<anforande>
<dok_hangar_id>2347840</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:92 Onsdagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Internationell terrorism</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1E222A4B-1D5B-44B9-870D-AA93F70F993E</anforande_id>
<anforande_nummer>128</anforande_nummer>
<talare>ALICE ÅSTRÖM (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Viktigt när vi diskuterar internationell terrorism är faktiskt frågan om definitionen av terrorism. Frånvaron av en universellt accepterad definition av terrorism är i dag ett stort problem. Det innebär en godtycklighet i rättsskipningen, för olika regimer vid olika tidpunkter kan också utnyttja möjligheten att få sin egen definition att passa till egna intressen.
En enighet om en definition och en konvention mot terrorism skulle avsevärt underlätta det internationella samfundets kamp mot terrorism. Eftersom terrorismen alltmer utvecklats till ett globalt problem behövs det en universell definition och en konvention om dessa frågor.
Vi är klart medvetna om att den här förhandlingen har pågått i FN i 
väldigt
 många år. Svårigheten att kunna enas om en definition visar också på problemen med terrorismen - på dess bredd, dess olika faser, dess olika uttryck i olika tider samt olika typer av terrorism och på den rädsla som finns i många länder för att få en definition som inte är användbar. Inte desto mindre är ett av de viktigaste uppdragen som FN nu bör ha att arbeta för att få en gemensam definition. Sverige bör vara aktivt i detta arbete.
Jag menar att bara, efter att ha lyssnat på den här debatten och följt diskussionerna i utrikesutskottet om vad vi definierar som terrorism och om hur vi ser på vad som är terrorismens orsaker och grund här liksom vilka mål terrorismen kan ha ser vi, att det finns skilda ståndpunkter även hos oss.
Jag vill poängtera att fattigdom, som flera varit inne på, inte är den enda orsaken till terrorism och att det ibland rent forskningsmässigt kan vara svårt att se hur fattigdom och terrorism hänger ihop. Som flera har sagt kommer många av de aktiva terroristorganisationerna och deras ledare snarare från medelklassen eller till och med från övre medelklassen eller från rika miljöer. 
Inte desto mindre har fattigdomen, världens fördelning av resurser, utnyttjandet av resurser och möjligheten att leva ett gott liv betydelse i fråga om utvecklandet av terrorism. Det går faktiskt inte att bortse från att upplevelsen av förtryck, vanmakt och orättvisor både inom och utom nationer men också mellan den rika i-världen och den muslimska världen och mellan den rika i-världen och tredje världen ger en jordmån för rekrytering och för politisk och religiös extremism som kan utnyttjas. 
Därför är fattigdomsbekämpning och biståndspolitiken en viktig faktor i arbetet med att minska terrorismen i världen. Men vi får inte heller glömma vad som, utan den gemensamma definitionen, genom årens gång har klassats som terrorism. Folkpartiets Birgitta Ohlsson tog upp att det inte är några gulliga Nelson Mandela som vi i dag har att möta och handskas med. Men när ANC blev terroriststämplad var debatten inte om att Nelson Mandela var en gullig snäll farbror utan att ANC förde en väpnad kamp. ANC genomförde väpnade attacker, men inte en kamp mot demokrati, inte en kamp mot frihet och yttrandefrihet utan snarare en kamp för demokratiska rättigheter. Men där använde man också en väpnad kamp. Definitionen om vad som är terrorism är tidsbunden och kan ha olika mål.
Av betänkandet kan man få uppfattningen att terrorism och terrorister egentligen bara närs av ett hat mot demokrati, yttrandefrihet och mot kvinnors frigörelse. Men då måste man titta på rörelser också över tid och med olika inriktning. 
En av de viktigaste frågorna är hur kampen mot terrorismen bedrivs. Därför vill jag yrka bifall till reservation 4, där vi har lyft fram frågan om rättsaspekter i kampen mot terrorism men där vi också vill lyfta fram frågor där Sverige i kampen mot terrorism gjort övergrepp när det gäller rättssäkerhet. Vi tar också upp frågan om ökade polisbefogenheter, hur vi ska kunna få ett rättssäkert system och vilka befogenheter vi ska ge olika organisationer. Hela betänkandet betonar vikten av att kampen mot terrorism alltid ska föras med respekt för mänskliga rättigheter och med rättssäkerhet som ett rättesnöre. Men vi vet att verkligheten och den kamp som pågår aktivt ute i världen i dag tyvärr alltför ofta drivs med brist på mänskliga rättigheter och med brist på rättssäkerhet. Därför är det viktigt att man betonar och arbetar med den här aspekten hela tiden.
Jag har en fråga till Folkpartiet och Birgitta Ohlsson. Jag tycker att det är bra att man tydligt tog avstånd från det som händer i Abu Ghraib-fängelset och i Guantánamo och från övergreppen i Afghanistan i kampen mot terrorism. Där vet vi att det är USA:s krig mot terrorism och att USA faktiskt beslutat sig för att man kan gå utanför de ramar inom vilka vi gemensamt i den här kammaren tycker att det ska föras. Samtidigt vill Folkpartiet att tillsammans med USA ta fram en demokratiplan för Mellanöstern. Min fråga är: Hur ska ni kunna göra det så länge man faktiskt inte för kampen mot terrorism innanför de ramar som vi är helt överens om? 
Som en sista sak vill jag ta upp EU:s definition av terrorism. Den har också sina brister när det gäller rättssäkerhet och tydlighet. Den första domen nyligen efter den nya terroristdefinitionen i Danmark blev en dom där Greenpeace blev fälld för ett terroristbrott. Det visar tydligt att det inte kan vara sådant vi menar och avser när vi diskuterar terrorism. Det visar problemen med EU:s definition och med att i ett tidigare skede, som Kristdemokraterna säger, bekämpa terrorism eller en möjligen framväxande terrorism även här i Sverige. Med det här betänkandet och diskussionen om islamistisk terrorism hamnar vi i den diskussion som vi har haft, att Säpo ska övervaka skolelever som är muslimer när man kan oroa sig för att det skulle kunna bli islamistisk terrorism. Det kan aldrig vara en målsättning om man vill bekämpa terrorism och minska klyftorna, något som vi betonade tydligt i det förra betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>042839539117</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01UU9</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>96222</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0992/#anf128</protokoll_url_www>
</anforande>
