2347836 GT0988 Riksdagens protokoll 2005/06:88 Torsdagen den 16 mars 2005/06 88 2006-03-16 00:00:00 (forts. från 11 §) Gymnasieskolan (forts. UbU10) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 0A7E059D-FCEE-439A-A484-701811A2684C 108 MIKAELA VALTERSSON (mp) mp Herr talman! Miljöpartiet de gröna anser att gymnasieskolan ska vara en skola för alla ungdomar med olika förutsättningar och intressen och från olika miljöer, kulturer och religionsinriktningar. Där ska de få möjlighet till en bra utveckling och en förberedelse för vuxenlivet. Att börja gymnasiet innebär ofta en ny och spännande fas i livet. Jag har under den senaste tiden varit på ett antal öppna hus på gymnasieskolor, läst broschyrer och besökt gymnasiemässor då min dotter just har sökt till gymnasiet inför hösten. Det är mycket positivt. Det finns en stor mångfald att välja mellan. Program med olika profiler och inriktningar gör att de flesta kan hitta något som passar just en själv. Genom ett gymnasieval kan man utveckla sidor och färdigheter som har betydelse för ens framtid. Det är den karaktären på gymnasiet som vi måste utveckla; en gymnasieskola med stor mångfald av inriktningar, pedagogik och profiler. Det ska vara en undervisning som är individualiserad och en fas i livet som innebär något nytt och som skiljer sig från grundskolan. Gymnasietiden infaller normalt under en period av människors liv där han eller hon tar det första steget in i vuxenlivet och ofta är särskilt öppen för upplevelser och kanske fördjupar sociala relationer. Det är därför speciellt viktigt att gymnasiet utformas så att det också ger ett bra stöd för den viktiga fasen i människors utveckling. Goda vuxenkontakter behövs i skolan för allt detta. I gymnasiet läggs grunden för möjligheterna till ett vuxenliv med hög livskvalitet som yrkesverksam samhällsmedborgare men också som kamrat, förälder, aktiv i föreningar eller i andra av samhällets verksamheter. Jag tycker när jag hör på tidigare inlägg av Axel Darvik att det är en skrämmande syn på kunskap som Folkpartiet visar upp. Man gör en uppdelning mellan hobby och bildning. Är bildning, som ni i Folkpartiet ser det, alltid enbart teoretisk? Vilka ämnen är okej för er i en framtida gymnasieskola? Är till exempel foto, som Axel Darvik nämnde, alltid fel? Kan det aldrig vara relevant för en människas yrkes- eller livsval? Jag tycker att ni uppvisar en förvånansvärt gammaldags syn på kunskap. Samhället i dag är föränderligt och dynamiskt. Är ni verkligen alldeles säkra på att det är Folkpartiet som sitter inne med sanningen om vilka kunskaper som behövs i framtidens samhälle och att det inte i stället är dagens ungdomar som genom sina val till gymnasiet har en bättre kunskap om vad som är bra? Vi behöver i ökad utsträckning en flexibel och individanpassad gymnasieutbildning som tar hänsyn till varje elevs unika behov och förutsättningar. Ett sätt är att främja utvecklingen av profilklasser, profilskolor och nivågrupperingar för att göra skolan lustfylld med utgångspunkt i elevers egen verklighet. En viktig förändring, som snart träder i kraft, är förslaget om en ny lärlingsutbildning som vi från Miljöpartiet drev och fick gehör för i gymnasiepropositionen. Med en ny lärlingsutbildning kan man nå de gemensamma målen, men på olika sätt och med varierande pedagogik. En lärlingsutbildning är något som Miljöpartiet har drivit under många år. Vi måste vara beredda att gå vidare och individanpassa undervisningen och förstå att alla människor är olika. Vi behöver en mångfald av olika metoder för att nå bra resultat i skolan. Lärarnas intresse och engagemang spelar också en avgörande roll för lärandet. En lärlingsutbildning tillsammans med ett förändringsarbete där kärnämnen bättre anpassas efter utbildningens karaktär kommer förhoppningsvis att leda till en ökad motivation och därmed ett bättre resultat hos eleverna. Det räcker inte med att elever i gymnasiet enbart får teoretisk kunskap. De praktiska formerna av kunskap har tyvärr alltför länge haft en underordnad ställning i samhället. Vi har länge fokuserat bara på teoretisk kunskap. Att veta hur, till skillnad från teoretisk kunskap som oftast handlar om att veta att eller veta om, ger en djupare förståelse. En ytterligare punkt som är mycket viktig för oss i Miljöpartiet är att kärnämnena i högre grad måste präglas av utbildningens inriktning. Här måste det ske en utveckling av metoder och stöd till lärare. Vi måste i skolan utgå från eleverna där de befinner sig och möta dem i deras verklighet. På det sättet kan man öka intresset och känslan av relevans för kärnämnen och stimulera olika pedagogiska metoder. På de yrkesförberedande programmen går många elever som inte alltid har intresse för studier i kärnämnen. Gymnasiet har inte lyckats fånga deras intresse. Infärgningen av kärnämnena måste gå längre. I Skolverkets lägesbedömning för 2005 konstateras att undervisningen i kärnämneskurser inte alltid följer kursplaner och att undervisningen särskilt för elever på yrkesprogram med kärnämnen saknar kopplingen till programmålen. Vi i Miljöpartiet kan också tänka oss att i framtiden gå längre och ytterligare se över den kärnämnesstruktur som vi har i dag för att i än högre grad anpassa den efter olika utbildningar. Jag tror att vi måste utvärdera den gymnasiereform som gjordes i början på 90-talet och fundera på om det verkligen är det bästa sättet att alla läser exakt samma kurser med exakt samma betygskriterier. Herr talman! Jag tror inte att vi som vuxna skulle acceptera den arbetsmiljö som råder i skolan och hur lite inflytande man faktiskt har över sin egen arbetsmiljö. Om det vore en arbetsplats för vuxna skulle det väl symbolisera vårt värsta skräckexempel på en vuxenarbetsplats som skulle leda till ökad stress och ohälsa. Det kan inte accepteras när det gäller våra ungdomar heller. Den kanske viktigaste livskvalitetfrågan i skolan är, precis som i samhället i övrigt, stressen. Det vittnar väldigt många ungdomar om när man pratar med dem. Det är en stress inför prov, och det är en betygsstress. Den ofta dåliga arbetsmiljön stressar, mobbning stressar och brist på resurser i skolan stressar. Det här är ofta ett större problem på de mer teoretiskt inriktade programmen som är en direkt förberedelse för fortsatta studier. Där ska man alltså läsa för att få tillräckligt bra betyg och komma in på en högskoleutbildning. Det råder hets och stress och arbetsbördan är alltför stor för att klara de betyg som krävs. I den tidigare nämnda lägesrapporten från Skolverket visas att undervisningen på yrkesinriktade program kollektivt läggs på en förutbestämd nivå utifrån lärares föreställningar om elevers intresse och förmåga. Det är vanligare att elever på yrkesprogram inte tycker att de har utmanats tillräckligt intellektuellt i sitt lärande. På studieförberedande program är det i stället vanligare att elever känner sig pressade och stressade och inte anser sig klara de höga krav skolan ställer på dem. Jag anser att båda dessa ytterligheter visar på stora problem när man i skolan i alltför hög grad utgår från en kollektiv syn och för lite individanpassning. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 42 som handlar om avgiftsfria skolmåltider. Jag har inte tagit upp det nu, men Gustav Fridolin kommer för vår del att utveckla och argumentera för det senare i debatten. 0880452278816 GT01UbU10 N 2010-01-01 00:00:00 95910 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GT0988/#anf108