<anforande>
<dok_hangar_id>2347840</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:92 Onsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Företagsinteckningens förmånsrätt</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>C9A82E9C-A156-41BA-9F12-49D16DDC9DE4</anforande_id>
<anforande_nummer>235</anforande_nummer>
<talare>PER ROSENGREN (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Nu förstår jag ingenting. Om en bank ska låna ut pengar, vad är då viktigast för banken? Är det att man har en garanti för hela beloppet eller att man riskerar beloppet vid en konkurs där man inte vet vad utdelningen blir?
För mig är det snarare tvärtom, nämligen att förmånsrätten skulle vara en mycket liten dellösning, medan kreditgarantin är den hundraprocentiga och den stora lösningen på problemet. Får man inga kreditgarantier är förmånsrätten helt ointressant.
</anforandetext>
<intressent_id>0681085425612</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01LU18</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>96329</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0992/#anf235</protokoll_url_www>
</anforande>
