2347840 GT0992 Riksdagens protokoll 2005/06:92 Onsdagen den 22 mars 2005/06 92 2006-03-22 00:00:00 Polisfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt CB1CB03D-6555-43B0-B439-55B2D25503F6 145 TORKILD STRANDBERG (fp) fp Fru talman! Det är oroväckande att vi har upptäckt så många påverkade personer i en liten stad som Ljungby under så kort tid. Det konstaterade chefen för Kronobergspolisens narkotikaenhet efter riktade insatser mot narkotikan i Ljungby under två veckor. Många fler narkotikabrott än vanligt hade upptäckts och fler beslag gjordes under den särskilda satsningen. Narkotikabrotten handlar om en typ av brottslighet som är beroende av att just polisen upptäcker den. Till skillnad från misshandelsbrott, stölder eller inbrott är det när det gäller narkotikabrotten just polisen som måste upptäcka de brotten. För de andra brotten finns det en drivkraft att vi anmäler dem själva när vi har utsatts för dem. Polisen har en nyckelroll när det gäller att föregripa men också att ingripa mot narkotikabrotten. De insatser som polisen gör påverkar i hög grad hur många narkotikabrott som upptäcks och anmäls och i vilken utsträckning framför allt unga människors narkotikaanvändning framkommer och i så fall kan stoppas i tid. I Jämtlands län arbetar fem personer skift på narkotika- och spaningsenheten. Insatserna mot narkotikabrottsligheten anges av polismyndigheten i Jämtland vara ett högprioriterat område. I maj månad 2005 skedde en dramatisk ökning av antalet anmälda narkotikabrott. 86 narkotikabrott anmäldes i Jämtland mot ca 20 en normal månad. Vad var det då som hände i maj i Jämtland 2005? Jo, det kom ett stort antal poliser till Åre för att bevaka Natotoppmötet och skydda diverse internationella dignitärer för förmodade terrorister och terroristbrott. Bland de poliser som åkte till Åre och Jämtland fanns också ungefär 20 från länskriminalpolisens ungdomssektion i Stockholm. Eftersom det fanns så få terrorister i Åre frågade de länspolismästaren om de fick jobba med det som de är duktiga på, nämligen att ingripa mot unga människors narkotikabrottslighet. Det fick de. Resultatet blev 86 ingripanden mot ca 20 en normal månad. Jag tycker att detta visar att ökade riktade insatser med fler poliser ger resultat. Kanske är problemet med narkotika större i Jämtland och i Kronobergs län än vad vi tidigare har trott baserat på de insatser som polisen gör. Liknande insatser som den i Åre har man gjort i Sundsvall och i Örebro när länskriminalpolisens ungdomssektion har haft utbildningsdagar där. Jag tycker att detta på ett mycket tydligt sätt visar att polisens insatser gör skillnad. Ett tidigt polisingripande kan vara vändpunkten för en ung människa som är på väg in i ett missbruk. Sådana här insatser får inte vara beroende av särskilda insatser eller poliskampanjer. Polisen måste i Sverige ha sådana resurser att det här kan ske varje dag. Allt annat - alternativet - är ett svek framför allt mot den unga människan vars missbruk inte bryts därför att samhället väljer att se bort men också mot alla de presumtiva brottsoffer som skördas i narkotikamissbrukets spår. I sammanhanget tycker jag att det är värt att nämna ett högintressant forskningsprojekt vid Polishögskolan här i Stockholm. Man undersöker i vilken mån tidiga polisingripanden påverkar en ung människas förutsättningar att bryta ett påbörjat missbruk. Mycket tidigt i undersökningen - det är cirka två år kvar av den - verkar det som om polisens tidiga insatser mot narkotikamissbruket är verksamma och fungerar. Polisens insatser gör en skillnad för enskilda unga människor. Fru talman! Jag är helt övertygad om att en lokalt förankrad och synlig polis är avgörande för människors trygghet. Därför är det ett stort problem att människor i Sverige får allt längre till polisen och allt längre till rättsväsendet. Sedan 1994 har över 100 polisstationer stängts i vårt land. Nedläggningsresan genom Sverige fortsätter. Bara under de två senaste åren har sju polisstationer lagts ned i Västerbottens län. Sju polisstationer har stängts i ett enda län i Sverige. I Norrbottens län finns det 0,0043 poliser per kvadratkilometer. I det länet är det kolossalt svårt att tala om en närvarande och synlig polis. I skånska Hörby finns polisstationen kvar, och det finns poliser som arbetar på stationen. Men det finns inte längre resurser att ta emot allmänheten på stationen. Regeringen och Thomas Bodström brukar i de här sammanhangen svara: Då är det väl lika bra att stänga stationen! Mitt och Folkpartiets svar är att öppna polisstationen och se till att resurserna är tillräckligt stora för att man ska kunna ta emot allmänheten. Det här är en bärande del i vår agenda för ett tryggare Sverige. Förutom att det krävs fler poliser i Sverige krävs det en hel del nytänkande. Jag tänker beröra ett ganska litet men viktigt område - polisens samarbete med andra brottsbekämpande myndigheter och då speciellt tullen. Tullen och polisen, Säkerhetspolisen och andra brottsbekämpande myndigheter borde samordna sin underrättelseverksamhet i ett nationellt underrättelsecentrum. Risken är annars uppenbar att myndigheter gör dubbelarbete eller, ännu värre, att information och uppgifter faller mellan de olika myndigheternas stolar. Genom att samordna de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet skulle vi på allvar kunna bekämpa den organiserade brottsligheten. Tullen finns i dag vid Sveriges gränser. Den finns vid flygplatser, vid färjeterminaler, vid gränsövergångar och inte minst vid Öresundsbron till Danmark. Tullen gör ofta ett stort, viktigt och utmärkt arbete när det gäller att hindra narkotika från att komma in i Sverige. Resurserna skulle kunna användas oerhört mycket mer effektivt. Tullen saknar i dag befogenheter att ingripa till exempel vid människosmuggling, vid trafficking , vid penningtvätt eller när stöldgods ska föras ut ur Sverige. Förutom att detta är en mänsklig tragedi är det inte särskilt ekonomiskt rimligt att vi har en brottsbekämpande myndighet som finns på gränsen men som inte får lov att ingripa mot en ganska vidrig brottslighet. För mig är det här både ologiskt och omöjligt att förklara. Tullen måste få möjlighet att ingripa med kraft när man stöter på grov brottslighet. Till sist, fru talman, kan jag inte låta bli att konstatera att jag tycker att Miljöpartiet i den här frågan gör en underlig prioritering. I reservation nr 14 kräver Miljöpartiet att tullen ska få ingripa när konst- och kulturföremål misstänks smugglas ut ur Sverige. Det tycker jag är ett bra och rimligt förslag. Det blir däremot märkligt när Miljöpartiet inte vill stödja ett förslag som ger tullen möjlighet att ingripa mot kriminella som försörjer sig på att smuggla människor. Miljöpartiet vill stoppa Zornkullorna från att smugglas ut, men vänder bort huvudet när kvinnor av kött och blod ska smugglas in. Fru talman! Kulturskatter är viktiga, men människor av kött och blod är viktigare. Jag yrkar bifall till reservation 15, men står så klart bakom alla våra reservationer. 0861143074410 GT01JuU14 N 2010-01-01 00:00:00 96239 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0992/#anf145