som ska lagstifta om trosuppfattningar. Men ta länder som Nederländerna eller Belgien som har könsneutrala äktenskapslagar och där man har civiläktenskap, eller ta länder som Kanada och delstaten Massachusetts som har det system som vi har i Sverige, nämligen att man kan gifta sig antingen inför en civil myndighet eller inför ett trossamfund. De civila myndigheterna ska förrätta äktenskap, men trossamfundens företrädare får avgöra själva utifrån sin religiösa uppfattning. Det är precis det system som vi har i dag, ett system som Folkpartiet anser fungerar utmärkt och som det inte finns någon anledning att ändra på. Ta de länder där man har infört denna lagstiftning, till exempel Kanada. Ett av de största trossamfunden, United Church of Canada, som betjänar två miljoner invånare har tagit ställning för en jämlik äktenskapslag, för att viga homosexuella par. För detta samfund har det varit en religionsfrihetsreform att få möjlighet att viga par av samma kön. Slutligen, herr talman, talas det om äktenskapets normbildande effekt. Där tycker jag att det är viktigt att se saken ur den enskilda individens perspektiv. Jag lyssnade häromdagen till en person som i debatten om äktenskap konstaterade: Det faktum att jag är gift med min fru beror inte på att homosexuella par är utestängda från denna möjlighet. Det påverkar inte oss ett dugg ifall andra skulle få samma möjlighet. Det utökar bara deras frihet, deras möjlighet att ordna sina liv. Naturligtvis är lagen normerande i den meningen att antingen har vi en lagstiftning som bygger på särbehandling, sortering och osynliggörande av vissa relationer, eller så har vi en lagstiftning som synliggör och erkänner individers möjlighet och rättighet att få sina relationer erkända och bekräftade oavsett om det är med en person av samma kön eller med en person av olika kön. För Folkpartiet liberalerna är detta en jämlikhets- och frihetsreform som ökar takhöjden i samhället och skapar ett öppnare samhällsklimat som alla vinner på. Jag ser fram emot ett fortsatt lagstiftningsarbete efter det att utredningen har fullföljt sitt arbete. Vi står bakom utskottets text under punkt 1. 0836813859011 GT01LU19 N 2010-01-01 00:00:00 96334 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0992/#anf240