<anforande>
<dok_hangar_id>2347840</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:92 Onsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Företagsinteckningens förmånsrätt</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5D01BE69-9391-4ECB-BA62-EB3EA2DB002D</anforande_id>
<anforande_nummer>207</anforande_nummer>
<talare>JAN ERTSBORN (fp) replik</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Om man, som jag, har sett den här situationen både som konkursförvaltare och som ledamot i en lokal bankstyrelse kan jag inte riktigt förstå det Johan Löfstrand nu sade, att 100 % är detsamma som att man inte tar några risker. Det finns ganska stora förluster i bankväsendet, trots att man har haft företagsinteckningar och fastighetsinteckningar. Det resonemanget känns lite egendomligt.
Anledningen till att jag begärde replik var att jag inte fick svar på den fråga som jag ställde i mitt anförande. Det står i betänkandet, i majoritetsskrivningen, att om vi nu gör den förändringen att vi flyttar upp 55 % till 100 % skulle detta allvarligt undergräva reformens syften. Johan Löfstrand gjorde ett tillägg och sade att vi skulle gå miste om ett antal positiva effekter. Nu är det dags att redovisa: Vad är det för positiva effekter som vi går miste om?
</anforandetext>
<intressent_id>09812885803</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01LU18</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>96301</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0992/#anf207</protokoll_url_www>
</anforande>
