<anforande>
<dok_hangar_id>2347836</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:88 Torsdagen den 16 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ungdomsarbetslösheten</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>BFCFC9FA-704C-411E-860A-4026E4980DA1</anforande_id>
<anforande_nummer>32</anforande_nummer>
<talare>MARGARETA ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag är inte riktigt nöjd med Hans Karlssons svar. Det är trots allt inte så skarpa åtgärder. Det är bra med lärlingsplatser. Men vilka åtgärder har Hans Karlsson för att hjälpa alla de tiotusentals ungdomar som redan är färdiga, som har en akademisk examen eller färdig gymnasieutbildning? De behöver egentligen inte mer utbildning. För dem som inte har klarat av gymnasieskolan eller på annat sätt inte har lyckats är insatserna bra. Men vad gör Hans Karlsson för alla dem som i dag fortsätter att studera därför att de inte kan få ett akademikerjobb?
</anforandetext>
<intressent_id>0928964569700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>95834</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0988/#anf32</protokoll_url_www>
</anforande>
