<anforande>
<dok_hangar_id>2347840</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:92 Onsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 9 §) Polisfrågor (forts. JuU14)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D007C14F-ADF4-4DE1-92EE-A4DB9C67F4A9</anforande_id>
<anforande_nummer>162</anforande_nummer>
<talare>HILLEVI ENGSTRÖM (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag vill också ställa några frågor till Leif Björnlod med anledning av några av reservationerna. Jag tänkte först ta upp frågan om polisens våldsanvändning.
Miljöpartiet menar att poliser i yttre tjänst ska vara i princip obeväpnade. Det är bara när polisbefäl beordrar det som man ska ta fram sina vapen.
Det har ju visat sig att i många fall där polisen tvingas använda vapen - det är ju alltid den yttersta utvägen - är det i situationer som man inte har kunnat förutse. Man kanske går in i en fastighet eller vid ett inbrott där man ska titta runt och så möts man av ett allvarligt hot. Då kanske man tvingas att använda sitt tjänstevapen i nödvärn.
Hur tänker sig Miljöpartiet att ett befäl kanske 25 mil ifrån platsen där polisen ska ingripa ska kunna fatta ett sådant beslut i tid för att polisen ska kunna plocka fram ett vapen som är inlåst i polisbilen? Utsätter man inte de poliser som ska ingripa utan att kunna skydda sig med ett tjänstevapen för en stor risk?
</anforandetext>
<intressent_id>0618560932311</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01JuU14</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>96256</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0992/#anf162</protokoll_url_www>
</anforande>
