<anforande>
<dok_hangar_id>2347836</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:88 Torsdagen den 16 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vuxenutbildning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7CE44F66-6A4E-4A64-AE4B-748D62AAA014</anforande_id>
<anforande_nummer>95</anforande_nummer>
<talare>TORSTEN LINDSTRÖM (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Så länge vi lär så lever vi. Att lära är fantastiskt. Lärande är något djupt mänskligt. Det kunskaps- och informationssamhälle som vi lever i präglas ju av ständigt pågående förändring och utveckling. Dagligen möter vi ny information och ny kunskap. Då ska det vara möjligt att också lära nytt, att lära igen, att komma igen och att byta bana i livet.
En politik för vuxenutbildning måste bygga på långsiktighet och flexibilitet, på möjligheter. Så är inte fallet i dag. Så här i slutet av mandatperioden är det månne naturligt att sammanfatta den sittande socialdemokratiska regeringens arbete på området. Det är fort gjort. Det finns nämligen inget sådant arbete och inga insatser att tala om. Verkligheten är långt ifrån Nils-Erik Söderqvists rosenröda hyllningstal i början av den här debatten. Det är en visa som faktiskt ekar ganska falskt i mötet med verkligheten.
För nog har det snackats från denna talarstol. Det har pratats om kommande skollag. Det har pratats om kommande vuxenutbildningslag. Och se vad blev det? Ingen skollag och ingen vuxenutbildningslag. Det senaste är att det kanske kommer - hur var det nu - marginella förändringar nästa vecka. Kanske det, ja!
I den mån det över huvud taget finns någon politik för vuxenutbildningen så utmärks den av ett evigt hipp-som-happande. Kortsiktiga lösningar än här, än där, utan sammanhållen strategi. Kanske är det betecknande att snudd på det enda som hänt är att det lanserats ett förslag till ny myndighet. Och visst, en samlande myndighet skulle kunna vara ett steg i rätt riktning, men nog är det graverande att när den nuvarande makten ska prestera något så ligger det frestande nära att det blir - ja, just det - en myndighet.
Det är inte vi kristdemokrater nöjda med. Vi vill se en sammanhållen strategi med strukturella förbättringar, där utbildningen byggs utifrån människors behov. Flexibilitet och individanpassning är viktigare än någonsin. En infrastruktur för utbildning för vuxna ska rymma alla typer av formell utbildning från studiecirklar och arbetsmarknadsutbildningar till högskolekurser och kvalificerad yrkesutbildning i yrkeshögskola. En viktig insats för utbildning på distans görs vid lärcentren. 
Herr talman! I ett kunskapssamhälle måste det finnas en rätt till utbildning. Den rätten saknar vissa i dag. Rätten till utbildning gäller inte alla. Vuxna med en utvecklingsstörning eller som av andra skäl har gått i särskola som barn har inte samma rätt till grundläggande utbildning som andra vuxna. Detta vill Kristdemokraterna ändra på. Även särskoleelever som vill och kan ska ha rätt till vuxenutbildning. 
Det kan också vara svårt för studerande med olika typer av funktionshinder att få en utbildningssituation som är anpassad efter deras behov. Det kan gälla personligt stöd i form av stödundervisning, assistans eller tolktjänst för döva eller förflyttning till och från utbildningslokalerna - enkla, basala saker som blir oöverstigliga hinder när de inte löser sig. Människor med funktionshinder av olika slag ska ha likvärdiga möjligheter och samma rätt till en högkvalitativ utbildning som övriga medborgare. 
Rätten till utbildning borde också gälla dem som lämnat gymnasiet och som behöver komplettera för att få rätt behörighet för vidare studier. 
En del av vuxenutbildningen som borde byggas ut är validering för att kartlägga en persons verkliga kunskaper, oavsett hur och var dessa har förvärvats. Genom validering kan också innehållet i en utbildning anpassas efter den enskildes förkunskaper. I dag finns runtom olika embryon till valideringsarbete - på en del håll har man kommit längre - men det räcker inte. Inte minst ur ett rättssäkerhetsperspektiv fordras en sammanhållen och kvalitetssäkrad modell för validering. 
All kunskap är inte homogen. Det finns olika sorters kunskaper. De borde rymmas i vuxenutbildningen. Beslut att föra in praktisk kunskap i det högre utbildningssystemet har visserligen tagits under borgerliga regeringar, till exempel genom högskolereformen 1993, men dessa har inte förvaltats utan snarare misskötts under de socialdemokratiska regeringarna. Kvalificerad yrkesutbildning, KY, har inneburit ett steg i rätt riktning men har inte fått tillräckligt genomslag, eftersom den inte fått de rätta förutsättningarna. 
Kristdemokraterna föreslår en ny enhetlig utbildningsform av hög kvalitet: yrkeshögskola. Dagens KY blir därmed en del av den nya yrkeshögskolan. De goda erfarenheter som finns därifrån, bland annat av samverkan med näringslivet, måste tas till vara.
En poäng med yrkeshögskolan är dock att det blir ett enhetligt system för bedömning och examination. I dagens splittrade modell kan det finnas problem med att exempelvis få en jämförbarhet mellan olika utbildare. En sammanhållen yrkeshögskola bidrar till ökad rättssäkerhet och anställningsbarhet för den enskilde. Därmed hjälper den också till att svara upp emot de rop som kommer från näringslivet om att man vill ha yrkeskompetent arbetskraft att anställa.
Herr talman! Alla måste ha chansen att komma igen. Folkbildningen är en unik utbildningsform. För många som har haft det svårt i den vanliga skolan har folkhögskolornas fria pedagogiska former och metodik inneburit en ny chans, ofta med goda resultat för den enskilde. 
Det är därför bra att utskottet föreslår att det ska bli möjligt för folkhögskolor att ge undervisning i svenska för nya svenskar. Det är bara släpvagnen i svensk skolpolitik, Socialdemokraterna, som motsätter sig detta. Vi övriga av olika politiska kulörer tycker att det är rimligt. Vi kristdemokrater vill också se ett ökat antal fristående skolor även inom vuxenutbildningen.
För att möta kunskapssamhället fordras insatser, herr talman. Vi kristdemokrater vill se en inriktning där vuxenutbildningen finns nära människor, där det finns yrkesutbildning av högt kvalitativt snitt och där validering är en rättssäker och väl använd metod för att ta vara på människors verkliga kunskaper i ett kunskapssamhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.
Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag under punkt 24 och därmed avslag på den socialdemokratiska reservationen. I övrigt står jag givetvis bakom Kristdemokraternas samtliga reservationer i betänkandet men yrkar för kammarens tids vinnande endast bifall till reservationerna 1 och 6.
</anforandetext>
<intressent_id>0892215792827</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01UbU8</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>95897</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0988/#anf95</protokoll_url_www>
</anforande>
