<anforande>
<dok_hangar_id>2347836</dok_hangar_id>
<dok_id>GT0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2005/06:88 Torsdagen den 16 mars</dok_titel>
<dok_rm>2005/06</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2006-03-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 11 §) Gymnasieskolan (forts. UbU10)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>59F30D80-0686-4287-A9AE-0AE0494B4575</anforande_id>
<anforande_nummer>125</anforande_nummer>
<talare>AGNETA LUNDBERG (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! När det gäller detta att föräldrarna hade mer språkkunskaper tycker jag att ungdomar i dag använder sitt språk mycket mer än gårdagens föräldrar.
När det gäller språkutbildningen tror jag att de elever som är inriktade på att göra någonting som har med språk att göra läser och väljer det. Ungdomar är inte dumma. Det är oerhört viktigt att säga det. Sedan är det också en stor utmaning för de språklärare som håller i språkundervisningen att göra den intressant, inte rolig - det vill jag inte säga. Den ska vara intressant, så att man känner att man kan använda språket och att man kan utvecklas i det. Man ska inte bara läsa glosor och översätta, utan språket ska bli ett redskap.
</anforandetext>
<intressent_id>0957794828205</intressent_id>
<rel_dok_id>GT01UbU10</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>95927</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0988/#anf125</protokoll_url_www>
</anforande>
