<anforande>
<dok_hangar_id>2347836</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:88 Torsdagen den 16 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ungdomsarbetslösheten</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>4311CB28-6B69-4BAF-9277-E65C74F51540</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet HANS KARLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Kallar Margareta Andersson de arbetsmarknadspolitiska insatserna för de 20 000 ungdomar som i dag får dem för leksaksjobb? I så fall blir jag bekymrad över Margareta Anderssons beskrivning och verklighetsuppfattning.
För ett halvår sedan presenterades skarpa åtgärder riktade just till ungdomarna. Det var lärlingsplatser som 4 000 ungdomar skulle kunna komma i åtnjutande av. De är på gång. Fler och fler kommer in i den typen av jobb.
Det finns mer än 20 000 ungdomar i olika insatser som är till för att stödja dem och för att möjliggöra för dem att komma in på arbetsmarknaden.
Att ungdomar har det besvärligt på en besvärlig arbetsmarknad är inget nytt. Så har det alltid varit. Ungdomsarbetslösheten blir oftast dubbelt så hög som arbetslösheten för äldre. Det innebär också att vi bekämpar ungdomsarbetslösheten med kraftiga åtgärder och kommer att presentera ytterligare sådana i vår budget.
</anforandetext>
<intressent_id>0472624390304</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>95833</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0988/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
