<anforande>
<dok_hangar_id>2347836</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:88 Torsdagen den 16 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vuxenutbildning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>52A3C69B-3A2D-40A1-A6B0-77CD965F24C4</anforande_id>
<anforande_nummer>91</anforande_nummer>
<talare>NILS-ERIK SÖDERQVIST (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag tycker att det var välgörande, Ana Maria, att du sade så klart och tydligt att ni har gjort en annan prioritering. Jag uppskattar verkligen det, för jag tycker att det finns en ärlighet i det. Vi har fört den här typen av debatt tidigare - om hur vi ser på prioriteringar och så vidare.
Vår poäng har en koppling till just det som du sade: Om det nu är ett så bra samhälle - varför satsar ni över huvud taget på detta? Vad vi ser, och vad vi såg redan på mitten av 90-talet, är att vi måste i den svåra ekonomiska situation som vi hade då satsa stenhårt på alla de människor som stod utanför. Det gäller de som inte hade det de behövde i ryggsäcken av grundläggande förutsättningar för att komma tillbaka in i samhället, för att sedan kunna gå in på en kvalificerad yrkesutbildning eller någon annan yrkesutbildning av något slag eller också till högskolan. Då handlar det om att bygga ut både-och. Det handlar om att göra alla de här sakerna. Man måste både våga göra Kunskapslyftet, som vi gjorde, och efter det lägga sig på en så hög nivå som vi har gjort med vuxnas lärande. Vi måste fortsätta att ligga där. Den nivå vi har går inte att pruta på, och därför vill jag ta den här debatten på ett tydligt och kraftfullt sätt.
Både ni och Moderaterna gör andra prioriteringar. Det är ett elände. Det riskerar att leda till att de människorna blir kvar där nere och inte får chansen att komma vidare. De måste ha en massa grundläggande grejer i ryggsäcken först för att kunna klara av det som är viktigt. Det är alltså både-och som vi pratar om.
Jag håller med om det som Ana Maria Narti säger om utländska akademiker. Jag har själv jobbat med den här gruppen och sett dem. Jag hoppas att det som nu bereds i Regeringskansliet tar fasta på den här frågan och att vi får en annan kraft i vad vi säger härifrån, även om man naturligtvis äger det ute på högskolor och i kommuner. Jag håller med om att det måste vara en annan kraft härifrån.
Min fråga är egentligen: Vad ska de som står utanför, de som inte har chansen att komma in om ni tar bort de här pengarna och prioriterar om dem, göra? Vart ska de ta vägen?
</anforandetext>
<intressent_id>0428644311601</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01UbU8</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>95893</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0988/#anf91</protokoll_url_www>
</anforande>
