<anforande>
<dok_hangar_id>2347836</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:88 Torsdagen den 16 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Medicinsk rehabilitering</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>209E9B67-E13E-4473-A39E-8637F4A59A0C</anforande_id>
<anforande_nummer>66</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet HANS KARLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Definitionerna på rehabiliteringsinsatserna är tydliga. Det handlar om antingen medicinsk rehabilitering eller arbetslivsinriktad rehabilitering. Det finns tre fyra aktörer som har olika ansvar i detta. Den ena är arbetsgivaren, som har ansvar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, som ska hjälpa till och göra det möjligt på arbetsplatsen så att människor kan komma tillbaka och arbeta kanske på deltid eller göra någonting som är lättare trots en tillfällig åkomma. Det är sjukvården som har ansvaret för all medicinsk rehabilitering, också för rehabilitering som krävs för att hantera psykiska diagnoser. Det är arbetsförmedlingen som har ansvaret för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen för den som inte har en arbetsgivare, för den som är sjukskriven. Försäkringskassan har samordningsansvaret för att se till att de här aktörerna gör det de ska. Gör de inte det, är det någon som har missat, och det ska inte ske.
</anforandetext>
<intressent_id>0472624390304</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>95868</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0988/#anf66</protokoll_url_www>
</anforande>
