2347840 GT0992 Riksdagens protokoll 2005/06:92 Onsdagen den 22 mars 2005/06 92 2006-03-22 00:00:00 Företagsinteckningens förmånsrätt föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 9ABAE53B-DA2B-41CD-8872-0E354602305E 198 BERTIL KJELLBERG (m) m Herr talman! När regeringen våren 2003 lade fram sitt förslag till förändringar av förmånsrätten sade man att syftet var att underlätta företagsrekonstruktioner i stället för att försätta företag i konkurs. Kreditgivningen skulle inriktas på affärens lönsamhet och inte på säkerheterna. Konkurshandläggningen skulle bli snabbare, och oprioriterade borgenärer skulle få ökad utdelning i konkurser. Förslaget innebar också att staten skulle förlora sin förmånsrätt för skatter och avgifter. Vi var många som var tveksamma inför delar av reformen, och då framför allt till sänkningen av företagsinteckningens förmånsrätt från 100 % av företagets egendom till 50 % som var det ursprungliga förslaget. Det blev sedermera 55 %. De faror som vi såg var att små företag utanför de större städerna skulle få svårigheter att få krediter, och får man krediter krävs det ofta kompletterande säkerheter i form av personlig borgen eller andra kompletterande säkerheter. Vi varnade också för att företagen i ökad utsträckning skulle tvingas använda sig av leasing och factoring, som innebär ökade kostnader för företagen. Trots motståndet drev en majoritet av riksdagen igenom förslaget. Men jag anar en viss osäkerhet. Majoriteten accepterade nämligen att en utvärdering skulle ske ganska omgående. Detta gjordes också, och regeringen beslutade hösten 2004 att Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS, skulle göra en utvärdering. Sommaren 2005 kom ITPS med en första utvärdering som efter en enkätundersökning konstaterade att i genomsnitt 16 % hade fått sina krediter omprövade under 2004 och 2005. Och bankerna hade ställt krav på ökade säkerheter eller kapitalinsatser i ungefär hälften av fallen. Många sade också att detta berodde på de nya förmånsrättsreglerna. Det intressanta i detta är kanske inte siffrorna utan ITPS slutsats "att den mest naturliga åtgärden är en skyndsam återgång från nuvarande 55 till 100 procent av företagsinteckningens värde". Även från fältet har samma resultat visats och nu senast i en studentuppsats från Lunds universitet. Där slås fast att detta ställer till problem för företagen. Jag kan konstatera att förändringen, eller försämringen som jag skulle vilja säga, har kostat svenska småföretag möjligheten att utvecklas och att anställa fler medarbetare. Det anses inte riktigt artigt att säga: Vad var det vi sade? Men när det gäller konsekvenserna av förändringen av företagsinteckningens förmånsrätt kan jag inte låta bli att säga: Vad var det vi sade? Herr talman! I fjol var det ca 6 700 konkurser som rörde företag. Om vi räknar mycket högt skulle ca 10 % av alla konkurser kunna bli föremål för en företagsrekonstruktion. Detta innebär att för att möjliggöra företagsrekonstruktioner för knappt 700 företag försämrar vi villkoren för tiotusentals företag. Är detta skäligt? Det finns en annan aspekt på detta. Genom förändringen avhänder vi företagen rätten att disponera över sin egendom. Företagen kan inte själva bestämma hur egendomen bäst ska användas. Jag tror inte att villaägarna skulle tycka att det var bra om staten bestämde att fastigheten skulle få belånas endast upp till 50 % av värdet så att staten visste att fastighetsskatten skulle kunna betalas. Att kunna disponera sina företagstillgångar som säkerhet utan att tvingas lämna ifrån sig dem som handpant anser jag vara en god juridisk uppfinning. Från regeringshåll har man sagt att man avser att vidta åtgärder som kompenserar för de problem som förändringen eventuellt innebär. Detta är rätt typiskt för vänsterkartellen. Först ställer man till problem för företagen, och sedan försöker man genom bidrag ställa det till rätta. Det är inte bidrag som Sveriges företagare behöver utan sunda och rättvisa spelregler så att de kan verka på en global marknad. Tyvärr tror jag att man med det tidigare förslaget alltför mycket ville lösa vissa insolvensrättsliga problem utan att ta hänsyn till rent näringspolitiska aspekter på förmånsrätten. Möjligheten att använda sin fasta och lösa egendom som säkerhet för krediter som man så väl behöver har ett stort värde för ett välfungerande näringsliv, inte minst i de delar av Sverige som har långt till marknaden. I propositionen 2003 uppgav justitieministern att detta var ett första steg på en mer omfattande reformering av insolvensrätten. Jag har tagit mig för att vid två tillfällen fråga justitieministern när utredningen kommer. Och det senaste budet var våren 2005. Liksom våren 2006 låter vänta på sig, låter den insolvensrättsliga utredningen vänta på sig. Det är uppenbart att frågor som rör näringslivet inte prioriteras av regeringen. Herr talman! Vi i alliansen har enats om att behålla de goda delarna av reformen och om en justering av förmånsrätten för företagsinteckning så att den blir 100 %. Det är förvisso så att det tidigare beslutet och de förändringarna har medfört stora svårigheter för många företag. Där blir det svårt att reparera. Jag tycker dock inte att detta är ett skäl för att avstå från att försöka ge Sveriges företagare så goda villkor som möjligt. Tillsammans med många andra förslag som alliansen har lagt fram för företagen i Sverige kommer vi med en ny regering att få ett näringslivsklimat som ger de en och en halv miljon människor som i dag lever i utanförskap en möjlighet att komma tillbaka till arbetsgemenskapen. Slutligen, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen i betänkandet. 0463606088610 GT01LU18 N 2010-01-01 00:00:00 96292 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0992/#anf198